Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att vara mjuk är det nya starka

Kristina Dürr levde ett på ytan perfekt liv med hälsosam livsstil, familj och boende vid havet i Cornwall. Men mitt i livet sade det stopp.
– Jag insåg att en stark kropp inte räcker hela vägen. Då började jag söka mig inåt och hittade styrkan i mig själv.
Idag driver hon Kullåkra gård på Österlen, en plats där hon vill inspirera andra att göra detsamma.

Att intervjua Kristina Dürr är inte som att göra en vanlig intervju. Istället börjar vi med en timmas lugn yoga i en före detta loge, numera en luftig och vacker yogasal.

– Jag tycker det är bra att mötas en stund i yogan, att vi landar. Det är så sorgligt att vi människor håller på och rusar hela tiden, säger hon enkelt.

Genom de stora fönstren skymtar Österlens böljande landskap åt ena hållet, innergården på den fyrlängade Skånegården åt det andra. Kristina guidar lugnt genom övningarna och fokuserar hela tiden på att notera det som känns bra, inte det som tar emot.

– Förmågan att kunna se det som faktiskt fungerar och ha tillit till det är en superkraft! Vi är så präglade att se vad som är fel och korrigera det. Det kan ge så mycket mer tillfredsställelse att istället känna efter: Vad är bra just idag? Det har inte alls att göra med hela industrin med positivt tänkande. Nej, det går mycket djupare än så, säger hon bestämt.

Hälsa och friskvård blev livsvalet

Kristina Dürr växte upp i Lerum och det var ingen slump att hälsa och friskvård blev hennes livsval.

– Min mamma var först på banan med motion på recept, Håll i form hette det på 1970-talet. Hon drev hälsohem i många år, jag kommer ihåg tanterna som fick lära sig att äta bönor och linser. Min bror tillhörde ”våga väga gröt-klubben” men jag blev otroligt inspirerad av hennes kunnande.

Kristina säger att hon nog är en av de få som fick testa några av 2000-talets stora hälsotrender med vetegräs, vitlöksvatten och affirmationen redan på 70-talet.

– Vår bottenvåning hemma gjordes om till gympasal. Jag utbildade mig som 17-åring till gympaledare på dåvarande Fysiken och har aldrig lämnat den banan sedan dess.

I 20-årsåldern startade hon en idrottsmassage-praktik på Avenyn och arbetade sedan som driftsansvarig på Feminette, en hälsostudio för kvinnor på Lorensbergsgatan.

Så kunde det ha rullat på om inte livet satt stopp.

– Någon gång i 35-årsåldern stötte jag på de första hindren. Mitt inre var splittrat, jag var rädd för vad andra tyckte om mig och hade mycket strävan. Då började jag söka mig inåt, mediterade mycket och utbildade mig till pilates- och yogalärare.

Blev medberoende

Kristina och hennes dåvarande man hade flyttat med hela familjen från Sverige till Cornwall i sydvästra England. De bodde med havet som granne och livet borde vara perfekt. Men hennes man hamnade i ett alkoholmissbruk och Kristina konstaterar att hon blev medberoende.

– Livet var väldigt instabilt. Det var som att jag hela tiden simmade uppströms istället för att bara flyta med. Jag var livrädd att äktenskapet skulle spricka och att jag skulle bli ensam, tills jag insåg att jag redan var väldigt ensam. En dag sprack bubblan och jag blev så sjuk, så sjuk. Så här i efterhand är jag tacksam för vad som hände. Då började jag leta svar inom mig själv.

Kristina förklarar eftertänksamt stegen fram till den livsfilosofi hon har idag och som hon genom verksamheten på Kullåkra vill förmedla till andra – att svaren finns inom oss, om vi har lugn omkring oss och vågar lyssna.

– Jag insåg att ju mer jag strävar och letar, desto smalare blir mitt fokus. Att jag inte alltid behöver vara ett offer, att jag kan ta en annan roll. Det är viktigt att inte vara rädd för de svåra perioderna. Man kan alltid be om hjälp men sedan måste man gå själv.

En plats för stillhet

Kristina skilde sig och flyttade tillbaka till Göteborg och arbetade på Hagabadet. Hon träffade sin man Mats och flyttade till honom i Malmö och sedan Falsterbo. Efter ett par år hade tankarna om att skapa en plats för stillhet vuxit fram och de började leta efter en gård.

– Vi tyckte att vi levde lite väl förutsägbart och ville leva lite vildare. När vi stod här på innergården kändes det helt rätt, vi köpte gården på ett par timmar. Vi visste att det var lite för stort men vi har ganska mycket mod och kände oss fria, säger Kristina och ler.

Vi går runt i hagarna runt gården, som ett tag ägdes av Ulf Lundell, hälsar på ”Flickorna”- gårdens hästar – och går sakta genom fårhagen, klappar tackorna och ser ut över havet. Lite norrut skymtar Kivik, bakom kullen ligger Stenshuvuds nationalpark.

Med sin gård vill Kristina Dürr och Mats skapa en plats där ”inget måste hända”.

– Folk jagar och strävar så mycket i sina liv. Men skall du upptäcka din egen visdom, allt du bär på som kan hjälpa dig, då måste du vara i stillhet. Du måste sakta ner. Vi arbetar inte efter någon speciell metod, det finns inga tricks, vi vill bara medverka till att upptäcka att allt redan finns.

Vännen Björn Natthiko Lindeblad

Själv har Kristina inspirerats mycket av sin vän, föreläsaren och före detta buddhistmunken Björn Natthiko Lindeblad, som hon haft några retreater tillsammans med. Idag konstaterar hon att hon lever sin dröm och utan att låtsas.

– Jag vill vara den jag utger mig för att vara. Jag vill inte ha en speciell image utan vill vara autentisk. Jag tror på att man kan tillåta sig påverkas av det som sker och ändå vara grundad.

Being soft är det nya strong.

Kristina Dürr

Ålder: 59 år.

Familj: Maken Mats Alinder, tre barn, två bonusbarn.

Gör: Utbildad yoga- och pilatesinstruktör. Driver Kullåkra gård.

Intressen: Djuren, vara i naturen, vinterbada, jag älskar att göra det! Pyssel, hålla på med händerna.

Kristina Dürrs tips till dig som vill må bättre:

*Lyssna på kroppens signaler! Sök efter små tecken på välbefinnande, vad känns bra just nu?

*Vänd dig inte bort från det du känner. Är det något som skaver så talar det till dig. Gå inte in för att slippa känna något, fråga dig istället: vad är det här?

*Sätt ord på det du känner, skriv gärna eller prata med någon som verkligen lyssnar.

*Var inte för hård. Ibland orkar man inte. Man kan bena ut det sedan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.