Att vara mamma är numera viktigast av allt för Sörenstam

Många svenskar som har tillbringat en längre tid i USA kan låta lite amerikanska, men inte Annika Sörenstam. Det finns inget i hennes sätt att tala som avslöjar att hon bott i landet i 30 år.

– Nej, jag pratar ju med mamma och pappa varje dag, pratar svenska med barnen och syrran och läser svenska tidningar. Men det är klart att jag blivit lite amerikansk ändå på olika sätt, säger hon på telefon från Lake Tahoe i Nevada.

Barnens skola på distans

Här har familjen ett hus där de brukar tillbringa några månader på sommarhalvåret för att slippa den värsta hettan hemma i Orlando i Florida.

På grund av pandemin sköter barnen skolan på distans och familjen har över huvud taget en lugnare tillvaro med färre aktiviteter för alla.

På vilket sätt har du blivit mer amerikansk?

– Amerikaner är väldigt pratsamma och sociala och det har jag tagit till mig, även om jag fortfarande är rätt blyg. När jag golfade tyckte jag att det räckte om klubborna fick snacka och jag ville aldrig visa upp annat än tävlingsmänniskan Annika. Jag trodde inte att någon var intresserad av mig som person.

Måste bjuda på sig själv

Nu behöver hon vara mera utåtriktad och bjuda på sig själv eftersom hon är sitt eget varumärke. Hon designar banor, är mentor för proffs- och amatörspelare och driver Annika Foundation som bland annat arrangerar golftävlingar för kvinnor.

Hon är också utsedd till kapten för det europeiska juniorlaget i damtävlingen Solheim Cup nästa år.

– Tack vare golfen har jag fått mycket självförtroende och det är jag tacksam för, säger hon.

När hon får frågan om det finaste minnet från hennes egen spelarkarriär är det inte en enskild händelse hon tänker på utan allt som golfen har fört med sig i form av resor och kontakter med andra människor.

Annika lyfter själv fram den första vinsten i US Open 1995 som en av de främsta höjdpunkterna under den långa karriären. Bild: Ed Andrieski

1/2

Men det är klart att några saker sticker ut. Att vinna US Open första gången 1995. Att gå en runda över 18 hål på osannolika 59 slag som hon gjorde 2001 – ett rekord som fortfarande står sig. Att bli invald i World Golf Hall of Fame 2003.

Vad var det som gjorde att just du blev så bra?

– Envisheten. Och att jag älskar att träna. När jag bestämmer mig för något går jag in med hundra procent och bara kör. Och träning ger självförtroende. Jag kunde tänka på skoj: "Annika om du fick välja att vara en av spelarna där ute, vem skulle det bli?" Men jag insåg att jag ville vara mig själv.

Extrem tävlingsmänniska

Eftersom hon är en extrem tävlingsmänniska hade hon också förmågan att ”trycka på knappen” när det väl gällde. På träning var hon aldrig lika bra.

Vinnarskallen har hon kvar, något som resten av familjen får uppleva ibland när de spelar kort eller Yatzy. Eller slår golfputtar.

– Jag kanske inte spelade mitt bästa när barnen var mindre, men nu får de allt anstränga sig lite. Jag ger dem inte en gratisvinst, det hjälper dem ju inte alls.

Annika Sörenstam har nått toppen och tjänat stora summor pengar. Men hon har fått kämpa sig till sina framgångar.

Hur tänker du kring dina barn i det perspektivet?

– Det är något vi jobbar med dagligen. Vi försöker vara en vanlig familj, men det är klart att Ava och Will ser att vi har det väldigt bra. Det viktiga är att de hittar sin egen motivation, den måste komma inifrån. I skolan till exempel, där stöttar vi gärna men jobbet måste de göra själva.

Stortrivs med livet

Annika trivs med livet som det ser ut i dag. Hon tackar nej till det hon inte har lust med och ja till det hon vill göra. Och hennes allra högsta prioritet är att vara en närvarande mamma.

– Barnen behöver mig. Men jag vill gärna att de ska se att mamma behöver jobba också. Att saker inte kommer gratis, fastslår hon.

Johan Ekfeldt