Att orka leva och att våga dö

Prästsonen Pontus Bäckström valde som sin far att bli präst och själavårdare.

Magnus Sundberg, Eva Brandt

I det slutna rummet förs enskilda samtal som ingen någonsin talar om att de ägt rum.

Med absolut tystnadsplikt stannar orden mellan väggarna.

Under sina 25 år som präst har han varit med om många samtal. Det har kommit naturligt och han har alltid känt att kyrkan var en plats som han ville vara i.

– Inom kyrkan pratar vi om den inre och yttre kallelsen. Den inre är den som man själv vill vara i och den yttre är kyrkans kallelse som man prövas i, säger Pontus Bäckström när vi träffas i S:ta Birgittas Kapell i Klippan för samtal.

Högre tryck på samtal under pandemin

Han berättar att under pandemin har det varit ett större tryck på efterfrågan av enskilda samtal. Annars är behovet ganska konstant.

Pontus Bäckström har ungefär ett trettiotal enskilda samtal per år. Det ser olika ut för olika präster. I en församling har både präster och diakoner enskilda samtal. Ofta söker människor samtal med en diakon när det också finns behov av ekonomisk hjälp.

– Vi försöker skilja på olika typer av samtal och hitta ett annat sätt för oss att hantera ekonomiskt stöd än enskilda samtal. Det blir inga bra samtal om en person måste hålla på att fläka ut sig först och sedan be om ekonomisk hjälp, säger Pontus Bäckström.

 Det är jobbigt att vara människa. Människor hamnar i situationer som man inte vill vara i. Då handlar det, som präst om att lyssna, säger Pontus Bäckström Präst i Carl Johans församling.
Det är jobbigt att vara människa. Människor hamnar i situationer som man inte vill vara i. Då handlar det, som präst om att lyssna, säger Pontus Bäckström Präst i Carl Johans församling. Bild: Magnus Sundberg

Vad är då ett enskilt samtal?

– Ofta är det samtal om sorg, existens, tro, att vara delaktig i sammanhang eller inte. Det kan vara trassliga familjesituationer mellan syskon, barn eller partners. Kort sagt relationer som har gnagt på varandra, säger Pontus Bäckström.

Samtal om otrohet, skilsmässor och missbruk.

Han fortsätter:

– Men det kan också handla om otrohet, skilsmässor och missbruk.

Han menar att samtalen är väldigt olika och han blir inte längre förvånad över något som kommer upp till ytan.

– Det är jobbigt att vara människa. Människor hamnar i situationer som man inte vill vara i. Då handlar det, som präst om att lyssna.

Ofta är det någon som ringt till församlingen och bett om ett enskilt samtal där det råder tystnadsplikt.

– Ofta ses vi. Under pandemin har de digitala enskilda samtal men jag tycker att närvaron i rummet tillför något till samtalet. I det slutna rummet är tystnadsplikten absolut. Jag får inte ens säga att jag har haft ett samtal med någon, säger Pontus Bäckström.

En befrielse och lättnad

Han berättar att vissa som han samtalar med kanske aldrig har berättat om en viss sak för någon och då kan det bli en befrielse och lättnad.

– Någon kan vara rädd för döden, någon har en kärleksrelation som är svår, någon funderar på meningen med allt. I samtalet är jag med och lyssnar aktivt. Därefter släpper jag det. Erfarenheten gör att det är enklare att vara i tystnaden och att lyssna. Jag försöker få personen att jobba vidare med sitt problem men jag ger sällan råd och pekpinnar, säger Pontus Bäckström.

Han berättar att samtalen oftast är en timma långa. Då brukar han börja med att fråga: Varför är du här?

Oftast brukar personen berätta något och så landar man i något annat. Det kan gå från ett till annat i samtalet och slutar med att det blir något fördjupat.

Om att vara människa

– Det kan vara viktigt att formulera inför sig själv, vad en är rädd för, vad en längtar efter och vad en tror att en gör om ett halvår. Sedan brukar jag fråga om vi ska ses igen?

Han ser inte det som något problem om man inte är troende.

– Det kan bara vara lite olika. Jag har inte alltid på mig prästkragen i samtalen. Det blir ofta friare utan.

Han fortsätter:

– Samtalen är ungefär 50 - 50 om relationer och existentiella frågor. Jag lär mig hela tiden något om hur det är att vara människa. Jag har en större öppenhet för att det är tufft, säger Pontus Bäckström.

Han menar att det inte finns några frågor som är för stort eller för litet att samtala om. Han berättar om bikten i Svenska kyrkan.

– Vi har ju inte biktbåsen utan där kommer det enskilda samtalet in. Det kan vara någon som säger att den vill bikta sig för att kunna lämna något bakom sig. En kan ha en skuld som den skulle vilja bli av med. Ibland är det viktigt att personen bara får härbärgera sitt problem utan att någon dömer. Ibland frågar jag om det är en skuld eller en skam som drabbat personen, säger Pontus Bäckström.

Eftersom samtalet aldrig lämnar rummet kan samtalet innehålla allt.

– Vissa saker kanske jag inte kan klara av att hjälpa personen med men då försöker jag få personen att söka professionell hjälp genom att säga att du kanske behöver hjälp med det här.

Hitta vägar framåt

Pontus menar att samtidigt som samtalet ibland är helt kravlöst kan det ibland vara viktigt att komma vidare och i samtalet hitta vägar framåt.

– En måste ställa frågorna om vad är det som en vill? Och hur kan en jobba vidare med problemet?

Är det svårt med tystnadsplikten, känner du någon gång moraliska betänkligheter?

– Det är sällan jag känner att det är svårt att hålla tyst. jag har heller aldrig känt behov av att prata med en egen själavårdare om det jag är med om. Det finns några präster och diakoner som går på fortbildning inom kognitiv beteende terapi, KBT, och andra terapeutiska inriktningar. Det är ofta för att det i deras tjänster uppstår behov av fördjupad kunskap och kompetens.

Han tycker att lyssnandet är det viktigaste.

Samtalen är gratis

– Vi måste komma ihåg, att vi är präster, inte psykologer. Vi har inget terapeutiskt samtal. Samtal med präst och diakon är gratis och det kan ibland vara både snabbare och lättare att få kontakt med oss. Det är inte alla som har råd att söka sig till en terapeut eller psykolog, säger Pontus Bäckström.

Vad är då målet med det enskilda samtalet?

– Målet med samtalet är att orka med och att hantera livet. Att prata och sätta ord på problem och livssituationer frigör något inom oss. Det gör att vi kan vandra vidare i livet, säger Pontus Bäckström.

Han fortsätter:

– Att hjälpa människor att våga orka leva och att våga dö. Det tycker jag är en fin beskrivning av kyrkans uppdrag och det enskilda samtalet.

Pontus Bäckström

Ålder: 52 år

Yrke: Präst och församlingsherde i Carl Johans församling i Göteborg.

Familj: Fru och tre barn.

Bor: Backa.

Intressen: Fotboll.

Bästa rådet från min far: Människor är viktigare än regelverk!

Absolut tystnadsplikt: En särskild lagstadgad tystnadsplikt i Sverige som endast gäller för präster. De får inte avslöja för någon vad som framkommit vid bikt eller enskilt själavårdssamtal. Prästen får inte ens nämna att ett sådant samtal ägt rum.