Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Annika Menzinsky har sett till att det finns en liten avdelning med svensk litteratur på Le Roseys bibliotek. Själv läser hon enbart svenska författare, senast "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. På internatskolan Le Rosey har bland andra kung Juan Carlos I av Spanien och prins Rainier III av Monaco varit elever. Bild: Anna Rehnberg

Annika utbildar svenska ungdomar – i Schweiz

I 14 år har svenskläraren Annika Menzinsky från Göteborg bott utomlands. De senaste sju åren i Schweiz där hon undervisar svenska ungdomar på en internatskola utanför Genève.
– Jag kan ta med mitt yrke vart som helst i världen, säger hon.
Annika Menzinsky vid den öppna platsen med vattenstrålar utanför internatskolan där hon undervisar. Bild: Anna Rehnberg

Det är en fredag i september. Annika passerar med energiska steg i höga klackar över den stenbelagda öppna platsen med vattenstrålar som tillsynes nyckfullt sprutar upp här och var ur marken. I bakgrunden ligger anrika stenhus, men hon är på väg mot den rymdskeppsliknande kupolen i rostfritt stål och glas som hyser internatskolans Le Roseys konserthall, bibliotek och kafé. Annika vinkar till några elever i svarta skoluniformer.

– Det är första skoldagen på höstterminen. Övriga dagar får de ha sina privata kläder om de vill, säger hon.

Ärevördig internatskola

Le Rosey är en av de äldsta internatskolorna i Schweiz och fyller 140 år 2020. Samma år firar Annika ett halvsekel. Någon ålderskris tycks dock inte vara i faggorna varken för Le Rosey eller för Annika, som sprudlar av glad energi – den fylls på både av jobbet och på fritiden.

– Jag älskar att gå upp och ner för berg och titta på utsikter. Det är det bästa jag vet.

Vid hennes sida skuttar Zoey, en pigg cocker spaniel och maken Richard, som kanske inte direkt skuttar men gärna följer med på vandringsfärderna. Det händer också att hon vandrar med medlemmar ur föreningen Swea där hon är aktiv sedan några år tillbaka.

– Jag rekommenderar Swea för svenskor i utlandet som vill ha ett bra nätverk och hålla det svenska levande.

Kulturen och traditionerna är viktiga för Annikas identitet som svensk.

– Vi firar alla traditionella högtider tillsammans med våra svenska vänner här. Vi är som en stor familj som utgör varandras trygghet.

Annika Menzinsky i ett klassrum hon brukar använda på Le Rosey. Bild: Anna Rehnberg

Annika och Richard har tre döttrar som föddes under de femton år då familjen bodde i Billdal. De två äldsta har alldeles nyligen flyttat tillbaka till Sverige för att "bli mer svenska".

– De var 13 och 14 år när vi lämnade Sverige och har alltid känt sig som svenskar, säger Annika.

Känner igen mönstret

Så känner inte yngsta dottern som går sista året på ett internationellt gymnasium i Schweiz. Hon har engelska som förstaspråk. Annika känner igen mönstret hos sina elever, som oftast har svenska som andraspråk. De har svenska föräldrar men har kanske aldrig bott i Sverige.

– De förknippar Sverige med farmor, sommarlov, köttbullar och Pippi Långstrump. Det går inte att prata svenska utan att koppla in den svenska kulturen, säger Annika, som plockar in svenska traditioner, Sveriges geografi, svenska maträtter, artister, musik, författare och tv-program som "Allsång på Skansen" och "Lilla Aktuellt" i undervisningen.

Det är inte alltid så lätt för barn och ungdomar att flytta utomlands, menar Annika.

– Det är andra regler och normer som gäller för vad som är okej, säger hon.

Viktigt med disciplin

När eleverna kommer hem efter en lång skoldag får de räkna med att göra läxor i två-tre timmar. De får dessutom betyg i uppförande och blir bestraffade om de till exempel är otrevliga mot en lärare.

– Det finns en struktur här som saknas i Sverige. Den inger eleverna respekt för oss lärare. Samtidigt är det väl hård press på barnen redan i tidig ålder, anser Annika.

Hon kan bli förbaskad när hon hör hur nedsättande det talas om läraryrket i Sverige.

– Det fanns sådana negativa röster redan när jag studerade till lärare, minns Annika.

– Jag skrev en insändare till GP när det debatterades om "den dåliga lärarutbildningen". Jag ansåg att det var rena struntpratet.

Annika Menzinsky är stolt över att vara lärare och kan inte tänka sig ett bättre yrke. Bild: Anna Rehnberg

Annika har alltid varit stolt över att vara lärare och älskade studietiden på Pedagogen, som då låg i Mölndal. Hon såg det som en fördel att börja plugga i mogen ålder.

– Jag var 30 när jag sökte in till lärarhögskolan, 35 när jag var klar. Jag lärde mig jättemycket om mig själv under de åren, blev allmänbildad och intresserad av livet, berättar hon.

Jobbat på resebyrå förut

Tidigare hade hon arbetat på en resebyrå i stan. Varje morgon på väg till bussen passerade hon en liten grundskola.

– Det var mörkt ute men därinne såg jag läraren ha morgonsamling och barnen som satt på golvet. Åh, jag vill bli lärare, tänkte Annika.

Till slut tog hon tag i sin längtan, läste upp sina betyg på komvux, sökte och kom in på lärarhögskolan. 18 år senare kan hon inte tänka sig ett bättre yrke.

– Om jag fick leva om mitt liv skulle jag välja likadant igen. Läraryrket har gett mig så många möjligheter.

Varit runt i världen

Nyfikenheten och intresset som väcktes till liv i Annika under studieåren har påverkat hela hennes liv. Hon tvekade visserligen inte att flytta till USA och sedan Australien redan innan hon började studera. Efter småbarnsåren i Billdal och utbildningen tog familjen chansen att flytta till Singapore.

– Vi bodde där i tre år och jag undervisade först svenskar och sedan singaporianer som skulle vara utbytesstudenter i Sverige, berättar Annika.

Så var ser du dig själv om fem år?

– Jag har fått blodad tand av att resa och bo utomlands. Det är spännande med nya kulturer och vänner. Egentligen spelar det ingen roll var vi bor så länge det finns en uppkoppling. Då kan jag ta mitt yrke med mig, säger hon och tillägger:

– Jag hade nog varit en annan Annika om jag inte bott utomlands. Jag har blivit väldigt nyfiken av mig och säger hellre ja än nej till nya möjligheter.

Längtade tillbaka till Europa

Ändå har det inte alltid varit så lätt. Efter åren i Singapore längtade Annika tillbaka till Europa. Richard fick jobb i Schweiz men familjen valde att bosätta sig på den franska sidan om gränsen i två år.

– Det blev en jättejobbig kulturkrock. Fransmännen talade inte engelska och jag kunde ingen franska, säger Annika som dock inte gett upp tanken på att kanske bo i Frankrike igen.

Hon pluggar franska nu.

– Om fem år sitter jag nog på en alptopp och dinglar med benen, men oavsett var jag är tar jag läraryrket med mig, säger Annika och skrattar.

Annika Menzinsky

Ålder: Fyller 49 år dagen före julafton.

Familj: maken Richard, döttrarna Joesfine, Elisabeth och Klara, cocker spanieln Zoey.

Bor: I Mies utanför Genève, Schweiz.

Yrke: Svensklärare på internatskolan Le Rosey samt internatskolan Aiglon där hon undervisar online.

Gör på fritiden: vandrar, åker skidor, läser böcker av svenska författare och njuter av att laga och äta mat. Med i styrelsen för Swea, ett nätverk för svenska kvinnor i utlandet som har cirka 120 medlemmar i Genèvetrakten.

Motto: Lär så länge du lever.

Aktuell med: En ny hösttermin på skolan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.