Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Annica bygger broar med hjälp av musiken

– På Gyllenkroken jobbar människor med sitt mående. Vi vårdar inte; det jobbet gör de själva. Men vi kan erbjuda möjligheter, säger Annica Engström, projektansvarig för musikalen ”Musical bridges”.

Berätta om en situation där du eller någon du känner upplevt ångest! Berätta om ett ljust barndomsminne! Beskriv med tre ord vad psykisk ohälsa är för dig! Det är måndagseftermiddag och workshop för ”Musical bridges” i Gyllenkrokens aktivitetshus nära Svingeln. Deltagarna, som alla har egna erfarenheter av psykisk ohälsa, övar parvis berättande gestaltning där de använder både rörelser och ord. Starka känslor kommer upp till ytan och någon gråter. ”Magiskt” och ”vackert” är kommentarer som fälls. 
– Processen betyder jättemycket för våra deltagare. Här får de möjligheter att arbeta med sin återhämtning. Tid, plats och ekonomiska resurser är vad som krävs för att må bättre och det kan vi tillhandahålla. ”Musical bridges” är en liten guldkant på tillvaron som gör det intressant att leva, säger projektledaren Annica Engström.

Hennes främsta uppgift är att söka finansiering av olika projekt till Gyllenkroken. Dörren till hennes kontor står ofta öppen och folk kommer in och pratar. 
– Mycket sker också vid fikabordet. Jag är nyfiken och samlar på mig idéer, säger Annica.
Ett förslag var att anställa en professionell ledare till den populära filmgruppen.  
– Men vi fick nej. Då tänkte vi att i stället för att skala ner och göra mindre, så gör vi som vi brukar; något jättestort och svårt. Vi gör något som involverar alla delar här; musik, konst, textskrivande och film. Och när vi satt där och spånade sa någon plötsligt ”vi gör en musikal”.
Annicas första reaktion var ”jag kan inget om musikaler, min grej är ju konsten”. Men hon gillar utmaningar och insåg snabbt att hon inte behövde kunna allt själv. I stället skulle hon samarbeta med proffs från exempelvis Filmbryggan och Högskolan för scen och musik. 2016 sökte hon medel från Allmänna arvsfonden för ett treårigt musikalprojekt.
– Vi fick det! Och vi fick hicka, oj vad roligt, säger Annica. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Bild: Nicklas Elmrin

Nästa steg var att anställa etablerade artister, som dessutom var bra på bemötande. 
– Folk som gillar folk helt enkelt! Artisterna måste kunna skapa relationer till deltagarna så att de vill vara med. Om det inte funkar, blir de inte långvariga här. Och så måste de vara coola och det är de, säger Annica och syftar på alla involverade proffs.
Förutom en filmare, som leder filmgruppen och som kontinuerligt dokumenterar hela processen, har även regissör, manusförfattare, musiker och kompositör anställts. Nio elever från Högskolan för scen och musik kommer att spela huvudrollerna i ”Musical bridges”. 
– De bär upp föreställningen, men vi vill också skapa möjligheter för folk härifrån att få vara med om att göra ett kvalificerat jobb. Det skapar nya nätverk och det är viktigt. Många här har inte det; de känner kanske bara sin försäkringshandläggare. En person sa en gång till mig att ”jag känner ingen som inte har betalt för att umgås med mig” och det tog mig hårt. Jag blev väldigt berörd, säger Annica.

Musikalen baseras på texter som arbetats fram i ett tidigare Arvsfondsprojekt och kompletteras med nytt material från en särskild manusgrupp. Temat är ”Psyke” och syftet är att minska stigma hos de drabbade och sätta fokus på psykisk ohälsa. Fram till dags dato har Annica varit involverad i hela processen som en länk mellan deltagarna och proffsen. 
– För många är det här än så länge en abstrakt process. Mitt jobb är att tala om hur det funkar och att musikalen kommer att bli jättebra. 
Äventyr och utmaningar har lockat Annica ända sedan ungdomen. I Frankrike renoverade hon gamla hus och lärde sig blanda betong. Det var där som hennes stora intresse för skulptur vaknade. Hon arbetade också på en kibbutz i Israel, innan hon påbörjade en lång konstutbildning som mynnade ut i en Master of Fine Art i Umeå 1987.
– Sen dess har jag hållit på med skulptur. Jag gillar det fysiska, att kunna ta i saker, säger hon. 

Annica har alltid haft en ateljé. Hon påminner sig ständigt om att hon är konstnär, men ger sig själv dispens att arbeta med andra saker ett år i taget. Hon arbetade länge som formgivare på Bohusläns museum och var den som startade Konstrundan i Majorna för att nämna ett par exempel. Karriären på Gyllenkroken inledde hon som kursledare i måleri. Eftersom hon är intresserad av människors psyke och vill veta mer om vad hon egentligen gör på jobbet numera, har hon utbildat sig till terapeut.
– Det är ett oerhört kreativt arbete. Samtal förs här hela tiden på ett naturligt sätt och det är ett privilegium att få ta del av folks berättelser, säger hon. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.