Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Några dagars ihärdig migrän har fått Annelie Pompe att reflektera, "Jag kallar migränen ett 'kroppslarm'. När jag inte lyckats äta bra, sova ordentligt eller planera in lagom med stress så kommer det som ett brev på posten", skriver hon i sin vardagskrönika. Bild: Fredrik Sandberg, Anders Hofgren

Annelie Pompe: Annelie Pompe: Migrän har tagit över min vardag

Äventyraren Annelie Pompe har flera dagar i rad drabbats av migrän. "Sådana dagar försöker jag vara snäll mot mig själv. Jag tror världen behöver lite snällare människor", skriver hon i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I dag är ingen bra dag att ta beslut. Ingen bra dag att ens tänka, eller egentligen att skriva. Vissa dagar ska man inte lyssna på sina tankar, idéer eller världsbilder. Sådana dagar dyker i mitt fall upp i samband med migränanfall, allra helst samtidigt som jobb i Stockholm. Kan man vara allergisk mot Stockholm? Huvudstaden ter sig såklart extra stressig och känslotom när man har migrän. Jag tänkte skriva en vardagskrönika om något helt annat, men nu har migrän tagit över min vardag i flera dagar.

Sådana dagar försöker jag vara snäll mot mig själv, och komma ihåg att inte ta något jag tänker eller känner på allvar. Jag kallar migränen ett "kroppslarm". När jag inte lyckats äta bra, sova ordentligt eller planera in lagom med stress så kommer det som ett brev på posten. "Kroppslarmet" borde vara motivation nog att ta bättre hand om mig. Starka mediciner gör att jag kan "leva vidare", men med en svaghet i kroppen och lätt apatisk till sinnes. Sådana dagar, eller dagar då man helt enkelt vaknar på fel sida är det ingen idé att ta världsomvälvande beslut. Man behöver vara snäll mot sig själv sådana dagar.

Många är bättre på att ta hand om andra, till och med bättre på att ta hand om sina husdjur än sig själva, trots att omgivningen, jobbet och husdjuret skulle må bättre och vara tacksam om du tog hand om dig själv. Kanske blir det lättare att vara snäll mot andra om man är snäll mot sig själv. Eller så funkar det omvänt; att det är lättare att vara snäll mot andra än sig själv? Kan du i så fall behandla dig själv som du skulle behandla någon som behövde din hjälp?

Temat får mig att minnas viktiga delar av buddhismen som jag uppskattar. I några av de kloster jag tränat meditation lade man stor vikt vid övningar i "metta"; medkänsla, eller "loving-kindness". Man citerar meningar av medkänsla till andra och sig själv för att öva upp förmågan att uppleva känslan. Man övar även upp förmågan till självmedkänsla.

Det handlar inte om att vara självupptagen eller om att tycka synd om sig själv. Att ha självmedkänsla är att se efter sig själv och acceptera läget som det är just nu, utan att jämföra med gårdagen eller hur andra är.

En fin effekt av självmedkänsla är att den kan hjälpa oss att acceptera och bejaka sidor hos oss själva som inte är perfekta.

En fin övning i självmedkänsla handlar om att ha medkänsla för sig själv i framtiden. Du kan till exempel applicera den på vanor som du vill ha.

Med självmedkänsla kan du få ett längre perspektiv än de annars kortvariga drivkrafterna. Som exempelvis att bädda sängen på morgonen med tanke på att det är trevligare för "framtids-du" att komma hem till en bäddad säng. Eller att gå upp tidigt på morgonen och träna så att "framtids-du" kan känna sig nöjd med dagen.

Jag tror världen behöver lite snällare människor.