Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Anders Södergren (längdskidor), GP-krönikören Annelie Pompe (fridykning), Staffan Olsson (handboll), Kim Martin (ishockey) och Henrik Larsson (fotboll) under inspelningarna i Grekland. I mars 2019 är det premiär för den elfte upplagan av SVT-succén Mästarnas mästare. Bild: Sofie Sundén

Annelie Pompe: Annelie Pompe: "Mästarnas mästare hade de kloka svaren"

Annelie Pompe är nyss hemkommen från tv-inspelningen av säsongens "Mästarnas mästare". "Jag var såklart den udda utövaren med mitt tidigare världsrekord i fridykning", skriver hon i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Har du undrat hur det är att leva med några som varit bäst i världen inom sina idrotter? Och att dessutom tävla mot dem? Det gjorde jag i september som deltagare i inspelningen av "Mästarnas mästare". Jag var såklart den udda utövaren med mitt tidigare världsrekord i fridykning, men likaväl passade jag in. Ibland har jag nämligen turen att hamna i bra grupper med fantastiska människor. Grupp-psykologi är spännande. Något gjorde att vi kom överens väldigt bra och hade jättekul från första början. Kanske var det våra liknande bakgrunder med hård träning, tävlande och allt vad det innebär som gjorde att vi fann varandra så snabbt. Vi fick såklart skriva på om sekretess vad gäller tävlandet och resultaten tills programmen visas i vår, så den här krönikan får mestadels handla om några intressanta gemensamma nämnare.

GP-krönikören Annelie Pompe är en av de tävlande i den elfte upplagan av "Mästarnas mästare", som börjar sändas i SVT i mars nästa år.. Bild: Sofie Sundén

En del av programmet är de fina filmvisningarna från varje deltagares idrottskarriär. En man i produktionen kallade dem "högtidsstunder" och det var verkligen så det kändes. Andaktsfullt satte vi oss i en tv-soffa och fick se en idrottspersonlighets historia från en helt ny vinkel, dessutom med kommentarer från den riktiga människan bakom bravaderna. Alla historier hade en stor gemensam nämnare och det var den enormt krokiga vägen en karriär kan ta. Den innefattade allt från att halka in på bananskal, följa plötsliga infall och falla i djupa gropar till förmågan att vägra ge upp.

Ingen av deltagarna hade följt den vanliga utstakade vägen in i idrotten. De annorlunda vägarna inbegrep ofta en tidig passion som inkluderade att smyga sig in på träningsstadion för att träna lite extra bara för att det var roligt, träna med killarna då det inte fanns något tjejlag eller träna på annorlunda sätt. Alla karriärer innehöll såklart enorma mängder träning och motgångar, men framför allt självklarheten i att gå sin egen väg. Det är modigt. Man vet ju aldrig på förhand vart nya vägar leder. Om man följer samma väg som de flesta andra så får man samma resultat som de flesta andra. Själva modet att göra annorlunda kommer kanske från en vilja att ha ett annat resultat. I dessa fallen gav resultaten OS-medaljer och världsrekord.

Mellan tävlingarna fanns lite tid att hinna jobba eller vila. Jag svarade på några mail och hann läsa ett från en 22-årig tjej som bad om råd. Hon undrade bland annat hur man får ett levande liv och hur man vågar välja vägen dit när andra avråder en. En del av svaret satt mästarna i tävlingen på; när man gör det man älskar att göra känner man sig levande, och då är det lätt att våga gå sin egen väg.