Havet har varit närvarande hela sommaren. Egentligen är ju havet alltid närvarande, det är väl bara vi människor som är mer eller mindre frånvarande. Men denna sommaren känns havet mer än vanligt. Eftersom jag bor på en båt och sover på havet så mycket som möjligt sitter liksom havets rörelser kvar i kroppen. Havets doft ligger hela tiden i luften. Huden bär minnen av havet efter alla salta bad, dopp och dyk. Ju mer jag är med havet, i naturen, ju mer vill jag vara där. Jag är helt naturberoende. Kanske för att jag blir mer närvarande i naturen.
Världen under havsytan är faktiskt lättillgänglig. Jag har nya vänner på ett marint kunskapscenter som tar med barn ut på den grunda delen av havet i vadarbyxor och med vattenkikare. När det är varmare är det rätt lätt att snorkla. Man tar bara på sig ett cyklop och en snorkel och tittar under ytan. (Ganska snart kommer cyklopet att imma igen och då hade du nog inte förberett ditt nya cyklop med att använda tandkräm på glaset, eller spotta ordentligt och skölja lite innan du tog på det.) Ligger du raklång på ytan och andas som vanligt i snorkeln kommer du att flyta omkring. Kanske kan du simma eller snorkla över en ålgräsäng, detta fantastiska fenomen som är en barnkammare åt fiskar och dessutom binder ämnet kol. Rädda ålgräsängarna, säger jag bara! Efter ålgräset kanske du simmar över djupare vatten och ser tången vaja i takt med vågorna. Världen under ytan är oändligt vacker!
När du väl kan snorkla är fridykning bara ett andetag bort. Vartannat andetag bär syre som kommer från havet. Så ta ett stort andetag. Håll andan. Från att du ligger raklång på mage på ytan trycker du rumpan upp mot himlen samtidigt som du vinklar överkroppen neråt och lyfter benen uppåt. Kraften i neddyket tar dig under ytan. Glöm inte att tryckutjämna i öronen. Håll för näsan och låtsas att du snyter dig. Gör det varje halvmeter så får du inte ont i öronen. (Du måste tryckutjämna hela vägen ner, men inte på vägen upp). Under ytan ger tyngdkraften vika för några ögonblick och kroppen blir lätt. Rörelserna blir långsamma och mjuka. Du befinner dig i den viktlösa, mjuka, tysta världen där det mesta händer långsamt. Du kan inte tänka på så mycket mer än att bara vara där. Kanske njuter du några ögonblick innan du tar några fler simtag neråt mot botten. När du väl når botten ser du att det som glimmade till från ytan antagligen var ytterligare en plastflaska eller påse som fastnat mellan de tångklädda stenarna. Kanske ser du även hur dumpade muddermassor från stan lagt sig som en grå hinna över undervattensvärlden. När du kommit upp till ytan kanske du funderar om fler behöver vara närvarande i beslut som gäller havsmiljön.
