Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

På söndag gör grupp 2 entré i SVT-succén Mästarnas Mästare. Från vänster: Staffan Olsson (handboll), Anders Södergren (längdskidor), GP-krönikören Annelie Pompe (fridykning), Kim Martin (ishockey) och Henrik Larsson (fotboll). Bild: Fredrik Sandberg

Annelie Pompe: Det passade mig bra med nya äventyr varje dag

"Det är ju väldigt onödigt att oroa sig för sådant man inte kan göra något åt", konstaterar äventyraren Annelie Pompe i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Min hund Doglas lever som vi levde i Mästarnas mästare varje dag. Han vaknar till en ny dag och har ingen aning om vilka utmaningar eller prövningar som ligger framför honom, precis som vi inte visste vilka tävlingar eller frågor som skulle dyka upp härnäst under inspelningen. Nu när detta folkliga tv-program har börjat får jag fler och fler frågor om hur det var. Vanligast är självklart med-glimten-i-ögat-frågan "vem vann?", som jag såklart inte får svara på (och som vederbörande frågeställare egentligen inte vill veta).

Det är roligare att svara på frågan "hur var det egentligen"? För det var verkligen jättekul. Det passade mig väldigt bra med nya oväntade mini-äventyr och tävlingar varje dag. Precis så tänker jag mig att ett hundliv är, eller kanske just ett hundliv med mig som hundägare. Jag hoppas att Doglas gillar att varje dag är annorlunda och spännande med mig. Han verkar lika glad och nyfiken för vad som helst som dyker upp och jag beundrar honom för det. Tänk om vi människor kunde ha lite mer av Doglas inställning till det okända!

Doglas, min spanska vattenhund, var med på en föreläsning där jag i slutet fick frågan kring hur man kan hantera rädslan för det okända. Det är en allt större rädsla bland gemene man/kvinna. Framtiden har alltid varit okänd, men med tanke på klimathot, terrordåd och daglig stress ter den sig allt som oftast hotfull. Att vara rädd för framtiden och det okända den bär med sig blir därför en naturlig rädsla. Psykologer hävdar att det ligger mer naturligt för våra hjärnor att tänka och välja negativa konsekvenser hellre än okända konsekvenser. Rädsla är inprogrammerad i våra hjärnor för att skydda oss. Men om de hindrar oss från att leva fullt ut verkar det tämligen begränsande. Samma sak är det med oro. Det är ju väldigt onödigt att oroa sig för sådant man inte kan göra något åt; såsom att förändring kommer att ske och att framtiden är oviss.

Deltagarna i årets upplaga av Mästarnas Mästare i SVT. Övre raden från vänster: Staffan Olsson, Anders Södergren, Annelie Pompe, Kim Martin och Henrik Larsson. Nedre raden från vänster: Tommy Salo, Marita Skogum, Kjell Isaksson och Mikaela Laurén. Saknas på bilden gör Carolina Klüft. . Bild: Fredrik Sandberg

Mitt svar på föreläsningsfrågan kommer leda oss tillbaka till hundlivet. När Doglas var valp lade jag nämligen stor vikt vid att han skulle känna sig trygg och omhändertagen. Jag uppmuntrade honom att testa gränserna och hejade på honom när han klarade något nytt för att han skulle få stort självförtroende. Filosofin bakom uppfostran handlade om att han med en stor inre trygghet skulle ha lättare att hantera nya omgivningar och uppgifter. Så tror jag det är även för oss människor. Med en inre trygghet blir det lättare att hantera den föränderliga yttre otryggheten. Kanske är det så att rädslan för det okända handlar mest om rädsla för att vi inte ska kunna hantera det som dyker upp. Om du kan lita på och vara trygg i dig själv blir det lättare att hantera det okända och föränderliga, som till exempel att vara med i Mästarnas mästare, eller leva ett mer harmoniskt vardagsliv i vår föränderliga värld.