Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Annelie Pompe: Att gråta av hopplöshet på Bali

KRÖNIKA: "Tårarna i ögonen är av hopplöshet", skriver äventyraren och tisdagskrönikören Annelie Pompe efter en djupdykning.

Mitt i en lång uppförsbacke på Bali började jag gråta. Berget Agung låg framför mig och havet bakom mig. Någonstans efter det tionde glada hejarropet, leendet, tummen upp eller high five från lokalbefolkningen blev jag överväldigad av tacksamhet och tårarna kom rullande av glädje. Dessa underbara människor! Undrar om de inser att något så litet kan betyda så mycket.

Nästa gång rullar tårarna i mitt cyklop under vattnet. Jag är mitt i att hålla fridykningskurser men det är svårt för eleverna att fokusera när det är mer plast än fiskar som simmar vid vattenytan. Det är vanligtvis lika vackert under ytan som ovan, men havsströmmar har tagit med sig plast som spolats ner från land av
Bild: Annelie Pompe
monsunregn. Detta underbara tysta hav, utan en röst som kan ropa på hjälp. Tårarna i ögonen är av hopplöshet. Plötsligt förstår jag fiskarna som simmar runt och äter lika mycket mikroplaster som plankton, men varför har inte människan förstått att fiskarna svälter ihjäl på grund av oss? Varför berättar ingen med hög röst att plast innehåller farliga kemikalier? Jag har sett hur oskyldiga sköldpaddor drunknar av att fastna i fiskegarn och skadas av plastpåsar. Här på Bali märks dessutom klimatförändringarna på blekta korallrev och havsförsurning. De skrämmande bilderna är på riktigt.

En av mina elever är akutläkare som jobbat frivilligt i fattiga länder och känt en liknande hopplöshet i att göra skillnad. Hon berättar att det tog lång tid innan hon lyckades se till de hon lyckades hjälpa, snarare än att fokusera på hur enormt behovet av hjälp är och allt det hon inte kan göra. Det är viktigt att inse att de enskilda handlingarna spelar roll. Att när vi bryr oss om något vi älskar, så ger vi tillbaks av tacksamhet. Allt litet du gör räknas. Varenda plastbit du och jag plockar upp spelar roll. Om du gillar att vara vid havet - snälla, sluta kasta skräp i naturen, sluta använda plastflaskor, plastpåsar, rengöringsmedel, hudvårdsprodukter och andra vätskor som inte är miljöanpassade. Sluta köpa fisk som fiskats på ett oschysst sätt och som hotar haven och fiskbestånden. Hjälp gärna andra att hjälpa, som att bli WWF marinfadder. Som turist; tänk efter och plocka upp efter dig eller andra. Rör inte vid korallreven och köp inte souvenirer som hotar arters överlevnad.

Annelie Pompe, äventyrare och föreläsare - samt inte minst tisdagskrönikör i GP. Bild: Jakob Simonsson
Annelie Pompe, äventyrare och föreläsare - samt inte minst tisdagskrönikör i GP. Bild: Jakob Simonsson

Vi hjälps åt att plocka upp all plast vi kan, men det märks knappt. En liten balinesisk flicka som ser oss springer fram med händerna fulla av plast och ger oss ett stort leende. När vi stjälper upp plasten ser jag en liten fisk som fastnat mitt i allt. Han kvävs till döds. Jag tar honom blixtsnabbt i händerna och rusar ner till havet för att rädda liv. Han ligger kvar i mina kupade händer någon sekund, pickar sedan lite på fingrarna, tittar med sitt lilla öga på stora mig och simmar sedan iväg. Det spelade roll för honom.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.