Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anne Wollter håller just på med att göra layout av en bok som handlar om flyktingar som delar med sig av sina bästa recept från respektive hemland.

Anne har hjärtat på rätta ställen

Anne Wollters hjärta är delat i två – Köpenhamn och Göteborg. I Danmark fann hon kärleken och i Göteborg har hon sitt älskade sommarställe.

Ljudmattan från Köpenhamns tivoli är massiv. Barnfamiljer och turister firar halloween på plats och snart är det dags för nöjesparkens välbesökta julmarknad.
– Tivolit är det enda som hörs, annars är det alldeles tyst häruppe, fast vi bor mitt i staden, säger Anne Wollter.
Från sitt arbetsbord i vardagsrummet ser hon besökare som tittar på utsikten från Glyptotekets tak. Från samma panoramafönster ser hon tornet på rådhuset och Nikolajtornet spets. Bara fem minuter från lägenheten finns ett populärt utomhusbad – mitt i city.
– Tvärsöver gatan ligger Glyptotekets have. Den passerar jag nästan varje dag. Det känns som vår egen lilla trädgård, säger hon.

Den 164 kvadratmeter stora våningen andas kreativitet och kultur. En del av förklaringen till det är att både hon och hennes sambo har ett förflutet som kulturreportrar. Men också att de har använt en hel del av sin gemensamma tid till att resa och möta andra kulturer.
Den senaste resan gjorde hon dock själv. Den gick till grekiska hamnstaden Pireus. Där stannade hon i fem veckor för att arbeta som volontär med att hjälpa flyktingar.
– Förra hösten när flyktingströmmen började stod jag inte ut med att se vad som hände på TV. Så jag åkte dit. 

Bild: Agneta Slonawski
Bild: Agneta Slonawski

För att det hela skulle bli verklighet satte hon ett streck i kalendern från och med april. 
Under tiden förberedde hon sig mentalt med att se på filmklipp om situationen och ha kontakt med andra volontärer som befann sig på grekiska öar. 
Dessutom tog hon kontakt med en organisation som arbetade med hjälp till flyktingar, för att finnas i ett sammanhang.
– Det var oerhört starka möten. Alla flyktingar i ett läger har ju ett öde. Det skall mycket till innan man lämnar allt man har och flyr. Det är ju bara omständigheterna som gör att det är de och inte vi som är på flykt, konstaterar Anne Wollter.

Flyktinglägret i Pireus uppstod spontant på kajen och vid terminalbyggnaderna. Folk bodde på gator och torg. Volontärer åkte och köpte tält, tvättmedel, underkläder och gasolflaskor. Men framförallt så serverade de te två gånger om dagen. 
– Teserveringen var i en skala som vi kunde klara av. 
Det blev 200 liter om morgonen och 500 liter på kvällen, och det skulle vara sött. Det blev väldigt uppskattat. Jag tror att testunden blev till något som var normalt och vanligt i vardagen, även i lägret.
Ann Wollter har fortfarande kontakt med flera av familjerna som hon mötte i lägret. 
– Jag skall åka ner igen, men jag har inte bestämt när. Det är fantastiskt att kunna göra en insats, även om den verkar liten, säger hon.

Först skall hon bli klar med layouten av en bok som handlar om flyktingar som delar med sig av sina egna recept. Den heter "Grytor utan gränser" och innehåller intervjuer från människor som flytt och som nu bor i Halland.
Matlagning är en viktig ingrediens i Anne Wollters liv. I hennes rymliga kök står stora kokböcker på parad. Hon provar gärna nya recept och går ofta ned till Torvehallerne i Köpenhamn för att provsmaka och handla.
För att få motvikt till den sofistikerade miljön, brukar hon avsluta med att gå tvärsöver gatan till ett danskt värdshus där folk dricker öl och rökar. Hon gillar och slå sig ned där med ett glas vin och titta på folk. Hennes favoritställe nummer två är ett marockanskt kafé som serverar rykande hett te som är gjort på mynta.
– Köpenhamn är en fantastisk stad att bo i. Den är internationell och det är inte samma stress som i Stockholm. Folk är avslappnade här. 

Orsaken till att hon flyttade till Köpenhamn för 13 år sedan var kärleken. Med sambon kom en stor dansk släkt som hon håller mycket av. Men längtan till Göteborg och sommarhuset på Brännö finns också där. Det hela handlar om att balansera det bästa av två världar.
– Det är en perfekt kombination. Vi vill gärna bo här så länge som möjligt, men vi får se. Det kan bli ett boende i Sverige och fler längre resor; som volontär eller som turist. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.