Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Anna-Karin styr högt uppe bland molnen

Egentligen skulle Anna-Karin Ahlström bli tandläkare. Men A-certifikatet för privatflyg fick henne på andra tankar. I dag är hon flygkapten och gör långflygningar över hela världen.

– Det var så fantastiskt att flyga så jag hoppade av utbildningen till tandläkare. Jag kände direkt att jag var i mitt rätta element och det yrkesvalet har jag aldrig ångrat, säger hon med ett leende.
Det var Anna-Karins privatflyglärare som uppmanade henna att söka. Först blev det antagningsprövningar i Stockholm och sedan Trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed (F 5) under 18 intensiva månader.
– Det var tufft för vi höll på mellan halv åtta på morgonen till sen kväll varje dag fem dagar i veckan. Men samtidigt så roligt. Vi var 24 elever varav tre var tjejer. Vi flög först SK 61 Bulldog, ett litet propellerplan med bara en motor och senare i utbildningen PA 31 Navajo som var tvåmotorigt.

Hon glömmer aldrig den gång då flygläraren hoppade ut ur planet efter landningen – och beordrade henne att ge sig iväg igen. Själv! Han hade inte varskott henne innan så det kom som en total överraskning.
– Det var med skräckblandad förtjusning jag gav mig iväg men efter den gången visste jag ju att jag kunde. Oj vilken känsla det var att vara i luften i eget plan, säger hon och ler åt minnet. 

Efter genomgången utbildning stod både Linjeflyg och SAS på kö för att värva nya piloter. Det var bara att välja. Anna-Karin hamnade på SAS och började arbeta där 1986. Första basen var Oslo och hon flög Fokker 27 under tre år. På den tiden var planen betydligt tyngre att hantera än i dag.
– Tekniken har ju gått fram enormt sedan 80-talet och det mesta är automatiserat så det är mycket lättare att manövrera. Numera är det ”fly-by-wire” som gäller. Och det förenklar jobbet avsevärt för oss.
Det är stor skillnad på att flyga olika flygplanstyper menar Anna-Karin. Även om grunden alltid är densamma är de uppbyggda på olika sätt och piloten måste utbildas på varje ny maskin. Hittills har hon hunnit med fem flygplanstyper på SAS och nu flyger hon Airbus 340 sedan lång tid tillbaka.
– Den är så fin att flyga. Jag tycker verkligen om den maskinen så det är nästan synd att den inte tillverkas längre. Men jag flyger också vår helt nya Airbus 330 E som är väldigt lik A 340 och minst lika härlig att flyga.  

Bild: Privat
Bild: Privat

SAS var först i Europa med sina A 330 E som är klart bränslesnålare än A 340. Ett viktigt argument för de flygresenärer som är måna om miljön och tänker på bränsleutsläpp. Bränsle är dyrt vilket gör att piloterna försöker flyga så bränslesnålt som möjligt. Ju högre höjd planet ligger på desto mindre bränsle går åt.
– Sånt räknar vi alltid på när vi planerar flygningen och vet det mesta om vindar och väder under rutten. Det är jag som är ansvarig för att allt är checkat och klart vid start. Då har jag tillsammans med mina styrmän gått genom vad som gäller inför flighten. Det tar en stund men är oerhört viktigt. Vi resonerar och kommer fram till vad som blir bäst under just denna flygning,

Säkerheten är prioritet ett och extra bränsle i reserv finns alltid eftersom omständigheter kan göra att planerna snabbt måste ändras. 
Det blir långa arbetsdagar. Normalt jobbar hon tre, fyra dagar och är ledig tre. Då är hon rejält trött och uppskattar verkligen att vara ledig. 
– Har jag en flygning mitt på dagen går jag upp tidigt och kommer i säng kanske tre på natten. Efter landning och eventuella rapporter ska jag ta mig till hotellet och då är jag riktigt hungrig, Ett mål mat är ett måste innan jag lägger mig. Men vissa flighter startar först på kvällen och då får jag anpassa mig till det. Tack och lov är jag ganska flexibel.
Självklart äter hon under flygningen också men då sitter hon fullt fokuserad i cockpit och ransonerar därför matintaget.  Hon har ett oerhört komplext jobb där hon ständigt måste ha full kontroll över både vad som händer inne i cockpit och utanför planet. 

Efter 24 timmar är det dags att ge sig iväg igen. Då har Anna-Karin ätit, tränat på gym och sovit eller vilat en stund efter det. Hon vill inte ställa om kroppen utan försöker hålla sig till svensk tid så gott det går.
– Det blir enklast så. Då slipper man jet lag när man är hemma, säger Anna-Karin som även gillar att flyga helikopter om hon får chansen.

Att de oregelbundna tiderna och inte minst stressen sliter på kroppen är hon medveten om och därför är hon extra noga med att ta hand om sig. Hemma sover hon gärna länge och är fysiskt aktiv på dagarna. 
– Oavsett var jag än befinner mig i världen fuskar jag aldrig med mitt sjuminutersprogram varje dag. Då får hela kroppen en genomkörare. Och hemma spelar jag tennis, går på gym och promenerar med min hund. Det är bästa sättet att varva ner. 
Vad uppskattar du mest i ditt yrke?
– Först och främst själva flygningen. Och att jag får resa, träffa människor och möta olika kulturer. Jag har aldrig mötts av fördomar eller diskriminering utan det är ett jämlikt yrke på alla sätt. Det är högt i tak inom SAS och man vet precis vad som gäller. Flygsäkerheten är A och O, säger Anna-Karin som fick vänta 27 år på långflygningarna eftersom de är populärast.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.