Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Utöver sjömat och hälsa brinner Ann-Sofie Sandberg för två andra forskningsområden; allergier och järnbrist. Just nu arbetar hon med ett stort projekt där man undersöker risken för att utveckla allergi. Bild: Anna Edlund

Ann-Sofie har varit en pionjär i hela sitt liv

Hon är en av världens mest citerade livsmedelsforskare och var den första kvinnliga professorn i Kemihuset. I år avgick Ann-Sofie Sandberg som chef för avdelningen för Livsmedelsvetenskap på Chalmers – men sluta forska tänker hon inte göra.

Den första frågan hon fick när hon kom som doktorand till Sahlgrenska akademin var ”har du en man som kan försörja dig?”.

– Jag svarade nej – och så började jag engagera mig i att alla doktorander skulle få likadana villkor.

Ann-Sofie Sandberg, professor i livsmedelsvetenskap, serverar kaffe i röda miniatyrglas på kontoret i Kemihuset vid Chalmers.

Kontorsväggarna pryds av diverse prestigefulla diplom.. Bild: Anna Edlund

Inramade diplom hänger på väggarna, men ett har Ann-Sofie inte hunnit rama in än. I somras fick hon Göteborgs Stads förtjänsttecken, vilket delas ut till personer som gjort betydande insatser för staden. Motiveringen grundade sig både i Ann-Sofies kamp för jämställdhet i forskningsvärlden, och i engagemanget i ett viktigt forskningsområde.

– Jag var första kvinna som blev professor i det här huset – och första professorn på Chalmers med biologisk inriktning.

– Det var två saker som gjorde att man mötte ett visst motstånd. Men det har ändå gått bra. Tillbakalutad på stolen berättar hon sedan att hon i gymnasiet var väldigt intresserad av matte, men då hon inte ville bli lärare valde hon kemi när hon efter studenten började på Chalmers.

– Chalmers hade det gått rykten om hemma, säger Ann-Sofie med ett snett leende. Att studera på Chalmers ansågs fint och bra. Och mamma tyckte att jag skulle skaffa mig ett manligt yrke.

Bild: Anna Edlund

Under studiernas tredje år, då man läste maskinlära och processteknik, började dock Ann-Sofie tänka ”jag måste ha hamnat fel i livet”.

– Men så sista året fick vi välja ämnen som livsmedelslära och näringslära. Då fick jag ett biologiskt intresse.

Hemlighöll graviditeten

Det höll sedan i sig, och med civilingenjörsexamen i bagaget började Ann-Sofie en doktorandtjänst på Sahlgrenska i klinisk näringslära. Under utbildningen blev hon gravid. Skrattande berättar Ann-Sofie om hur hon gömde magen i labbrocken.

– Det var inte meningen att man skulle bli gravid, tyckte de. Om jag inte dolde det skulle jag förlora mitt forskningsanslag. I nionde månaden berättade jag.

Men så småningom kände Ann-Sofie att hon ville bort från Sahlgrenska.

– På Sahlgrenska var det tufft, en komplett patriarkalisk miljö – och tjänsterna var för läkare. Då blev jag tipsad om en annons, i GP faktiskt.

Annonsen gällde en forskarassistenttjänst i processteknik på Chalmers, med placering på Livsmedelsinstitutet SIK.

– Jag var ju egentligen mer intresserad av mat och hälsa, och skrev det i min ansökan. De erbjöd mig tjänsten ändå. De kom på att ”det ämnet har vi inte”.

Vill höja statusen på ämnet

Det Ann-Sofie gjort sedan dess är att hon byggt upp ämnet Livsmedelsvetenskap – 1997 fick verksamheten en egen institution.

– Det var jätteviktigt för mig, säger Ann-Sofie som då också blev professor.

Hon har jobbat för att höja statusen på ämnet och ett betydelsefullt steg i utvecklingen var då den nya Institutionen för Biologi och bioteknik, där Livsmedelsvetenskap ingår, startade på Chalmers 2015.

– Livsmedelsvetenskap och nutrition har blivit mer och mer viktigt i samhället, både för hälsa och hållbar utveckling.

Leif Mannerström hjälpte till i en forskningsstudie om sill.. Bild: Maria Lundberg

Själv är Ann-Sofie särskilt intresserad av hälsa och mat från havet – och har bland annat arbetat med ett sillprojekt.

– Utgångspunkt var att sill är en underutnyttjad råvara. En stor del går till djurfoder trots att sill innehåller en mängd nyttiga ämnen. Man tänker mest på inlagd sill, men i en studie fick vi hjälp av Leif Mannerström som lagade olika sillrätter – bland annat thaimat. Det var jättegott!

På frågan var intresset för livsmedel och hälsa kommer ifrån konstaterar Ann-Sofie att hon måste ha fått det hemifrån.

– Pappa idrottade och levde sunt. Mamma använde alltid mindre socker än vad som stod i receptet när hon saftade och syltade. Jag lärde mig att inte gilla söt mat. Det innebär inte att jag inte äter godis, men jag vill äta ordentlig mat.

"Går åt rätt håll – men för långsamt"

Ann-Sofie lutar sig fram och berättar därefter entusiastiskt om jämställdhetsarbetet man nu driver på Chalmers.

– Det är en jättestor grej, det känns som att ”nu äntligen!”. Det har blivit bättre för kvinnor i forskarvärlden, förr blev man nästan alltid tagen för sekreterare. Det går åt rätt håll, men det har gått lite för långsamt.

Tidigare i år avgick Ann-Sofie som avdelningschef för Livsmedelsvetenskap. Dock inte för att dra sig tillbaka utan för att få mer tid för forskning. Enligt henne slutar få forskare arbeta vid 65.

– Man är så intresserad av sin forskning. Och när man gör en studie och tror att man ska få svar – då uppstår en ny fråga. Det är väldigt spännande!

Ann-Sofie Sandberg

Ålder: 67 år.

Bor: Krokslätt.

Familj: Man och tre barn.

Gör: Professor i livsmedelsvetenskap.

Intressen: Naturen, vara på landet/vid havet, resa, umgås med barnbarnen.

Aktuell: Den 21 november är Ann-Sofie inbjuden till en konferens i Norge om sjömat och hälsa, där även Norges statsminister medverkar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.