Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

I många år stod pappas gamla klenod och samlade damm. Sedan satte Ann-Margreth Larsson fart på renoveringsarbetet och nu är hennes Moto Guzzi Galletton av 1951 års modell i toppskick. "Alla gamla fordon är fina och Galletton har ett sentimentalt värde. Pappa gillade den så", förklarar hon. Bild: Christer Olofsson

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ann-Margreth har sett till att pappas ögonsten hittat formen

Den var hennes pappas ögonsten. Men den krånglade och blev stående länge. Efter att pappan hade gått bort beslutade sig Ann-Margreth Larsson för att låta ekipaget återigen få rulla.
Nu är den stilfulla Moto Guzzi Galletton i fin form igen.

Nästan varje morgon ligger dimman tät kring sjön. Så även denna dag när Ann-Margreth Larsson öppnar garageporten och grenslar sitt sandfärgade ekipage från 1951. Först vill det inte starta men efter ett flitigt kickande puttrar kraftkällan igång.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Den är snabbare än vad jag trodde. Men ettan är lite svår att få i. Min tanke är att köra runt lite på den här omkring. Jag skulle vilja använda den, och inte bara ha den stående, fastslår Ann-Margreth och tar en tur på grusvägen utanför huset.

Pappa köpte dyrgripen

När hennes pappa, Lage Larsson, levde fick hon aldrig röra den italienska maskinen. Han hade tävlat lite i speedway som barn, körde mycket motorcykel och åkte på hojsemester varje sommar. Efter att ha köpt en Moto Guzzi SP 1000 blev han som tokig i märket. Han köpte Galletton 1995 av den förste ägaren.

– Den stod i en arbetskamrats mammas morbrors vedskjul utanför Ulricehamn. Under veden. Den hade säkert stått där ända sedan 1950-talet och var bara en skrothög. Pappa plockade isär den, rev motorn och började renovera. Han kromade och lackade, åkte till Italien och köpte delar.

– På våren 2001 blev den registreringsbesiktigad och pappa hämtade min syrra med den, när hon tog studenten det året. Han körde några gånger men en dag startade den inte. Det hade läckt in olja i vevhuset och pappa tröttnade. Därefter blev hojen stående i 15 år, berättar Ann-Margreth vid den stilfulla maskinen.

Bild: Christer Olofsson

Och den är ingen vanlig skoter. Galletto är visserligen praktisk och utrustad med reservhjul, förvaringsfack och en rejäl frontplåt som skyddar föraren – men har samtidigt justerbar fjädring, en elegant enkelsving och välväxta 17-tumshjul. Inga skottkärretrissor här inte!

Kort sagt kombinerar den egenskaper från både skotern och motorcykeln. Och det var precis vad konstruktören Carlo Guzzi var ute efter, att ta de bästa funktionerna från båda världar och eliminera de dåliga.

1951 års modell

Hans körbara och användarvänliga tvåhjuling, vars namn på italienska betyder Tuppen, lanserades under våren 1950. Den drevs av en variant av Moto Guzzis klassiska encylindriga fyrtaktare med liggande cylinder.

Exemplaret framför oss är dock av 1951 års modell. Det togs in i Sverige av AB Digestor i Stockholm och var en nyhet som kostade 2 370 kronor. En finess för året var växelpedalen med tå- och hälfunktion.

I tidningen Teknik för alla beskrevs ekipaget som ”en imponerande välkonstruerad sak, som säkerligen kommer att omvända alla motorcykelhatare och glädja alla motorcykelvänner som vill åka bekvämt”. Samtidigt hyllades teleskopgaffeln och friktionsstötdämparen som ”gjorde färden på provbanan till en lek”.

Och visst roade sig testförarna stundtals:

”Vattenprovet var en undersökning som beredde oss mycket nöjde. Galletto kördes fem gånger med ca 30 km fart genom en tio meter lång och fem centimeter djup vattenpöl, men föraren blev endast nedstänkt på händerna – hela kostymen från hjässan till skorna var lika torr före som efter provet”.

Brummar fram i maklig fart

Med dagens mått mätt är italienaren förstås ingen raket. När Ann-Margreth kör iväg tar det en stund innan den kommer upp i landsvägsfart. Därefter brummar hon sävligt fram i hemtrakterna kring Inseros, i närheten av Lindome, innan det är dags att stanna till.

– Pappa dog för fyra år sedan. I början av 2017 tyckte min man och jag att det var på tiden att Galletton renoverades. Så jag tog den till Pete’s Mc-lack där den fick stanna i några veckor.

Där åtgärdade hojveteranen Peter ”Pete” Nordström ett antal småfel. Bland annat byttes tändningslås, kondensator, tändstift och bensinkran. Därefter var det bara att sätta sig och köra.

Körkort för motorcykel som 19-åring

Själv tog Ann-Margreth körkort för motorcykel som 19-åring, 1997. Men köpte ingen egen maskin förrän hon hade fyllt 30 och var på besök i USA, en Ducati som hon korsade kontinenten med. Numera har hon en BMW GS 1200R.

– Tidigare var det mer av ett äventyr att köra motorcykel. Nu handlar det mest om att åka ifrån ungarna en stund. Min gubbe är sjöman och borta åtta-tio veckor i stöten, konstaterar Ann-Margreth medan vi noga synar den vackra maskinen, en långkörare som tillverkades till och med 1966.

– Alla gamla fordon är fina och Galletton har ett sentimentalt värde. Pappa gillade den så. När jag startade den häromdagen tänkte jag att ”nu ser nog pappa mig”. Det är lite fånigt, men så tänker man, avslutar Ann-Margreth Larsson vid det ärvda ekipaget.

LÄS MER: Elise susar fram och väcker uppmärksamhet överallt

LÄS MER: Tomas dröm förverkligades efter 40 år

Ann-Margreth Larsson

Ålder: 40 år.

Yrke: Servicekoordinator.

Familj: Maken Michael och barnen Dagny och Juni.

Bostadsort: Lindome.

Intressen: Trädgårdsodling.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.