Anitha Schulman är inte så sentimental

– Mina föräldrar har alltid sagt ”det där löser du själv”. Det har gett mig extremt god arbetsmoral.

För Anitha Schulman finns inte en passande yrkestitel, utan flera. Hon räknar upp en handfull, men bestämmer till slut att de viktigaste är kreatör, medieentreprenör och programledare. Dessutom har hon bland annat ett Instagramkonto med tiotusentals följare, driver en blogg och en podcast samt skriver manus.

– Min styrka ligger i att jag kan förmedla uttryck oavsett plattform.

Men karriärvägen har inte varit spikrak. Som ung ville Anitha Schulman jobba med media. Förebilderna var Henrik Schyffert och Felix Herngren – sådana som hade skapat sig ett eget varumärke och därför kunde göra lite allt möjligt. Men hon insåg snart att den dörren var stängd för kvinnor.

– Som tjej på den tiden kunde du inte göra allt det. Du kunde inte vara kreatör, för som tjej blev man inte betrodd.

Många strängar på lyran

I stället gjorde hon som många andra och började plugga, först på Berghs och sedan på Forsbergs, och fick jobb i receptionen på en reklambyrå. Så småningom började hon jobba med casting till tv-produktioner och gjorde inhopp på en pr-byrå och var varumärkesansvarig på MTG. Därefter blev hon projektledare på tv-produktionsbolaget Mastiff.

2011 började hon blogga för Mama.nu och debuterade i den Guldbaggenominerade filmen ”Katinkas kalas” där hon gjorde rollen som Anna. Sedan dess har hon gett ut tre böcker, designat en porslinsserie och skrivit manus till humorserien ”Mammor” för TV3.

För tre år sedan drog hon och kollegan Ann Söderlund i gång podcasten ”Lillelördag” vilken i våras även blev en föreställning. Just nu arbetar hon med en pitch till en tv-serie som än så länge är superhemlig.

– Jag har flera strängar på min lyra, men det är hela tiden upp till mig att ha energin som krävs, säger hon och påpekar att numera kan även kvinnor bygga sitt eget varumärke och vara sin egna konstnärliga ledare.

Lång uppförsbacke

Att hon är dyslektiker och ändå arbetar främst med att skriva är inget problem. Själv menar hon att det mest inneburit ett psykologiskt hinder som hon på egen hand kommit över. Däremot beskriver hon livet mellan 20 och 30 år som en ganska lång uppförsbacke, men mellan 30 och 40 har det mesta funkat bra. En stark pådrivande faktor är att hon aldrig känt sig rädd för att misslyckas.

– En stor fördel är att jag inte är särskilt sentimental. Många kan sitta i fem eller tio år innan de vågar ta sats. Jag bara gör. Kanske bara tre av tio av mina idéer blir bra, och det är inte hela världen.

LÄS MER:Älskade fiasko – vikten av att våga misslyckas

Vad har förändrats sedan du var tjugo år?

– Den stora förändringen är att jag tar mina egna beslut. Samtidigt är det ju en stor kraftansträngning att orka själv. Det är en väldigt föränderlig bransch jag jobbar i, men den senaste tiden har jag börjat begrunda mitt liv och i och med det börjat göra mer långsiktiga planer.

– Sedan har det hänt mycket, inte bara roliga saker. Till exempel var min senaste skilsmässa väldigt jobbig. Men just nu funkar allt – då får man njuta av det.

Adopterad från Indien

En del av styrkan kan komma hemifrån, tror hon. Anitha Schulman är adopterad från Indien och kom till Sverige när hon var två och ett halvt år. Hennes pappa jobbade då som hantverkare och mamman inom bankväsendet. Bägge föräldrarna är i dag ganska sjuka vilket innebär att Anitha, som enda barnet, får ta ett stort ansvar.

– Mamma trodde alltid att jag skulle bli författare. Både hon och pappa har stöttat mig mycket. De har aldrig begränsat mig utan alltid sagt ”det där löser du själv”. De har gett mig extremt god arbetsmoral.

LÄS MER:Så funkar det att jobba som digital makthavare

Lena Wreede