Angela spelar för förbättrad tillgänglighet

Folk rör sig in och ut ur affärer, stannar till på caféer och matställen. Det är eftermiddag i Göteborg och de flesta tar sina liv för givet. Men Angela måste tänka på om platserna hon ska till är anpassade för hennes behov.

– Jag kan ju gå lite, säger hon. Men jag väljer hellre ett ställe som är fullt tillgängligt för alla, för att visa mitt stöd.

Angela föddes med ryggmärgsbråck och kommer aldrig att kunna gå utan hjälpmedel. För det mesta åker hon runt i sin rullstolsmoped, som hon kallar för "min MC". Men när hon hoppar runt på kryckor händer det att folk tror att hennes situation har förbättrats.

– Många får för sig att det skulle vara bättre eller finare att gå på kryckor än att åka rullstol, säger hon. Men det är en större belastning och jag blir tröttare av att gå.

Caféet vi till slut hamnar på har varken rullstolsramp eller stor toalett. Angela parkerar moppen på den halvtomma uteserveringen, tar loss kryckorna som hänger därbak och går mot dörren. Hon blir sur när folk frågar varför det är viktigt med tillgänglighet.

–För mig är det självklart! säger hon. Vill inte du också kunna gå på bio eller handla mat? Och att gå på toa är inte en mänsklig rättighet – det är en mänsklig nödvändighet!

Det senaste året har hon jobbat mer aktivt med tillgänglighet. Via en webbsida hittade hon FunkTek-projektet på Göteborgs stadsmuseum och fick jobb som FunkTek-pilot.

–Det har öppnat mina ögon på många sätt, säger hon. Många tror att en funktionsvariation betyder att sitta i rullstol, att det räcker med att installera en hiss för att stället ska bli tillgängligt. Men någon med ADHD eller synnedsättning har ju helt andra behov.

På museet har FunkTek-piloterna till exempel fått testa att komma runt ett bord i rullstol, men även läsa och lyssna på texter och avgöra om de är för lätta eller för komplicerade.

– Något annat som jag aldrig tänkt på är att det behövs visuella brandlarm för personer som inte hör, säger Angela.

Hon menar att det är ovanligt att folk som själva har en funktionsvariation får vara med och utforma samhället. De som bestämmer har oftast ingen egen erfarenhet av tillgänglighetsproblematik och då kan det bli tokigt. I somras skulle Angela åka tåg och såg att det fanns två rullstolsplatser inne på tåget, men det fanns ingen ramp för att komma upp.

– Hade de tänkt att vi skulle flyga in eller? säger Angela och skakar på huvudet. Hon skrev ett argt blogginlägg som hon sedan postade på SJ:s Facebooksida, men fick inget svar.

Även om hon blivit mer engagerad i funkisfrågor vill hon inte bli reducerad till en funktionsvariation; hon är så mycket mer. Hon har gått två olika musikutbildningar på folkhögskola och spelar både fiol och gitarr. Då och då får hon en spelning, men det är som gatumusikant i Nordstan som hon är mest känd. Hon brukar parkera moppen och använda den som en stol. På marken lägger hon fiolfodralet.

– Jag drömmer också om att spela elgitarr i ett band, säger hon. Men jag har inte samma självförtroende på gitarr.

Hennes största förebild är Slash, gitarristen i Guns N’ Roses. Hon lyssnar också mycket på rock från 1970-talet som Deep Purple och Def Leppard. Runt hennes handled sitter flera festivalarmband; hon har varit på Subkult och Sweden Rock. På den senare festivalen fanns det inte en upphöjd ramp vid alla scener, så hon gav sig ut i publiken med sin rullstol och hoppades på det bästa.

– Jag såg ingenting, men då kom två killar och lyfte upp hela stolen, säger hon och skrattar.

En kvinna som såg det hela skällde ut vakterna på grund av brister i tillgängligheten. Då fixade de en plats till Angela framför kravallstaketet. Hon har träffat många hjälpsamma människor, men uppskattar ifall folk först frågar om hon vill ha hjälp. Och sedan respekterar svaret. Mycket kan hon göra själv.

– Jag blir irriterad när folk börjar putta min rullstol utan att fråga, säger hon.

Något annat hon tycker är frustrerande är att personer med funktionsvariationer ofta är osynliga i samhället.

– Det pratas mycket om att det inte är lika mycket kvinnor som män på scen, men hur många funkispersoner spelar i band?

I höst ska några av FunkTek-piloterna få möjlighet att föreläsa om tillgänglighetsfrågor. Angela har mycket, mycket mer att säga i ämnet och hoppas att hon blir en av dem.

Louise Halvardsson

namn@gp.se