Det nyinvigda kontoret ligger i hjärtat av Rangoon, Burmas ekonomiska centrum och före detta huvudstad. Ikea-muggarna i fikahörnan skvallrar om svensk närvaro.
– Det finns Zoegas-kaffe också, säger Andreas Sigurdsson.
Nere på gatan segar sig en ström av tutande bilar fram genom hettan, men här på tredje våningen råder ett svalt lugn. Andreas Sigurdssons rum ligger längst in i kontorslandskapet.
– Det är fyra år sedan jag startade. Jag satt i en bar och insåg att det inte fanns någon som berättade vad som händer i stan, så jag slängde upp ett litet kalendarium på nätet. Och nu har jag expanderat till det här, säger han.
Med "det här" menar han det mediebolag som bland annat ger ut ett livsstilsmagasin på engelska och en biltidning på burmesiska – med tillhörande digitala plattformar – samt guideböcker, kartor och ett antal appar för smarta telefoner.
Lokalerna rymmer även en skola som Andreas Sigurdsson driver tillsammans med sin fru Thiri. Där vidareutbildas burmesiskt affärsfolk för att matcha internationella företags krav.
– Alla klagar på att det är svårt att hitta kompetent personal här. Men det hjälper ju inte att gnälla, så låt oss träna folk i stället, säger han.
Han beskriver sig själv som göteborgare och chalmerist med en stark passion för det energiska Asien – en kontinent han fick upp ögonen för under en spontanresa som 20-åring.
Under uppväxten i Tynnered hade han fokuserat helt på friidrott – han sprang för IFK Göteborg, främst 200 och 400 meter – men missade ett hägrande SM på grund av en skada. Med två dagars varsel bestämde han sig för att åka till Bangkok.
– Hela mitt liv hade handlat om att springa och kapa hundradelar, och så plötsligt öppnades en helt ny värld, säger Andreas Sigurdsson.
En högskoleutbildning senare – varav ett år på Chalmers kontor i Taiwan – såg han klasskamraterna gå direkt till välbetalda jobb, men själv flög han till Shanghai och tog ett praktikjobb för 3 000 kronor i månaden.
– Jag gick med förlust varje månad, men som tur var hade jag ett stipendium också, säger han.
Andreas Sigurdsson blev kvar. Han pluggade kinesiska, jobbade på Nordea, och startade eget för att hjälpa utländska företag in i Kina.
Men efter nästan sex år i Shanghai började han lessna på staden, och tog en paus och cyklade genom Sydostasien. Väl framme i Bangkok hörde han ett nytt ord på allas läppar: Burma.
– Jag hade knappt hört talas om landet innan, säger han.
Det var i början av 2012, och Burma hade börjat öppnas efter nästan 50 år av militärstyre och isolering. Omvärldens sanktioner var på väg bort och utländska företag stod på kö för att komma in.
Andreas Sigurdssons nyfikenhet på det okända landet växte, och något halvår senare flög han till Rangoon och letade upp affärsfolkets barer.
– Jag var här i en vecka och älskade det! Det bubblade av samma energi som i Taiwan 2003 och Shanghai 2006, säger han.
Någon månad senare landade han i Rangoon igen, den här gången för att stanna. Parallellt med medieverksamheten och skolan driver han Svenska Handelskammaren i Rangoon, och som konsult har han bland annat hjälpt utländska textilföretag att hitta fabriker i landet.
– Det är mediebolaget som är mitt fokus. Konsultverksamheten är ett nödvändigt ont, ett sätt att skapa kassaflöde, säger Andreas Sigurdsson.
Och målet är att växa.
– Jag försöker ha ett ödmjukt storhetsvansinne. Jag vill bygga ett medieimperium här i Burma och på sikt expandera i regionen, säger han.
Storhetsvansinne, var det ja – enligt honom själv ett resultat av åren i Kinas hänsynslösa affärsliv. Försöket till ödmjukhet är en produkt av hans tid i Burma.
– Det är en annan mentalitet här. Kolla på taxichaufförerna, de åker hem och umgås med familjen om de fått ihop dagsmålet redan vid lunch, säger han.
Är det så du själv vill ha det?
– Inte alls, men det är charmigt. Jag jobbar hela tiden, för jag tycker det är så vansinnigt kul!
Men det är inte alltid lika roligt. Förra årets renovering av kontoret var en mardröm.
– Det var hemskt, det kändes som om alla försökte lura mig. Ingen håller tiden, det blir dålig kvalitet, du får jaga och göra om. Min bild av Burma skadades rejält.
Vändningen kom i mitten av januari, när Rangoons bussnät lades om över en natt med uteblivna bussar och förvirring som följd. Då ryckte privatbilister in och hjälpte människor till jobbet.
– Att se hur människor ställde upp för varandra var fantastiskt. Det gav mig en positiv känsla och påminde mig om allt bra här, säger han.
Hur länge stannar du i Burma?
– Varför skulle jag åka någonstans? Jag trivs, och min satsning här är långsiktig.
Fakta: Andreas Sigurdsson
Ålder: 35 år.
Bor: I Rangoon, Burma.
Familj: Hustrun Thiri och bulldoggen Victor.
Gör: Driver ett mediebolag, en skola, en konsultverksamhet och Svenska Handelskammaren i Rangoon.
