"Folk har ett naturligt förtroende för mig som präst och berättar personliga saker. Jag ser som min uppgift att väcka tro, förtröstan, tillit och hopp hos människor", säger Anders-Petter Sjödin vars största intresse är att möta och inspirera andra människor.
"Folk har ett naturligt förtroende för mig som präst och berättar personliga saker. Jag ser som min uppgift att väcka tro, förtröstan, tillit och hopp hos människor", säger Anders-Petter Sjödin vars största intresse är att möta och inspirera andra människor. Bild: Lisa Thanner

Anders-Petters mission är att inspirera andra människor


– Jobbet ger mig hur mycket som helst. Det är mitt stora intresse; att möta människor i alla situationer och inspirera dem. Jag är en utpräglad lärare, säger Anders-Petter Sjödin, präst i Öjersjökyrkan.

ANNONS

2012 invigdes en av landets yngsta kyrkor, Öjersjökyrkan i Partille. Vackert belägen i skogsbrynet intill Lilla Hålsjön, har den blivit en naturlig samlingsplats för Öjersjöborna med Valborgs- och nationaldagsfirande samt levande julkrubba.

I det gamla torpet strax intill, finns kafé och viss barn- och ungdomsverksamhet inrymd.

– Det sägs att en kvinna bodde här förr med sina tio barn, säger Anders-Petter Sjödin och lägger handen på den öppna spisen, som ännu är varm efter gårdagskvällens ungdomssamling.

Coronaanpassad fika

Ute på gårdsplanen står bord och stolar på Coronaanpassat avstånd. Under sommaren har många 70-plussare träffats här och fikat ihop. Enligt ärkebiskopens devis ”Vi stänger inte ner, vi ställer om” har det hållits gudstjänst varje söndag; antingen i det nybyggda församlingshemmet, som skulle invigts i april, eller nere vid bryggan. En annan förändring under pandemin är det ökade antalet begravningar.

ANNONS

– En del människor hade dött tidigare. Men i hopp om att pandemin snart skulle gå över, hade många anhöriga avvaktat, förklarar Anders-Petter.

Till begravningarna hör sorgesamtal med anhöriga.

– Samtalen väcker något inom mig som jag tycker om, en slags faderlighet. Jag känner mig trygg i den situationen fastän den är sorglig, säger Anders-Petter, som alltid är mån om att ta reda på så mycket som möjligt om den döde. Varje människa som ska begravas är värd den respekten.

Tro, förtröstan och hopp

Ofta fortsätter samtalen efter begravningen.

– Folk har ett naturligt förtroende för mig som präst och berättar personliga saker. Vilka andra människor gör de det för? Jag ser som min uppgift att väcka tro, förtröstan, tillit och hopp hos människor, säger Anders-Petter och tillägger att han har stor nytta av att ha levt olika sorters liv.

För hans del började det i byn Näs utanför Härnösand. Pappan var syndikalist och världens ledande expert på fåravel. Till hemmet kom många vetenskapsmän och författare. En av dem, Vilhelm Moberg, ville se var Ådalskravallerna hade ägt rum. Trots att tonåringen Anders-Petter fann författaren burdus och självcentrerad, bestämde han sig för att skriva sitt specialarbete om honom. Han läste ”Din stund på jorden” och fascinerades av stycket som beskrev hur fotspåren i sanden sveptes bort av en våg i Laguna Beach. ”Du ska alltid tänka på att du är här bara en enda gång. Slarva inte bort din stund på jorden”, var författarens budskap.

ANNONS

Anders-Petter brevväxlade med Moberg under ett år och diskuterade ”tro, historia och allt annat mänskligt”.

– Jag har nog det sista brevet han skrev, där den avslutande meningen ungefär löd ”Jag har skrivit 50 böcker och tycker att jag gjort mitt. Tycker inte du det?”

Fattade viktigt beslut

En vecka efter att Moberg tagit sitt liv, fattade Anders-Petter ett viktigt beslut. Han skulle ta vara på sin stund på jorden och bestiga världens högsta berg (Mount Everest), åka till världens lägsta punkt (Döda havet), till världens längsta flod (Nilen) samt gå upp i världens högsta byggnad (då Sears Tower i Chicago).

– Och jag gjorde allt det där. På Mount Everest fick jag höjdsjuka och höll på att dö, men räddades av en sherpa som bar ner mig på lägre höjd. Där befann sig Robert McNamara, chef för Världsbanken. Han förbarmade sig över mig och sa åt sin pilot att flyga mig till sjukhuset i Katmandu.

Anders-Petter var helt döv i två veckor, innan han återfick hörseln.

– På en stor nepalesisk transistorradio hörde jag två svenska ord ”tvivlen icke”. Det var det första undret som jag varit med om och det tog mig flera år innan jag skulle förstå, säger han.

Bibeln gav svaret

När Anders-Petter var 18, hade han gjort allt han föresatt sig och började studera historia i Uppsala. 1979 var han färdig lärare. Han trivdes med jobbet, men saknade något i sitt liv. Svaret fann han i Bibeln. Han utbildade sig till präst och tillbringade flera år i omgångar i hustrun Pamelas hemland USA. 1989-94 bodde familjen, som nu utökats med två söner, i Tanzania.

ANNONS

– Pamela, som var gravid, blev svårt sjuk och miste barnet. Jag fick begrava vår dotter Sara under jakarandaträden. Pojkarna och jag grävde graven. Vi målade prästkragar och blåklockor på kistan; blommor hon aldrig skulle få se. En kollega erbjöd sig att ta begravningen, men jag kände att det här var det enda jag kunde göra för min dotter, säger Anders-Petter och berättar om en märklig sak som hände.

Tre oberoende personer som var med, hade i förväg skrivit ner samma bibelord på lappar, en på swahili, en på engelska och en på svenska. Bibelordet talade om hopp; något som var viktigt för Anders-Petter då han inte visste om han också skulle förlora sin fru.

– Pamela var sjuk länge. Vi var svaga och tanzanierna fick trösta och be för oss då. I dag ber de för vårt sekulariserade land och vår kyrka.

Stöttar barnby i Tanzania

Anders-Petter och Pamela har återvänt till Tanzania flera gånger och kyrkoledare därifrån har besökt Öjersjö.

– Vår församling stöttar en barnby i Kidilo. Överskottet från kyrkans kafé, samt viss kollekt går till utbildning och sjukvård. Vi har byggt kyrka, skola och borrat efter vatten. Flera församlingsmedlemmar, även barn, har besökt byn. Något händer när de ser hur människor har det. Det ger medvetenhet och perspektiv på den egna tillvaron, säger Anders-Petter.

ANNONS

Anders-Petter Sjödin

Ålder: 64 år.

Bor: Kåhög.

Familj: Frun Pamela, två söner och två barnbarn.

Yrke: Präst i Svenska kyrkan.

Intressen: Många! Böcker och berättelser i alla former. Djur och natur. Att snickra, måla och inreda. Historia, särskilt den om Amerika och Israel.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS