I ett kvarts sekel, varje lördag förmiddag direkt efter Ekot, har Anders Eldeman sänt "Melodikrysset" i Sveriges Radio P4. Endast tre gånger har programmet ställts in, senast efter terrorattentatet på Drottninggatan 2017.
– När ett land är i chock är det smaklöst att sända underhållning. Då passar det inte.
Lyssnarskaran ligger stadigt på runt 1,7 miljoner, vilket gör det till ett av radions mest populära. Enligt Anders beror det på att programmet har flera bottnar: Det är enkelt, det går att lära sig något nytt, det finns ett tävlingsmoment och för den som inte aktivt deltar fungerar det som skvalradio.
– Jag tycker att underhållning är det finaste man kan jobba med. Det är kolossalt viktigt att hålla folk på gott humör i en värld som inte är särskilt lustig. Men också att något får vara oförändrat.
Ett familjearbete
Att det är han själv som står för de höga lyssnarsiffrorna tror han inte. Däremot menar han att det är viktigt att han förvaltar sin uppgift väl.
– Många programledare pratar om "mitt" program. Så gör inte jag, jag är inte succén, så att säga. Däremot är det jag som får det att rulla på ett sätt som folk tycker är bra.
Numera har Anders Eldeman viss hjälp av flickvännen Anna. De två träffades på utestället Spybar i Stockholm en kväll 2003 och är sedan ett par år sambor i Anders våning på Östermalm.
– Anna är mitt bästa bollplank. Hon har kommit på massvis med idéer. "Melodikrysset" är verkligen ett familjearbete. För det svåra är att förnya sig samtidigt som man håller stilen.
Vad är stilen, menar du?
– Det viktigaste är att jag inte blir politisk. Det ska vara en småtrevlig stund, som det alltid har varit. Det får inte vara tio discolåtar på raken utan en blandning som fungerar. Och jag vill påstå att jag aldrig slarvar. Det är för viktigt för det.
Enorm privat skivsamling
Det är här som Anders Eldemans stora kvaliteter kommer in i bilden. Ända sedan han var liten har han gillat musik, gärna lite äldre. I sin ägo har han runt 130 000 skivor, troligen Europas största privata skivsamling. Den är redan testamenterad till Statens ljud- och bildarkiv, som i dag kallas Svensk Mediedatabas.
I familjen var han enda barnet. Mamma Kate jobbade som förskollärare och pappa Ewert var skådespelare med goda kontakter i nöjesvärlden. Själv drömde Anders om att bli skådespelare, men ödet ville något annat och i stället hamnade han i Radiohuset i Stockholm. Först som springpojke på Ekot, men så småningom fick han göra inhopp på bland annat ”Seniorplus”. 1989 fick han sitt första egna program. Anders berättar att han och dåvarande flickvännen var i färd med att åka till London när telefonen ringde.
– Det var en man från Radio Stockholm som undrade om jag ville köra en egen programserie, tre timmar direktsänt, med start om en vecka. Det var ju en jättechans. ”Ja visst”, sa jag. ”Vad ska det handla om”, frågade han. ”Det vet jag inte”, sa jag, för det var samma telefonsamtal. ”Nähä, men vad ska det heta då?"
Det var så ”Eldemans blandning” kom till. Anders beskriver det som en mix av samtal och musik. Men när ledningen efter sex år ville att han även skulle börja sköta tekniken sade han upp sig. I samma veva fick han frågan om att ta över "Melodikrysset".
Minskat musikutbud
Sedan millennieskiftet håller han även i radioprogrammet ”Da Capo”, som mest består av äldre musik, gärna den typen som annars riskerar att bli bortglömd.
– Men det är bara en timme i veckan. Det räcker inte, säger han och påpekar att tillkomsten av nya radiokanaler snarare har minskat variationen av musik än ökat den.
– Det leder till att många missar mycket bra musik. Förr kunde det vara först en låt med Niklas Strömstedt, sedan en Calle Jularbo. Alla gillade inte allt, men de fick i alla fall veta att det fanns olika sorter. I dag vet inte många unga vem Evert Taube var, det gör mig förtvivlad.
Finns det något som du ångrar i livet?
– Yrkesmässigt, nej. Det är väl privat i så fall. Att man kanske skulle ha varit lite mer rädd om några vänner, säger han och påpekar snabbt att han har ett väldigt bra och privilegierat liv.
– Det finns inget att klaga på – annat än att jag tydligen blir äldre hela tiden.
Anders Eldeman
Ålder: Fyller 60 år den 25 december.
Bor: På Östermalm i Stockholm.
Familj: Sambon Anna.
Gör: Radioprogramledare för "Da Capo" och "Melodikrysset".
Om att fylla 60: ”Det är olidligt. Jag ser inga fördelar med att bli äldre.”
Så firar jag födelsedagen: ”Hade det varit normala tider hade Anna och jag åkt bort, men nu är vi tvingade att vara hemma. Så det blir nog som en vanlig kväll. Kanske skålar vi i champagne.”
Läser: ”Håller på med 'Astrid och jag' av Kerstin Kvint som var Astrid Lindgrens sekreterare och allt-i-allo. Den är jätteintressant.
Längtar efter: ”Ett vaccin, så att vi kan gå på quiz och alla människor får det bra igen.”
Kommer inte över tröskeln: ”Hemma-hos-reportage. Därför att det har med privatlivet att göra. I synnerhet nu när det är Annas hem lika mycket som mitt.”
