Hej vardag i april 2020! Vilken oerhörd global och personlig förändring det här viruset innebär. Alla planer man hade satt upp för 2020 är som bortblåsta samtidigt som många av oss springer fortare än tidigare för att hinna i kapp viruset. Vi kan inte göra annat än att förhålla oss till Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferenser och ta dagen som den kommer. Men det finns ändå utrymme att reflektera över små och stora förändringar som händer i vardagen just nu. De beslut vi fattar i den närmaste tidshorisonten kan vara avgörande för formandet av vår framtid på långt sikt.
På många arbetsplatser har man i åratal diskuterat digitala lösningar för möten, men dessa planer har ibland haft svårt att få fäste. Tänk alla IT-ansvariga som nyss kliade sig i huvudet över hur de skulle få folk att ta ett steg framåt i den digitala världen. Det pratades om mötes- och arbetskultur och svårigheten att ändra beteende på våra arbetsplatser.
Men inom loppet av några veckor sker nu de flesta möten på digitala plattformar som om det vore det mest naturliga sättet att träffas. En vän som nu arbetar hemifrån reflekterade över varför den fysiska platsen är så viktig för att trycka på on-knappen på datorn. Ska man verkligen behöva resa och sitta i köer i upp till en timma varje morgon med sitt arbetsredskap i väskan när man kunde startat dagen tidigare hemifrån?
Självklart går det inte att göra alla arbeten hemifrån. Brödet ska bakas i bageriet, äldre ska tas hand om i sina hem och sjuka måste vårdas på vårdcentraler och sjukhus. Men de som kan jobba på distans gör det nu utan större svårigheter.
Krisen ger upphov till nya frågeställningar om och hur vi kommer att ändra vårt beteende i den post-corona-era som vi har framför oss. Hur ska vi förhålla oss till att stämpla in på jobbet på kontoret vid ett givet klockslag när många upplever att man fått lika mycket utfört hemma vid köksbordet? Hur ska vi förhålla oss till barnens och ungdomars undervisningstid i ett fysiskt klassrum när många barn har jobbat lika bra eller till och med bättre med sina läxor och studier i hemmet än i skolan? Hur ska vi tänka när vi utformar våra kontor, behöver vi satsa lika mycket på stora lokaler och fasta kostnader?
För många av oss svenskar är arbetskamraterna en viktig del för social tillvaro och välmående. Påverkas vi av brist på social interaktion när vi sitter hemma och jobbar? Kan en kombination av att jobba hemifrån och kontorsarbete bli framtidens vardag? Alla dessa frågor må vara en droppe i havet av vad som ska avverkas efter krisen, men det är samtidigt frågeställningar som uppkommer i ett förändrat sätt att leva.
Coronakrisen har påverkat vår omvärld på ett fruktansvärt sätt. Oro och sorg för nära och kära som blivit sjuka och har ryckts bort från oss, arbetslöshet och ekonomisk kollaps. Bara tanken på att en tredjedel av världens befolkning sitter i karantän är skrämmande nog.
Kriser har alltid tvingat mänskligheten till att hitta nya anpassningar. Det är kanske dags att redan nu våga tänka på den post-coronatiden och fundera på nya lösningar. Ska vi gå i samma spår som tidigare eller är det nya stigar som ska trampas in? Det är upp till oss!
