Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Albert Harryson inspekterar lägenheter i Toronto, som håller på att renoveras. Han är länken mellan ett stort köksföretag i Tyskland och den nordamerikanska marknaden med ansvar för att 400 lägenhetskök renoveras varje år. Tur att han gillar att ta ansvar.

Albert har full koll på sina kök

Albert Harryson ville bli polis men en hörselskada satte stopp för den drömmen. I stället är han vid 24 års ålder ensam ansvarig för ett stort tyskt köksföretag i Nordamerika. Ett ansvar han kanske inte fått om hörseln hade varit felfri.

Med säker hand kör Albert Harryson genom flerfiliga gator i Toronto. På den något lugnare Lawton Boulevard svänger han av, parkerar sin svarta Dodge 1500 pickup, tar sina mätinstrument och åker hissen upp. Det är helgdag och folktomt, men Albert vill kontrollmäta några kök, som ska renoveras. Det måste stämma på millimetern. Kontroll är viktigt.
– Du kan inte kontrollera andra, men genom att ha kontroll på arbetsflödet går arbetet mycket lättare, menar Albert. Samtidigt måste man våga ge andra ansvar.

Ansvar är något som Albert själv får ta ovanligt mycket av för sin ålder. Som så kallad country manager, landchef, utgör han länken mellan företaget i Europa och kunderna och marknaden i Nordamerika. För närvarande pågår cirka 400 köksrenoveringar per år i lägenheter från Washington, Boston, New York, Chicago till Toronto och Montreal. Han kör upp till 150 mil i veckan och bor mer eller mindre i bilen. I Toronto har han dock sin bas, en trea i Beaches vid Ontariosjön. 
– Att bo nära vatten är viktigt för mig, säger Albert. Göteborg, Norrköping, Valdemarsvik, Hunnebostrand och Toronto ligger alla vid vatten.
Albert växte till stora delar upp hos farmor och farfar i Valdemarsvik. Om somrarna brukade han och farfar tillbringa tid på Västkusten.
– Farfar var en anekdotmaskin. Han reste mycket och hade huset fullt av polska infanterisvärd, färgstarka vävnader från Mexico, högar av Kalle Anka-tidningar från 1950-talet och en racerbil från 40-talet gömd under ett lakan.

När Albert var 14 år dog farfar, men Albert minns honom med glädje och kärlek. Precis som farfar tyckte Albert, redan som liten, om att prata och argumentera. Det var bara det att ingen förstod vad han sa. Vuxna tyckte det var gulligt med den pratglade lille parveln, men eftersom hans språk var obegripligt fick han en klapp på huvudet och sedan var det bra med det.
– Det var frustrerande, men det gjorde att jag vande mig vid att resonera med mig själv. Jag försökte förstå världen genom att analysera allt och skapa mig en egen uppfattning.

När Albert var sex år upptäcktes att han hade en medfödd hörselskada vilket resulterade i att han inte kunde uttala konsonanter. När han var tio år fick han hörapparat, men den ville han inte använda.
– Jag hade omedvetet lärt mig att läsa på folks läppar och fylla ut det jag inte hörde.
Här har vi alltså en kille som tidigt lärde sig klara sig själv och bilda sig en egen uppfattning om saker och ting, utan att kunna ventilera dem med sin omgivning.
– Ett tag i tonåren gjorde det mig cynisk, tror Albert. Jag hade svårt att sätta mig in i andras känslor och höll stenhårt på mina egna åsikter. 

Albert Harryson trivs bäst nära vatten. Toronto ligger vid Ontariosjön i södra Kanada. Bild: Anna Rehnberg
Albert Harryson trivs bäst nära vatten. Toronto ligger vid Ontariosjön i södra Kanada. Bild: Anna Rehnberg

De senaste åren har han dock medvetet övat på att nå ut till andra och lyssna till deras åsikter. Ett par serbiska snickarbröder har lärt honom vad genuin människokärlek och hänsyn till miljö och medmänniskor innebär. Även andra vänner av olika nationalitet i det mångkulturella Toronto har bidragit.
– Jag har haft fel så många gånger så jag har lärt mig att lyssna till andra. 
Den viktigaste lärdomen är att fokusera på vänlighet och positiva energier, menar Albert. Livet blir så mycket lättare att leva om man gör det.

Tack vare sin analytiska förmåga är han bra på att organisera och skaffa sig överblick. När han jobbade på kökslagret insåg han snart att logistiken fungerade under all kritik. Han stegade upp till chefen.
– En apa kan planera logistiken bättre än såhär, sa Albert kaxigt.
– Gör det bättre själv då, sa chefen.

Och det gjorde Albert. När så projektledaren för nyetableringen i Kanada inte ville stanna visade Albert framfötterna igen och erbjöd sig att ta över. Det fick han. 
– Det händer att jag blir arg på mig själv för att jag kastar mig in i saker utan att tveka. Det var först när jag satt på planet till Kanada som jag fick ångest, men då var det för sent att backa ur.
Nu har han varit i Kanada i drygt 1,5 år med kontrakt till 2018. Det går utmärkt även om han ibland arbetar omänskligt långa dagar. Oavsett om det blir köksrenoveringar eller något annat i framtiden så är det här en kille vi kommer att höra mer om framöver.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.