Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
"I advent riktas längtan framåt. Det första adventsljuset ska följas av det andra, det tredje och det fjärde", skriver Jonas Eek i sin helgkrönika. Bild: Fredrik Sandberg, Jonas Lindstedt

Jonas Eek: Advent rymmer ett motgift mot den vådliga nostalgin

Inför det nya kyrkoåret väljer Jonas Eek att blicka framåt mot advent och jul. "Visst kan det vara svårt att vara visionär i mörkret. Framtiden känns närmast omöjlig och det är lätt att drömma sig tillbaka. Men trots att alla har nostalgiska drag kan det bli direkt livsfarligt när ledare och grupper ersätter framtidstro med nostalgi", skriver han i sin helgkrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

November: tio soltimmar i Göteborg; tre i Växjö. Visst kan det vara svårt att vara visionär i mörkret. Framtiden känns närmast omöjlig och det är lätt att drömma sig tillbaka.

Advent kan också framkalla nostalgi. Minnen väcks till liv när man kryper runt på vindsförrådet och plockar fram pynt och stjärnor. Tidigare års adventsfiranden passerar revy. Och det är inte konstigt. Traditioner har med minnen och arv att göra – att vårda och föra vidare det som man är en del av.

Ordet nostalgi kommer från grekiskans ord för hemkomst och smärta. Som fenomen handlar nostalgi om den bitterljuva saknaden efter ett förflutet då. Problematiskt blir det när nostalgin tillåts ta över på bekostnad av framtidstron. När all längtan riktas bakåt till idealiserat förflutet.

Vi människor har ibland svårt att formulera framtidsdrömmar. Undersökningar visar att en majoritet av befolkningen tror att kommande generationer kommer att få det sämre än i dag. Också unga människors liv kan kännetecknas av apati och avsaknad av framtidstro.

Trots att alla har nostalgiska drag kan det bli direkt livsfarligt när ledare och grupper ersätter framtidstro med nostalgi.

När inget annat hopp erbjuds än idealiserade bilder av hur det var förr. Alldeles särskilt i mörka tider med få soltimmar blir sådan tillbakalängtan ödesdiger. Då behövs i stället hopp och tro inför framtiden.

Faktum är att advent rymmer ett motgift mot den vådliga nostalgin. I advent riktas längtan framåt. Det första adventsljuset ska följas av det andra, det tredje och det fjärde. Adventskalenderns luckor ska öppnas en efter en. Adventsstjärnan lyser vägen, inte bakåt men framåt mot julens Betlehem.

Advent är erfarenheten att Gud inte i första hand möter genom historien, utan i stället kommer oss till mötes från framtiden. Snart.

Adventstiden låter oss rikta blicken framåt och öppna hjärtat för framtiden. ”Portar, öppna er! Höj er, uråldriga dörrar!”, som det står i helgens Psaltarpsalm. Då kan vi också formulera vårt hosianna och halleluja.

Hosianna – ”hjälp oss!” – med allt det som är mörkt, kallt och i total solförmörkelse.

Halleluja – ”prisa Herren!” – för löftet att Han kommer och möter oss som en morgonsol i novembermörkret. Ja, Han är redan här!