Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Lisa Bjärbos tonårshjälte tar ingen skit

Sexton år och i det närmaste elektrisk. Huvudpersonen i Lisa Bjärbos "Allt jag säger är sant" är en noga uttänkt motvikt till ungdomslitteraturens många osäkra tjejer.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Lisa Bjärbo tröttnade på de ängsliga tjejer som så ofta befolkar ungdomslitteraturen. I sin andra ungdomsroman "Allt jag säger är sant" lät hon i stället Alicia ta för sig. Med ett lysande självförtroende går sextonåringen genom livet, övertygad om att hon kommer uträtta stordåd: "Ibland när jag tittar mig i spegeln får jag lust att bita mig själv lite i axeln. Bara smaka, liksom. Testa om jag är ens hälften så god som jag ser ut."

-Hon är raka motsatsen till hur jag själv var som tonåring. Hon bryr sig inte om vad folk tycker och tänker. Hon ältar inte, säger Lisa Bjärbo om Alicia.

I väntan på stordåden serverar Alicia mackor och kaffe på ett kafé, och hittar på köpet sin stora kärlek, den kille hon bestämmer sig för att bli ihop med.

TT Spektra: Hon framstår som ganska självupptagen?

-Ja, jag var trött på henne ganska många gånger under tiden jag skrev. Men under tonåren är det så mycket som händer inom en själv att man inte klarar av att tänka på andra. Hon är odräglig men cool.

Vardaglig handling

Lisa Bjärbo har ägnat sig åt barn- och ungdomsböcker i hela sitt yrkesliv. Först på tidningen Kamratposten, därefter som förlagsredaktör och författare till faktaböcker för mindre barn. Den uppmärksammade debutromanen med den långa Säkert-titeln, "Det är så logiskt alla fattar utom du", kom för två år sedan och nu har uppföljaren landat i bokhandeln.

Handlingen är egentligen väldigt enkel. Trots en trygg uppväxt och engagerade föräldrar bestämmer sig Alicia för att hoppa av skolan. Först när mormodern dör tappar hon fotfästet något.

Att skildra vardagen, utan dramatikens stora penseldrag, har varit en utmaning och Lisa Bjärbos kanske viktigaste verktyg har varit språket, som hon redan i debuten fick beröm för. I "Allt jag säger är sant" är den rappa tonen uppskruvad ett snäpp till, Alicias jargong har fått styra.

-Det är livsfarligt att försöka skriva ungdomligt när du inte själv är ung. Jag är mycket ute i skolorna och läser yngre bloggare, så jag uppfinner inte egna uttryck. I min egen blogg adopterar jag sånt jag tycker är kul och experimenterar.

Utmanar sig själv

Skrivandet har varit Lisa Bjärbos sätt att utmana de egna trygga livsvalen. Alicia tar för sig och hoppar av skolan utan att vara ett problembarn - tillvaron har ändå en förmåga att ordna upp sig.

-För mig har tanken att hoppa av skolan alltid varit främmande. Alicias kompis Fanny, som går genom livet med skolböckerna tryckta mot bröstet och som gör anteckningar med pennor i olika färger, är betydligt mer lik mig.

TT Spektra: Det faktum att det går bra trots att hon slutar skolan är en rolig motvikt till de bilder vi är vana vid. Men till slut verkar hon ändå närma sig skolan igen. Är det du som författare som fegar ur?

-Jo, det kan jag hålla med dom. Hade jag låtit henne börja i skolan igen hade jag kräkts på mig själv, så jag är inte alls säker på att hon återvänder.