Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ligaguld hägrar för bröderna

Ole Söderberg var talangen och Tom Söderberg är tränings- produkten. Nu slåss båda brorsorna om ligaguld. – Mamma och pappa är ju väldigt stolta, säger Ole.

Tom Söderberg föddes i Norrköping 1987 och tre år senare kom lillebror Ole. När Tom var sex år flyttade familjen till Stavanger och det var i Viking han började spela fotboll. Sex år senare gick flyttlasset till Göteborg och Backa IF och eftersom klubbens 87-kull redan hade tre målvakter fick Tom, som han i dag säger, ”nöja sig med att vara utespelare”.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Ole behöll däremot målvaktshandskarna på – mycket tack vare storebror. Familjen bodde bara en utspark från Backavallen och när träningsflitige Tom ville öva skottfoten fick lillebror snällt följa med.

– Jag hade inget att säga till om, han drog med mig. Jag var alltid tvungen att stå i mål och så var det ”Ole, du måste göra så”, ”Ole, du kan inte göra så”. Han var lite som min coach och det får jag väl tacka honom för nu då, annars kanske jag inte hade spelat inför 49 000 i går, säger Ole Söderberg dagen efter Europa League-mötet med Steaua Bukarest.

Tom minns tillbaka:

– Man fick inte vara på Backavallen egentligen men vi smög alltid in tills någon ropade i högtalarna. Det jobbigaste med att skjuta var ju att hämta bollen i målet så jag släpade med honom och sa att han fick kasta ut bollen i alla fall. Han blev ju målvakt nästan genom att jag fick skjuta på honom, vi var på planen sex, sju timmar om dagen.

När Tom blev 14 år bytte nästan hela hans lag klubb till Lundby IF, förutom han själv och kompisen Joakim som gick till Häcken.

Tom hade skjutit i höjden och utvecklades inte lika snabbt som kompisarna men tipselittränaren Sonny Karlsson övertygade honom att om han bara tränade och hade tålamod skulle han bli en bra fotbollsspelare.

– Ett tag ville jag inte ens åka till träningarna. Sonny fick mig att förstå att om jag var lång och kunde lära mig hantera boll … Åren när jag var 13–17 tränade jag väldigt, väldigt hårt, säger Tom.

Lillebror Ole gick en annan väg. Hans talang tog honom till pojklandslaget och första gången Newcastle hörde av sig var han bara 15 år. Två år senare flyttade han till England. När Newcastles förstamålvakt skadade sig 2010 blev Ole andramålvakt i Premier League-laget.

– Jag hälsade på när de mötte Chelsea och fick vara med i omklädningsrummet och plötsligt gick Drogba förbi. Klart det var stort. Men känna avundsjuka inom familjen – det skulle jag aldrig göra. Att han klarade det gör bara att jag känt att man inte behöver vara en magisk människa. Jag ska också dit, säger Tom.

Inför den här säsongen flyttade Ole Söderberg till norska Molde för att få speltid och efter att Espen Bugge Pettersen skadade sig på det senaste landslagslägret, har Ole fått en avgörande roll i den norska guldstriden. Mot Strömsgodset i söndags hade Molde chans att gå upp i ligaledning med fyra matcher kvar men en kvittering i 90:e minuten gör att Molde och Rosenborg ligger på samma poäng inför avslutningen. Tränare Ole Gunnar Solskjaer berömde ändå sin svenske målvakt efter matchen.

– I dag var han en gigant. Han visar hur viktigt samtalet till Newcastle var den där sena kvällen precis i slutet av transferfönstret. Jag har sagt hela tiden att han kommer att bli förstekeeper hos oss, sa den förre storspelaren till Nettavisen efter matchen.

Molde tog sin första ligaseger i klubbens hundraåriga historia när de vann i fjol. Häcken har pole position för att ta sitt första SM-guld med bara tre matcher kvar att spela – och bröderna Söderberg jagar sin första titel sedan de gemensamt vann Gothia Cup 2006 för pojkar 18.

– Rosenborgmatchen (på söndag) kommer avgöra. Vi måste vinna den matchen och jag vill vinna den nåt otroligt, säger Ole.

För Tom väntar Kalmar på Rambergsvallen i dag, guldjagande AIK kommer till Hisingen på torsdag, innan allt avgörs i Sundsvall nästa söndag.

– Jag får lite wowkänsla när jag ser tabellen och Häcken är i topp. Egentligen, man tittar inte i tabellen, det gör inte Häckenspelare – vi vet att vi ligger där någonstans åtta ändå. Nu vet vi att det verkligen kan gå. Jag såg Fotbollskväll i måndags och i slutet drog de upp tabellen – det är klart att det ger känslor i kroppen.

Brorsorna följer varandras kamp om guldet genom att streama matcher och hålla sig uppdaterad via internet.

– Men mest är det farsan som uppdaterar varje dag, säger Ole.

Pappa Harald, som om bara några veckor stolt kan säga att han är förälder till både en svensk och en norsk mästare.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.