Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Malin Lernfelt - ledarskribent, krönikör och bloggare på GP:s ledarredaktion.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Lernfelt: Nej till statlig könssegregation

Skattebetalarna ska inte bejaka segregeringsivrare
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I tidningen Dagens Samhälle skrev Sakine Madon, politisk redaktör på Norran, i förra veckan om ett förslag av en miljöpartist i Botkyrka kommun. Förslaget gick ut på att utöka det så kallade "kvinnobadet" på Fittjabadet med ännu en dag och dessutom ifrågasattes den åldersgräns på 13 år som i dag råder när badet är öppet för endast kvinnor. Botkyrkapolitikern skrev bland annat "”Har ni inte tänkt på att de flesta flickor mognar mycket tidigare nu och redan från 9 års ålder börjar de känna sig obekväma att bada/simma med män och pojkar?".

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vad som sedan hände var att kommunen i stället för att markera mot kravet på ökad könssegregation och sexualisering av barn vek ned sig för konservativa krafter. Fittjabadet ska ta fram förslag på utökade tider för kvinnobad.

På liknande sätt beskriver läkarstudenten Linn Österlund i en debattartikel i GP (19/4) hur den offentliga sjukvården anpassar sig efter religiösa fundamentalister. Som blivande läkare har hon bland annat upplevt hur en mottagning anpassat sin schemaläggning på grund av att patienter vägrat träffa en läkare av ett specifikt kön.

Exemplen är långt i från unika. På senare år har vi kunnat skönja en utveckling där de lika rättigheter som efter en lång kamp blivit en del av det svenska samhället, allt oftare ifrågasätts. Det otäckaste är dock att offentliga företrädare i stället för att stå upp för dessa viktiga principer, i toleransens och mångfaldens namn väljer att fegt acceptera sådant som inte har ett dugg med tolerans att göra.

Som könssegregerade badtider i kommunala simhallar. Eller att patienter som besöker skattefinansierade vårdinrättningar väljer bort vårdpersonal baserat på kön. Eller för den sakens skull att skolor skiljer ut pojkar och flickor (och män och kvinnor) i såväl undervisningssituationer som vid måltider.

Hur människor lever privat är deras ensak. Vill man som vuxen följa stränga religiösa regler instiftade för tusen år sedan är det inget staten bör lägga sig i. Men detta är inget som verksamheter bekostade av allmänna medel, sådant som är en del av det offentliga Sverige, bör sanktionera. De värderingar som gjort att Sverige i dag blivit en fristad för tusentals människor som flytt från förtryck och patriarkala strukturer måste tvärtom värnas till varje pris och aldrig tas för givna.

Den person som absolut vill kunna välja bort att behandlas av kvinnliga läkare eller slippa att bada i samma bassäng som män får se till att ordna detta på egen hand, utan inblandning av skattebetalarna.