Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Mathias Bred: Zonförbud är inte tillräckligt

Moderaternas förslag om zonförbud skulle inte med automatik leda till att till exempel Nordstan blev en tryggare plats.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Moderaternas förslag om förbudszoner skulle innebära ett nytt verktyg för polisen. När Anna Kinberg Batra presenterade förslaget exemplifierade hon bland annat med Nordstan i Göteborg. 

Om någon trakasserar kvinnor eller uppträder hotfullt på köpcentret skulle polisen med M-förslaget kunna bestämma att personen inte får återkomma under en begränsad period. Jonas Ransgård (M) välkomnade förslaget och Ann-Sofie Hermansson (S) avfärdade det. 

Poliser som arbetar på fältet i Göteborg ser en del praktiska problem och frågetecken. Ett första är naturligtvis rättssäkerheten. Om en person hindras från att komma femhundra meter ifrån Nordstan kan ju den i praktiken inte resa i staden. Ska ett sådant förbud kunna utfärdas utan att någon begått ett egentligt brott? 

En äldre polisman kommenterade förslaget om zonförbud med ”så gjorde vi ju förr”. På den tiden polisen kände de flesta busar var det inte ovanligt att man sa åt en individ att denne inte var välkommen till en viss plats under en tid eftersom den gjort bort sig där. Tillvägagångssättet saknade stöd i lagen, men verkar ha accepterats. I praktiken byggde det på att poliserna visste vem bråkstaken var – en slags social kontroll där även busar var måna om att ha ett förhållande till de lokala poliserna. 

Att zonförbud förutsätter någon slags personkännedom illustreras kanske också av att sådana sanktioner har utvecklats och använts i Danmark och Nederländerna. Det är två liberala stater där myndigheterna historiskt har sett genom fingrarna med vissa typer av brott på vissa platser – som Christiania eller "red-light district".

Ett zonförbud mot en dansk haschlangare eller en holländsk hallick innebär i praktiken ett slags yrkesförbud på en begränsad marknad. Samma regel kan vara ett slag i luften om det handlar om en kringresande ficktjuv eller rånare som inte är lika beroende av platsen, och som är svår för den lokala ordningsmakten att identifiera.

Ser man till de gäng som i dag hänger i centrala Göteborg är medlemmarna sällan bosatta här eller ens svenska medborgare. De gör säsonger i olika europeiska städer och en av deras styrkor är att medlemmarna uppträder under olika identiteter. 

Samma person som greps för ficktjuveri Göteborg 2015 kan ha gripits 2016 men då med nytt namn och födelsenummer. Dessemellan kan han ha varit i Stockholm eller Berlin och gripits under en tredje identitet. Gängmedlemmarna har sällan ID-handlingar på sig och ofta använder de som taktik att till exempel byta kläder med varandra efter ett brott.

Även med en lag om zonförbud måste polisen fortfarande kunna visa vem som är vem. 
Att kontrollera personer som misstänks för att bryta mot reglerna skulle också vara politiskt känsligt. Polisen skulle åter kunna anklagas för rasism eller för att ingripa mot barn.

Därtill kommer frågan om det finns tillräckligt med poliser för att följa upp ett zonförbud om det blev verklighet. Straffvärdet för överträdelse torde bli lågt. En polis menar att om man idag skulle agera enligt instruktionsboken i Nordstan skulle det leda till kollaps. Det är för många fall av till exempel narkotikainnehav för att hantera för det lokala rättssamhället. Skulle överträdelse av zonförbudet bli ytterligare ett brott som polisen prioriterade bort?

Förslaget om zonförbud är inte nödvändigtvis fel, men det är heller inte tillräckligt genomtänkt. Det bör kompletteras med andra förändringar. Sverige behöver ett grundligt omtag av rättspolitiken som innefattar tydligare lokalt politiskt ansvarsutkrävande och en förändrad attityd mot brottslighet som rör sig över gränserna. 

Inte minst tappar Moderaternas förslag kraft av att de samtidigt bara föreslår 2000 nya poliser utspridda över hela landet. Det verkar handla mer om utspel än om verklig vilja att förändra.