Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Facebook-grundaren Mark Zuckerberg ska inte diktera vad vi får säga eller inte. Bild: Francisco Seco
Facebook-grundaren Mark Zuckerberg ska inte diktera vad vi får säga eller inte. Bild: Francisco Seco

Bawar Ismail: Yttrandefriheten får inte dikteras av Mark Zuckerberg

Techjättarna är inkonsekventa i hanteringen av användarnas yttrandefrihet. Därför är det viktigt att vi diskuterar yttrandefrihetens villkor i sociala medier.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vilka villkor ska råda för yttrandefriheten på internet? Frågan är brännhet i USA, inte minst mot bakgrund av att Donald Trump stängdes av på samtliga sociala medier-plattformar efter stormningen av Kapitolium den sjätte januari tidigare i år. Men det är även något som intresserar lagstiftarna i Bryssel som är i färd med att arbeta fram nya lagar för att reglera de digitala jättarna.

I Sverige tycks dock frågan bara engagera Sverigedemokraterna som sedan länge oroar sig för att plattformar som Facebook, Google och Twitter ska agera mot deras företrädare och officiella partikonton.

Men frågan om yttrandefrihetens villkor på nätet bör intressera fler partier. För det är ett problem att företag som Facebook tillåts ha makt över vår yttrandefrihet.

LÄS MER: Lagen måste komma ikapp internetjättarna

Det stora problemet är godtyckligheten. Medan Donald Trump effektivt bannlystes från Facebook och Twitter fick diktaturer fortsätta sprida lögner och propaganda.

När Burma genomgick en militärkupp tidigare i februari fungerade Facebook som ett verktyg för kuppmakarnas propaganda, enligt människorättsorganisationen Global Witness. Det handlade bland annat om Facebook-sidor som propagerade för våld mot civila och hyllade militärens attacker mot oppositionella. Detta var alltså möjligt trots att Facebook lovat att agera mot militären och stänga konton kopplat till kuppmakarna.

Även kinesiska kommunistpartiet tillåts propagera fritt. Flera av Kinas ambassadsidor på Facebook, däribland kinesiska ambassaden i Norge, har lagt upp videoklipp med avsikten att förneka den etniska rensningen av uigurer i Xinjiangprovinsen.

LÄS MER: Vad ger Facebook rätt att avgöra vad som är sant och falskt?

Och på Twitter kan Irans högste andlige ledare, ayatolla Ali Khamenei, fortsatt uppvigla mot länder han ogillar eller hylla terrorister som mördat otaliga civila runt om i Mellanöstern.

Men det handlar inte bara om vilka röster som får komma till tals eller inte. Utan också om vad som får sägas. Fram tills nyligen var det nämligen förbjudet att på plattformar som Facebook diskutera huruvida coronaviruset egentligen spridits från ett kinesiskt laboratorium i Wuhan. Inlägg på temat togs nämligen bort. Men nu är det okej att öppet diskutera det sedan samtliga amerikanska medier och Vita huset svängt i frågan och Trump inte är vid makten längre.

Här blottas techjättarnas totala inkonsekvens. Men framför allt avslöjar ovanstående exempel varför vi inte kan låta Facebook, Twitter, Google och de andra storbolagen diktera vad som får yttras på internet eller inte. De är varken transparenta eller konsekventa i sin hantering av användarnas yttrandefrihet.

LÄS MER: Gör inte Twitter till överdomare

I praktiken har sociala medier som Facebook, på grund av sin totala dominans och otroligt många användare, kommit att bli vår tids offentliga torg. Att bli avskuren från detta är som om Postnord slutade leverera dina brev eller om Telia vägrade låta dig teckna ett internetabonnemang – allt på grund av dina åsikter.

Just därför är det viktigt att vi diskuterar yttrandefrihet i sociala medier.