Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Yes, we can! Ja, vi kan!

Vi kan också lära oss att vara stolta över det vi själva åstadkommit som nation, skriver GP:s Peter Hjörne, inspirerad av den amerikanske presidenten.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I Sveriges Televisions amerikanska valvaka uttalade sig en rad ”talking heads”, som amerikanarna kallar dem. Dessa prominenta tyckare och experter var alla ense om att det skulle bli ett utomordentligt jämnt val, kanske skulle det rent av kunna bli en utdragen omräkning av röster - alla, utom en ”svensk”, vid namn Christian S Johansson, född i Mölndal och utvandrad till USA vid 13 års ålder. Numera är han demokrat och ”finansminister” i delstaten Maryland. Han var helt övertygad om att det skulle bli en klar seger för Barack Obama. Och så blev det. President Obama fick 332 mot Mitt Romneys 206. I antalet röster skilde det över tre miljoner. På intet sätt opinionsmätningarnas målfotoval!

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Valen i USA fascinerar världen därför att det är viktigt för alla vem som är president i världens rikaste och mäktigaste land. Men de fängslar också därför att det handlar om klassiska envig i många ronder. Först processen för att utse presidentkandidaterna och sedan själva valkampen. Månad efter månad av kampanjande, debatter, tv-reklam, påhopp, utspel, tillfälligheter och ibland ödesdigra misstag. 

Så valdagen med kartorna, statistiken, kommentarerna, sista-minuten-ansträngningarna och så småningom ballonger, konfetti och segertal, som för Obama. Eller bitter förlust, gratulationssamtal till vinnaren och förlorartal. Det är en politisk show i världsklass och en demokratisk fest. 

För egen del blir det alltid uppe-sittarnatt tills soffans gamnackesömn slår till. När jag vaknade några timmar senare var det jubel i Chicago och dags för Obama att hålla sitt segertal. Och vilket tal! Han är en lysande retoriker med ett budskap som också för en svensk ter sig sympatiskt. 

Talets gåva har tjänat Barack Obama väl. Efter ett numera klassiskt tal på det demokratiska konventet 2004 blev han en politisk kändis.

Han talade om möjligheternas land, om rättigheternas land och om en enad, inte delad nation: ”Det finns inte ett liberalt Amerika och ett konservativt Amerika, det finns bara Amerikas Förenta Stater. Det finns inte ett svart Amerika och ett vitt Amerika och ett Latino-Amerika och ett asiatiskt Amerika, det finns bara Amerikas Förenta Stater.” 

Han trollband inte bara ett konvent utan en nation och han blev den klart lysande demokratiska stjärnan. Fyra år senare valdes han till president och ånyo gav han sin nation hopp i ännu ett klassiskt tal: ”Och när vi möts av cynism och av dem som säger att vi inte kan då kommer vi att svara med den tidlösa tro som är summan av vår folksjäl: Yes we can, ja vi kan!”

Fyra år och minst en finanskris senare finns det många som säger: Det var bara vackra ord, han kunde inte, USA har aldrig varit så delat, så polariserat. Men trots det gav Amerika honom chansen igen och ånyo påminde han om betydelsen av enighet. Och han påminde om såväl rättigheter som plikter: Detta land fungerar bara när vi accepterar vissa skyldigheter gentemot varandra och kommande generationer. Friheten många amerikaner har slagits och dött för kommer med såväl frihet som skyldigheter och bland dem finns kärlek, barmhärtighet, plikt och patriotism. Det är det som gör Amerika stort!”

Man kan, som svensk tycka att det finns en svulstighet, en flaggviftande patriotism och en konservatism som stöter. Men det finns också enormt mycket att lära av och beundra, inte minst öppenheten och generositeten mot dem som vill bli amerikaner. USA är byggt på invandring!

Vi kan också lära oss att vara stolta över det vi själva åstadkommit som nation, vårt välstånd och vår välfärd, vår öppenhet mot världen, vår arbetsamhet och innovationskraft, vår relativa jämlikhet och jämställdhet, de flesta svenskars möjlighet att göra och bli vad de vill, vår yttrandefrihet och mycket, mycket mer. Vi har anledning att ta efter amerikanarnas öppna stolthet över vad vi tillsammans står för och tror på, den nordiska samhällsmodell vi vill försvara, inte minst när det blåser snålt och många blir utan jobb. Och vi måste lära oss att oftare säga: Yes we can! För det kan vi!