Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Wilderäng: Alla borde vara överens om rättsväsendet

I debatten är det ofta polisen som står i fokus, men det är inte bara polisen som behöver avsevärt större resurser och förändrade mandat, organisation och metoder. För polisen är rättsväsendets muskler, men en kropp består av fler delar, skriver gästkolumnisten Lars Wilderäng.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Land ska med lag byggas var Karl XV:s valspråk, men uttrycket härstammar från de gamla svenska landskapslagarna. Det borde vara helt politiskt okontroversiellt att svenska lagar ska gälla och tillämpas i Sverige. Men frågan är om det går att få ett politiskt stöd för en total reform av svenskt rättsväsende? För som det ser ut nu gäller inte svensk lag alltid, och speciellt inte tillämpningen som brister mot det allmänna rättsmedvetandet. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sverige är inte kvar i 1960-talets Vi på Saltkråkan-idyll, ett nostalgiskt Sverige där alla vill göra rätt för sig och till och med skurkarna är snälla. Svensk rättsväsende kan inte längre bygga på att alla vill göra rätt för sig, innerst inne. Inresta kriminella ligor skiter fullständigt i Sverige och livsstilskriminella kommer inte heller försöka anpassa sig till Saltkråkan-ambitionerna. Annat än för att optimera sin kriminella karriär genom att missbruka luckorna i svenskt rättsväsende.

I debatten är det ofta polisen som står i fokus, men det är inte bara polisen som behöver avsevärt större resurser och förändrade mandat, organisation och metoder. För polisen är rättsväsendets muskler, men en kropp består av fler delar.

Polisen skyddar, griper, utreder. Åklagaren utreder och åtalar. Tingsrätten häktar. Domstolarna tingsrätt, hovrätt och i undantagsfall Högsta domstolen dömer. Kriminalvården och Kronofogdemyndigheten tillämpar straffen.

Och hela apparaten brister mot allmänt rättsmedvetande. Misstänkta gripna släpps fria redan inom några timmar, även för exempelvis vapenbrott. Sedan kan de omedelbart begå nya brott utan egentlig påföljd eftersom straffrabatten innebär att de bara döms för det grövsta brottet. Rättegång kanske kommer ett halvår senare, och då med en betydligt längre lista av brott, för vilka bara ett straff utdöms. Resten får den kriminella på köpet.

Åklagarna har inte resurser att utreda allt som borde leda till fällande domar. Inte ens foto- eller filmbevis leder nödvändigtvis till åtal. Tingsrätterna hinner inte heller med. Och i slutändan finns det för få platser i Kriminalvården. Skulle svenskt rättsväsende vara effektivt och faktiskt låsa in kriminella, i stället för att släppa ut dem så de kan begå fler brott i väntan på åtal, så skulle inte Kriminalvårdens platser räcka till.

Hela det svenska rättsväsendet behöver reformeras. Samtliga politiska partier borde kunna enas om detta - i slutändan är lagarna riksdagen stiftar annars meningslösa, då de förutsätter att medborgarna samarbetar och vill väl. Men det vill inte inresta ligor eller livsstilskriminella.

Hur en sådan reform skulle se ut lär väl på sin höjd utredas. Man skulle kunna tänka sig snabbdomstolar, där den gripne omgående åtalas och ställs inför tingsrätten för brott där straffet kanske är högst två års fängelse. Omedelbar återkoppling att man har något fel och omedelbar påföljd. Eventuell överklagan kan sedan få ta längre tid. Svenskt rättsväsende har bara börjat sluta fungera. Det kommer att bli värre.