Adam Cwejman: Väst måste hålla ut om Ukraina ska vinna

Ska Ukraina ha någon chans under kriget kommande månader kommer väst att behöva visa en nivå av uthållighet och beredvillighet att ta stryk som man ännu inte räknat med.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Kriget i Ukraina har förvandlats från förstasidesstoff till något som sker och maler på i bakgrunden. Rubriker om fortsatt hög inflation fångar människors uppmärksamhet – att Ryssland tagit ytterligare någon by i Donbass gör det inte. Det är kanske inte konstigt. Till slut återgår allt till det ”normala”, eller ett nytt normalläge. För ingenting är som det tidigare var.

Kriget har påverkat hela vår värld. Genom att kasta ut Ryssland ur den västerländska ekonomiska ordningen har det skapats stora revor i den globala produktionsordningen och arbetsdelningen. Energimarknaderna, som redan var ömtåliga innan kriget, har skakats i grunden. Situationen påminner om den som rådde under oljekrisåren i början av 1970-talet: Hög inflation och stor risk för en långvarig recession.

ANNONS

Allt detta beror förstås inte på kriget i Ukraina. Men konsekvenserna av kriget har med nästan kirurgisk precision drivit upp energi- och livsmedelspriserna världen över. Och med tanke på att varken Ukraina eller Ryssland planerar att lägga ned sina vapen finns mycket som talar för att situationen inte kommer lösas i en handvändning.

Kriget är långsamt och jämt. Båda parter håller på att återhämta sig. Ukraina förbereder sig för att återta terräng, medan Ryssland ser ut att vilja fullborda ockupationen av Donbass i öster.

Det här innebär att striderna mycket väl kan fortsätta under hösten och, om det vill sig riktigt illa, till nästa år. Det här beror på att Ryssland inte alls, som vissa trodde under krigets inledande månad, håller på att slås ut på hemmaplan.

Ryssland satte klackarna i backen och har lyckats återhämta sig ekonomiskt. Den ständiga gas- och oljeförsäljningen har garanterat att landets hålls finansiellt under armarna. De europeiska länderna som betalar Putins krig har inte, trots försöken att hitta andra leverantörer och alternativa energikällor, lyckats med det. Det går inte att ställa om energiförsörjningen på några månader.

LÄS MER: Kriget i Ukraina förändrar den ekonomiska världsordningen

Då spelar det ingen större roll, på det stora hela, att västerländska företag lämnar Ryssland. Deras tillgångar konfiskeras sedan och drivs i flera fall vidare i rysk regi. På sikt riskerar landet få brist på viktiga komponenter. Men den ryska statskassan fylls ständigt på. Det förklarar också varför den ryska staten lockar pensionerade soldater med höga engångsbelopp för att återvända: Ryssland lider inte brist på pengar, däremot på manskap.

ANNONS

Ryssland är ett land som driver ett totalt krig men utan total mobilisering. Det sliter på det politiska kapital som finns för kriget. Militär materiel lider man ingen brist på, så länge det är äldre prylar som används. Ryssland har stora reserver av sovjetiska pansarfordon, ammunition och artilleripjäser. Den ryska krigföringen, långsamma artilleridueller som ödelägger hela städer, kan man fortsätta med länge till utan att få slut på ammunition.

Problemen är på många vis annorlunda för Ukraina. Det är ett land som befinner sig i en existentiell kris. Halva ekonomin har raderats ut på några månader. Förlusterna av vältränade och erfarna soldater börjar också bli kännbar. I början av juni började den ukrainska försvarsmakten för första gången offentliggöra förlustsiffror: 200 man om dagen.

I mitten av månaden avslöjade försvarsministern att landet hade förlorat 1300 pansarfordon, 400 stridsvagnar och 700 artilleripjäser. Signalen var tydlig: Det här är militär materiel som i någon mån måste ersättas av väst om Ukraina ska kunna fortsätta försvara sig och, på sikt, kunna gå på offensiven och återta förlorad terräng. Sådana avslöjanden görs inte lättvindigt, de görs för att påminna de västerländska allierade och Nato om att kriget är långt ifrån över.

Problemet med att ersätta dessa vapen är tudelat. En stor andel av den ukrainska försvarsmaktens vapen härstammar från sovjet-eran eller är uppgraderingar av dessa system. Därför har det varit så lägligt för Ukrainas del att få donerad materiel från andra forna medlemmar av Warszawapakten (som Polen), eller länder vars militärmateriel främst var importerad från Sovjet och till Sovjet hörande satellitstater. Men lagren från kalla kriget håller på att tömmas.

ANNONS

Och problemet med Nato-försändelserna av tyngre och mer moderna vapen, som amerikanska Himars eller franska artilleriet Caesar, är att antalet pjäser är lågt. De ukrainska enheterna måste först och främst träna med den nya tekniken. Sedan kommer den komplicerade frågan med underhåll, ammunition och reservdelar.

Det är en sak om en försvarsmakt har ett begränsat antal vapensystem. Men Ukraina har nu ett lapptäckte av militär hårdvara bestående av Nato-materiell, inhemsk hårdvara (Ukraina är en relativt stor vapenproducent) samt de gamla sovjetiska. Det försvårar träningen av nya soldater och det långsiktiga underhållet av vapnen.

LÄS MER: Det nya kalla kriget börjar nu

LÄS MER: Kreml har aldrig övergivit imperietanken

På många sätt är det nu, och inte i februari och mars, som det avslöjas vilka politiska ledare det är som verkligen är villiga att stödja Ukraina. Ett sådant stöd handlar inte bara om reda kontanta medel och en fortsatt strid ström av vapen till landet. Det hänger också i stor utsträckning på uthållighet och villigheten att ta de ekonomiska och inhemska politiska smällar som ofrånkomligen kommer när folk får se sina energiräkningar bli, om möjligt, ännu högre och lönebeskeden ännu tommare.

Europa och USA har hittills varit sällsynt enade i sitt stöd till Ukraina. Man har investerat mycket pengar och politiskt kapital i något som inte var givet från början: Att Ukraina skulle överleva ett ryskt anfall. Men det är nu, när kriget blir en del av den nya normaliteten som det verkligen avslöjas hur djupt stödet är.

ANNONS

Det kommer att bli uppenbart om Ryssland invasion av Ukraina blivit en väckarklocka för den västerländska civilisationen eller om solidaritetshandlingarna var grunda symbolhandlingar. För även om det är Ukraina som betalar ett pris i blod och lidande så är det den västerländska villigheten att ta en politisk-ekonomisk kris nu som kan komma att avgöra kriget på lång sikt.

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS