Hanna Skanne föddes utan livmoder. Hon drömde om ett barn som hon inte kunde få på biologisk väg. Tills hon träffade Ismaèl, vars syster erbjöd sig att bära parets knodd. Tekniken är enkel: Hannas ägg befruktas med Ismaèls gener i ett provrör.
Deras embryo planteras sedan in i sin mosters livmoder. Hanna och Ismaèl blir föräldrar, mosterns barnaskara får en kusin och släktträffarna utökas med en ny liten deltagare. Det var tanken. Men svensk lagstiftning satte stopp för planerna. Värdmödraskap, det vill säga att bli gravid med ett barn som är tänkt att uppfostras av någon annan, är nämligen inte tillåtet i Sverige.
Sedan Moderaterna föreslog att altruistiskt värdmödraskap ska tillåtas har kritiken tagit fart. Främst i ledet går kyrkohistorikern Joel Halldorf. I en krönika (Expressen 1/8) slår han krasst fast att “det som är heligt kan inte vara till salu”. Det är ett argument som endast är relevant om man, likt Halldorf, har en livsåskådning där andra människors handlingar måste begränsas, även om de inte skadar någon. Eller om de politiska förslagen gällde kommersiellt surrogatmödraskap, och inte altruistiskt - det senare en typ av mellanmänsklig handling som religiösa människor annars brukar uppmuntra.
Att Halldorf inte bara predikar sin bibeltolkning, utan dessutom vill använda statens maktmonopol för att hindra människor att agera i enlighet med andra etiska principer, hade för inte särskilt länge sedan bemötts med stark kritik.
Den konservativa principen att separera samhällets olika sfärer, inte blanda politik, religion och privatliv, skulle mycket väl kunna tillämpas i frågan om värdmödraskap. Ska staten verkligen lägga sig i på vilket sätt en familj skaffar barn, så länge det sker frivilligt av alla parter och ingen kommer till skada?
I Expressen-krönikan hävdar Halldorf att liberalismen är etiskt innehållslös och därför illa lämpad som ledstjärna i livets svåra frågor. Debatten visar dock snarare på konservatismens inkonsekvens.
Man kan hävda att värdet av att den anknytning som påbörjas under graviditeten fortsätter med samma mor är ett relevant argument mot värdmödraskap. Men det bör i så fall ställas mot andra värden, som det positiva i att barnlängtande föräldrar får en bebis att ta hand om. Surrogatmödraskap leder till fler familjer, vilket konservativa brukar tycka är bra.
Knappt ens den mest inbitna liberalen hävdar att frågan är enkel. Hur väger man exempelvis de biologiska föräldrarnas rättigheter mot surrogatmammans och det ofödda barnets? Ny teknik ställer nya frågor. I dagens Sverige behöver du inga fungerande könsceller för att skaffa barn. Däremot behöver du en fungerande livmoder.
I grund och botten är förbud mot surrogatmödraskap ett förbud mot ett sätt att skaffa barn. Och det bör finnas riktigt goda skäl för att hindra människor från att själva bestämma över sin reproduktion. Nu tillåts inte ens en syster hjälpa sin brors barn till världen. Är det verkligen ett värde värt att kämpa för?
