Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anna von Bayern: von Bayern: En ny tysk skam

Med högerpopulistiska AfD i parlamentet har Tyskland fått en ny verklighet att navigera i. Vad kan tyskarna lära av den svenska erfarenheten av att ha Sverigedemokraterna i riksdagen, undrar gästkolumnisten Anna von Bayern.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

"Förintelsen är en myt. Och dessutom ett instrument att kriminalisera tyskarna." Det hävdar Wilhelm von Gottberg, ny ledamot i tyska Bundestag. I veckan flyttade han och 93 kolleger från det högerpopulistiska partiet AfD in i parlamentet. Vissa har varit öppet främlingsfientliga, i kontakt med nazistiska rörelser. De övriga distanserar sig inte tydligt ifrån groteska yttranden som Gottbergs. 

Det är smärtsamt att ha människor med den här sortens åsikter i vilket parlament som helst. I ett land som Tyskland, med vår fasansfulla historia av nazism, är det mer än det. Det är en skam. 

Vi vill gärna slippa det som Sverige upplever med SD. Vi vill inte att ett delvis rasistiskt parti ska växa sig ännu större nu när det sitter i parlamentet. Men vad kan Tyskland lära sig av Sverige? Hur ska vi bära oss åt? 

När AfD firade sin stora succé i förbundsvalet sa partichefen att de ville ”jaga” regeringen. De lyckades locka nästan en miljon väljare från Angela Merkels regeringsunion. Ändå sade hon i efterhand att hon inte förstod vad hon kunde ha gjort bättre i valkampanjen. Merkel har inte fattat. Det kanske förklarar varför det gick som det gick. 

De flesta som vände Merkel ryggen till förmån för AfD tyckte inte att hon tog deras bekymmer och oro på allvar under 2015 års flyktingkris. Mer än hälften av AfD:s väljare valde det extrema partiet av ren ”besvikelse”. Det är samma frustration som ledde till president Trump i USA.

Det verkar som om alla rädslor för globalisering, kriminalitet och arbetslöshet har kanaliserats i flyktingkrisen. I grunden ligger en vägran att acceptera att migration är en realitet i en globaliserad värld, där många på goda grunder, känner sig som förlorare. När de fattiga förblir fattiga, medan de rika blir allt rikare, är det inte underligt att folk tappar tilltron i vår liberala demokrati. 

Om vi ska lära oss en sak av den svenska erfarenheten gällande SD så är det att det inte räcker med att skandalisera högerextrema partier och deras väljare, som de svenska regeringarna och medierna länge försökte. Det fungerar helt enkelt inte. Det är inte heller särskilt demokratiskt. Alla parlamentarikers mandat har samma värde. Sju år efter de tog sig in i riksdagen, positionerar sig SD på topp tre i de flesta opinionsmätningar. 

Hur vore det om Merkel började med att konstatera att: ”Vi har fattat”. Vi förstår er rädsla och att ni tappar framtidstron med anledning av den utmanande ekonomiska situationen i många delar av Östtyskland, där AfD uppnådde sina bästa resultat. Med detta sagt kan Merkel också tillägga att ingen tysk har blivit fattigare på grund av flyktingkrisen. Barnfattigdomen bland tyska barn har de facto sjunkit. Men vi förstår att människor känner sig mindre trygga på offentliga platser. Kriminaliteten sjönk tidigare för att återigen stiga efter år 2015. Vi förstår att folk är missnöjda med att avvisade flyktingar inte lämnar landet, men det är inte primärt ett politiskt, utan ett juridiskt problem. Vi förstår att era barns skolundervisning blir sämre, när många barn i klassen inte talar tyska. Vi satsar på nya skolor och fler lärare. Vi hör er. Vi tar tag om problemen. Det hade i varje fall varit en början.