Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Mathias Bred: Vita män är en svag analys

För att förstå och motverka populistiska rörelser räcker det inte att räkna väljarnas kön och hudfärg.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Varför gick det som det gick i det amerikanska valet? Den svenska debatten bjuder just nu på många förenklingar som inte hjälper oss att dra användbara slutsatser för vår egen demokrati.

Ett uppmärksammat exempel är utrikesminister Margot Wallström (S) som twittrade att Hillary Clinton slagit i taket av män. Clinton, som är en av USA:s minst populära och mest ifrågasatta politiker någonsin, skulle alltså enligt Wallströms analys ha förlorat därför att hon är kvinna. 

Utrikesministerns analys leder till följdfrågor. Om Clinton och Trump hade bytt politiska idéer, hade då Wallström ändå röstat på Clinton, bara för att hon var den kvinnliga kandidaten? Man kan också undra om Wallström i det tyska valet kommer att hålla tummarna för högerradikala AfD eller kristdemokratiska CDU i stället för på socialdemokratiska SPD? De två första leds ju av kvinnor medan det senare leds av en man. Och allra mest intressant för svenska väljare: Kommer Wallström stödja Anna Kinberg Batra mot Stefan Löfven 2018? 

Ett annat exempel på identitetspolitiska kommentarer är argumentet att Trumps supportrar var vita män. Förklaringen har funnits på både Expressens och DN:s kultursidor och till och med tagits upp av tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt i en intervju med Aftonbladet.

Påståendet är inte grundlöst. I USA frågar man efter etnicitet vid väljarundersökningar och det är sant att Trump gick bra bland väljare som definierar sig som vita män. Men den som därför tror att väljarnas hudfärg är den förklarande faktorn till varför de avlade sin röst på ett visst sätt lär lura sig själv. Alla vita röstade ju inte på Trump. Miljoner röstade fel och valde Clinton. Påståendet förklarar inte heller varför miljoner kvinnor röstade på Trump. 

Ett ganska heltäckande exempel på hur konstig eftervalsdebatten blivit i Sverige är en kommentar från den tidigare programledaren på SVT Rapport, Hannes Nelander, som numera är på Expressen TV.  På Twitter skrev Nelander:


"Skrämmande siffror om Trumps väljare 87 procent är vita. 53 procent är män. 54 procent saknar eftergymnasial utbildning 60 procent är över 45 år."


Nu är det alltså inte bara suspekt att vara man och vit. Det är också misstänkt att vara över 45 år och inte ha akademisk examen. Men varför skulle en röst från en ung person vara ett bättre betyg på en politiker än rösten från en äldre? I SCB:s partisympatiundersökning från maj 2016 var Socialdemokraterna störst i gruppen väljare som var över 65 år. Sverigedemokraterna är mer jämt utspridda över väljargrupper, men gör det deras politik till mindre populistisk?

Och varför är det egentligen så hemskt att väljare saknar eftergymnasial utbildning? Om det är något vi borde ha lärt oss är det väl att "fina" utbildningar per automatik inte skapar kloka politiska ställningstaganden. Det var inte länge sedan som bara några få procent av Sveriges befolkning hade eftergymnasial utbildning. Var hotet från populism större då? 

För övrigt kan man notera att siffrorna Nelander hänvisade till faktiskt visar att Trumps väljarkår var blandad ifråga om kön, utbildning, och även ålder sett till den amerikanska demografin. Populismens styrka är ju just att den går hem i många läger.

Det är naturligtvis sant att identitet spelar roll i politik och i det amerikanska valet spelade identitetspolitik en roll i båda sidornas kampanjer. Men i grunden fanns ekonomiska intressekonflikter som uppstått när det amerikanska samhället försökt hantera vår tids "megatreder". Det vill säga saker som globalisering, migration, urbanisering, sekularisering och avindustrialisering.

Det är samma frågor vi har att hantera i Sverige. För att lösa dem hjälper det inte att dela in och värdera människor och deras röster efter hudfärg, ålder och utbildning. Identitetspolitiken är en återvändsgränd som inte hjälper oss förstå utmaningarna från grunden. Däremot riskerar människor att känna sig utpekade och oönskade. Det vill säga ungefär de känslor som Trump kunde exploatera i USA.