Den som följt debatten om Fredrik Reinfeldts gärning som moderatledare och statsminister kan lätt få intrycket att hans politiska projekt, de nya Moderaterna, i huvudsak handlade om en liberal migrationspolitik.
Med det perspektivet blir höjdpunkterna i Reinfeldts karriär den migrationspolitiska uppgörelse som alliansregeringen träffade med Miljöpartiet några månader efter valet 2010 och ”öppna era hjärtan-talet” på Norrmalmstorg i augusti 2014.
Att måla upp bilden av hur Moderaterna svikit sina påstådda ideal är onekligen tacksamt för opinionsbildare som söker argument för samarbetet mellan riksdagens liberala partier och den rödgröna regeringen. Gång på gång under vinterns regeringsbildningsprocess kunde man exempelvis höra uttalanden om att Moderaternas “högersväng” omöjliggjorde samarbetet mellan de borgerliga partierna. Underförstått handlade det om att Moderaterna inte längre lät som Fredrik Reinfeldt i migrationspolitiken.
Men även bland personer som känner sig hemma till höger i politiken har den liberala invandringspolitiken kommit att ses som något centralt i det nymoderata projektet och därmed blivit ett skäl att markera distans till de åtta överlag framgångsrika åren av alliansregeringar.
Det är uppenbart att Reinfeldt hade, och fortfarande har, ett stort personligt engagemang för en liberal invandringspolitik. Samtidigt tycks många debattörer som talar om Reinfeldtåren och nya Moderaterna beskriva ett parti som aldrig existerat eller åtminstone göra en ytterst partiell tolkning.
Häromveckan stod chefredaktören för tidskriften Axess, PJ Anders Linder, därför för ett välbehövligt försök att nyansera av diskussionen om Fredrik Reinfeldts politiska gärning. I en debattartikel i Dagens Industri (13/6) konstaterar han att det finns fog både för bilden av Reinfeldt som en unikt framgångsrik borgerlig statsminister och för beskrivningen av honom som en politiker som begick några betydande misstag.
Reinfeldts politiska projekt skulle kunna sammanfattas i två delar. För det första en omläggning av Moderaternas ekonomiska politik i riktning mot statsfinansiell stabilitet och skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Detta tillsammans med arbetslinjen som en ideologiskt förankrad idé om att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att inte göra det, gav nya Moderaterna trovärdighet i politikens centrala frågor och som regeringsbärande parti.
För det andra att Moderaterna genom allianssamarbetet fick en tydlig och realistisk maktstrategi baserad på de då rådande förhållandena i riksdagen. Socialdemokraternas historiska argument om borgerlig splittring neutraliserades därmed effektivt. Även detta bidrog till att bygga Moderaternas trovärdighet hos väljarna.
Med tanke på hur migrationspolitiken kommit att prägla Reinfeldts eftermäle är det samtidigt värt att notera den undanskymda roll dessa frågor spelade fram till efter valet 2010. När de får allt större betydelse efter valet 2010 sker det heller inte utifrån ideologi, utan av maktpolitiska skäl.
Migrationsuppgörelsen med MP tillkom primärt som ett första steg att knyta de gröna närmare alliansen. Detta sammanföll emellertid med en tid där invandring och integration blev allt viktigare frågor för väljarna. Reinfeldts strategiska misstag var att han inte såg detta och hur det höll på att rita om den politiska kartan.
Migrations- och integrationspolitiken hade förutsättningar att bli en självklar del av budskapet om arbetslinjen, men istället för att försöka definiera politikområdet utifrån den egna ideologin höll Reinfeldt fast vid tanken att detta var politikområden som kunde läggas ut på entreprenad till andra partier. Det visade sig vara destruktivt, både för Moderaterna och svensk politik i stort.
Ändå kan Moderaterna idag lära av Fredrik Reinfeldt. Det gäller bara att fästa blicken på det centrala i den förre statsministerns politiska projekt: Trovärdighet och ideologisk förankring i politikens viktigaste frågor och en realistisk maktstrategi byggd på den parlamentariska verkligheten. Det förstnämnda finns inom räckhåll för dagens moderater, det senare framstår än så länge som avlägset.
