Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Viktigt att stödja visslare

Det är viktigt att de som slår larm om missförhållanden inte riskerar repressalier.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sverige berömmer sig gärna för sin öppenhet. Men hur står det egentligen till med den saken? Tecken tyder på att utvecklingen gått i oönskad riktning. Allt färre vågar säga ifrån.

Varför tiger folk om att Kejsaren är naken? Per Larsson är doktorand i arbetsrätt vid Stockholms universitet och forskar just kring visselblåsarsystem. Han förklarar logiken:

– Folk i allmänhet vill undvika risker, de blåser inte i visslan om det inte är mycket allvarligt. De flesta är medvetna om att den som slår larm kan hamna i kläm. Att vissla kan hota familjekonomi och livskarriär.

En stor andel av de korruptionsskandaler som har uppdagats i Sverige och utomlands har upptäckts genom tips. Det konstaterade Statskontoret i sin årsgamla rapport om kommunal korruption. Slutsatsen blev att det därför finns skäl för kommunerna att inte bara införa anmälningskanaler, utan att också överväga hur man ska uppmuntra att tips kommer in.

Göteborgs visselblåsarfunktion har också väckt ett brett intresse och fler kommuner har, eller är på väg, att införa likartade system.

– Med det finns fortfarande mycket frågor, bland annat kring anonymitetsskydd. Om man slår larm till en kommun blir det en tillgänglig allmän handling, alla känner inte till hur begränsad sekretessen är, säger Ann Sofi Agnevik, jurist på SKL som arbetar med Nätverket kring korruption.

Göteborg har försökt undkomma problemet med att anlita en extern aktör, en advokatbyrå, som först tar emot larmet. Detta stärker tryggheten för dem som uppgett att de vill vara anonyma. Samtidigt kan det sedan skapa problem för dem på kommunen som skall utreda tipset.  

– De kanske behöver ställa följdfrågor. Men det går ju inte om tipsaren är anonym. Då skulle en regeländring, någon form av utvidgade möjligheter till sekretess som skyddar anmälaren samtidigt som han eller hon kan ge sig till känna för utredarna, kunna underlätta, förklarar Ann-Sofi Agnvik

Därför avvaktar SKL med intresse den utredning,  Stärkt skydd för arbetstagare som slår larm, som regeringen tillsatte i februari. Doktorand Per Larsson är också sekreterare i utredningen. Han bekräftar bilden av ett oklart rättsläge.

Utredarna, som har ett år på sig, skall bland annat överväga hur skydd för den som larmar skall vägas mot skydd mot illojal ryktesspridning.

Risken för det senare har fått en del debattörer att ifrågasätta visselblåsarfunktioner som ett slags angiverisystem.  

– Kanske finns det vissa som skulle uppfatta det så, kanske några som känner sig skyldiga, säger Ann-Sofi Agnvik. Då blir det en pedagogisk uppgift för ledningen att förklara att det är viktigt för kvalitetsutvecklingen att underlätta brister blir kända.

Att kommuner uppmuntrar anställda att slå larm är också en viktig förtroendeskapande åtgärd. Alla skandaler har medfört att såväl allmänhet som anställda i högre grad uppger att de tror att korruption är ett allvarligt problem även i Sverige. Att representanter för kommunala bolag reagerat på larm om missförhållandet med att, i strid med lagen, försöka efterforska och sedan misskreditera visselblåsare är inte heller förtroendeskapande.

Tydliga förbud mot repressalier har inte alltid räckt för att skydda den som utnyttjat sin frihet att meddela missförhållanden. Det finns mer svåråtkomliga metoder att sätta dit en arbetstagare.

– Många uppfattar dessa informella repressalier som värre. De formella, som ett avsked, kan man ju ta strid om. Att bevisa att man blivit utfrusen, att man plötsligt inte bjudits in till olika event, är svårare, säger Per Larsson

En arbetsgivare har dessutom många möjligheter till omplaceringar som den anställde kanske inte uppskattar, men som i lagens mening inte kan betraktas som degraderande.

Alla dessa problem kan kanske inte lösas ens med ny lagstiftning. Därför är det, som Ann-Sofi Agnvik påpekar, viktigt att ha rimliga förväntningar på visselblåsarsystem.

– Vidare, om allt fler uppmuntrar anställda att utnyttja visselblåsarsystem, kan det få konsekvenser för meddelarfriheten, påpekar Per Larsson.

Om missförhållanden hanteras via interna larmsystem finns risken att bristerna inte kommer till allmänhetens kännedom. Det skulle kunna underminera öppenheten och försvåra den granskning som den tredje statmakten, media, är tänkt att sköta.