Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Ann-Sofie Hermansson, Göteborgs-Posten Bild: Robin Aron

Ann-Sofie Hermansson: Vi ska knäcka gängkriminaliteten

Trots en negativ utveckling finns skäl att vara hoppfull inför framtiden. Tillsammans ska vi pressa bort gängen från våra offentliga miljöer.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Min värsta dag på jobbet som kommunstyrelsens ordförande hade jag i augusti 2016. Då dödades åttaårige Yuusuf Warsame av en handgranat som kastats in i lägenheten där han låg och sov. Ingen människa förtjänar att dödas. Men det blir ändå värre när det handlar om barn. Yuusuf var en oskyldig kille på besök hos bekanta i Göteborg. Såvitt det gick att förstå varför handlade det om hämnd i en kriminell värld.

Det svenska samhället är – helt uppenbart – inte tillräckligt väl organiserat för att komma åt de kriminella gängen. Och nej, detta är inte raketforskning. Det förebyggande arbetet handlar som alltid annars om att bygga ett jämlikt samhälle där alla medborgare, ung som gammal, får komma till sin rätt. Det är jobb, skola och välfärd som det alltid varit. Men därutöver krävs förmodligen en rad förändringar, även av gällande lagstiftning, för att nå resultat. I detta har kommunerna en avgörande roll. Ska vi få något gjort gäller det att vi med gemensamma krafter bjuder de kriminella gängen motstånd.

Jag har precis fått uppdraget att leda en statlig utredning med sikte på just det brottsförebyggande arbetet i kommunerna. Ett fint förtroende. Och ett viktigt jobb. Kort uttryckt ska vi se om det finns något i lagen som i dagsläget förhindrar ett effektivt brottsförebyggande arbete. Och i så fall föreslå förändringar. Men också uppmärksamma det som i dagsläget fungerar bra och fundera över hur det kan få spridning.

Snart går vi in i ett nytt decennium. Att jobba förebyggande mot gängkriminaliteten har ingen lång historia i Sverige. Det är först de senaste åren som det börjat hända något.

Det finns massor som behöver göras, exempelvis info-utbyte mellan offentliga aktörer, samordnad strategisk analys, koordinering av samhällets insatser vid större ingripanden mot gäng/parallella strukturer, utbildning/stöd till tjänstepersoner som hanterar problem i skarpt läge, mekanismer för smidig resursöverföring till områden och i lägen där omfattande åtgärder krävs, mer kraftfulla verktyg för att komma åt sådant som gängen livnär sig på: vapenbrott, narkotika, bedrägerier och så vidare.

Polisen som jobbar stenhårt med frågorna i Göteborg menar att deras repressiva arbete med nödvändighet måste backas upp med ett brottsförebyggande arbete från övriga göteborgssamhällets sida. En klok och alldeles nödvändig insikt. Det räcker att titta på hur det långsiktiga arbetet för att skapa trygghet i Gårdsten har gett effekt. Idag är Gårdsten inte längre ett av polisens benämnda särskilt utsatta områden. Men det tar tid. Och mycket kraft.

Jag känner ändå hoppfullhet inför framtiden. Den alldeles övervägande delen av medborgarna är hederliga människor. Så även i våra särskilt utsatta områden. Deras tillit till demokratin som vi känner den fortfarande hög. Det är när man ser kriminella sälja knark, stjäla eller skjuta i stadsdelen som förtroende brister. Det är upp till oss alla att se till att inga fler unga människor möter samma öde som Yuusuf. Att visa civilkurage. Gott nytt 2020.