Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hälsovårdspersonal inspekterar fladdermöss i Indonesien.
Hälsovårdspersonal inspekterar fladdermöss i Indonesien.

Karin Pihl: Vi äter oss till vår egen hälsokatastrof

Det kommer troligen att bli fler pandemier i framtiden. Orsaken är ohygieniska djurmarknader och storskalig köttproduktion.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Coronapandemin blir en smekning i jämförelse med vad som komma skall. Det tror Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar. I ett SVT-inslag säger han att nästa pandemi kan bli ytterligare en smittsam influensa med ursprung från djur- och matmarknader. Men denna gång betydligt värre.

Olsen menar att djurindustrin med djur som hålls tätt packade är motorn bakom pandemier. ”Om vi har 100 miljarder husdjur som vi föder upp för att vi ska äta dem – det är klart det får effekter”, sa han till Aftonbladet i fjol (20/3 2020).

Effekterna är direkt dödliga för människan. Förekomsten av virus som smittar från djur till människa, som sars, mers, svininfluensan, ebola och fågelinsluensa, har blivit fyra gånger så vanligt de senaste 50 åren (The Independent 27/4 2020). Djurhållningen tycks vara roten till problemet enligt flera experter.

Marknader i Asien och Afrika där levande djur säljs under avskyvärda förhållanden innebär stor risk för att virus förs över från djur till människa. Ett annat stort problem är skövlingen av regnskog i Amazonas och i Afrika vilket leder till ökad urbanisering. Djur och människor trängs på en allt mindre yta. Kontaktytorna blir fler och virus sprids därför lättare.

Skövlingen av regnskog drivs av palmodlingar och av sojaodlingarnas utbredning. Och det beror inte på att människor primärt använder soja som proteinkälla. Den absoluta merparten av all sojaodling används som djurfoder. Det är den ökade globala efterfrågan på kött som ligger bakom.

Även i västvärlden kan djurhållning, även om den är välreglerad, leda till problem, om än av mildare karaktär. I år har två miljoner hönor avlivats i Sverige till följd av ett gigantiskt utbrott av fågelinfluensa, en smitta som sprids genom kontakt med vilda fåglar. För att avliva djuren och minska risken för smittspridning tvingades Jordbruksverket ta hjälp av Försvarsmakten (SVT 20/1). På SvD:s debattsida skriver tre äggproducenter att problemet är den storskaliga produktionen. Virus sprids lättare när miljoner hönor hålls inom samma område (SvD 26/3).

Just denna variant av fågelinfluensa är inte farlig för människor. Enligt Folkhälsomyndigheten är risken med fågelinfluensa att viruset muterar vilket kan ske om en människa eller ett djur har en infektion av ett vanligt influensavirus och fågelinfluensa samtidigt.

Men trots att fågelinfluensan i detta fall inte inneburit någon fara för människor visar det att storskalig djuruppfödning kan orsaka stora ekonomiska problem.

Att djurhållning i västvärlden kan bidra till fara för mänskligheten blev också tydligt när coronaviruset muterade på danska och svenska minkfarmar. I Danmark avlivades samtliga minkar efter att en mutation av covid-19, som skulle kunna kringgå vaccinen, upptäckts. Nu har minkfarmar förbjudits i landet.

Det är helt uppenbart att vi äter och konsumerar oss till hälsorisker – och då har problemet med antibiotikaanvändning i djuruppfödningen inte nämnts här.

Längtan efter billig animalisk föda leder till sjukdomar, oavsett om de uppstår som en konsekvens av den storskaliga produktionen eller av överkonsumtion. Det går inte att massproducera och sälja kött på samma sätt som mobiltelefoner.

WHO, EU och andra organisationer måste verka för att djurmarknader där levande djur säljs blir förbjudna. Riskerna är alltför stora. Storskalig djuruppfödning måste minska och ersättas med småskalig kött- och äggproduktion och en kost baserad på större andel grönsaker, rotfrukter och baljväxter.

Om världen kan enas om klimatmål måste den kunna komma överens om en gemensam målsättning att förhindra de globala hälsokriser som pandemier orsakar.