Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Susanna Birgersson: Vem vågar bli gammal i Bergsjön?

Ständig underbemanning inom hemtjänsten sliter ut personalen, kostar mycket pengar och skapar otrygghet hos de äldre.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är roligare att bli gammal i sundsvallska Skönsmon än i göteborgska Bergsjön. Det är sammanfattningen av onsdagens Uppdrag granskning. Tv-teamet har träffat Barbara som bor i Bergsjön. Hon har fått båda benen amputerade och har därför stort omvårdnadsbehov: sex gånger per dag och tre gånger per natt kommer hemtjänstpersonal.

Ju mer hjälp man behöver ha desto mer personal kommer vara involverad, det säger sig självt. Men Barbara har fått besök av 35 personer på två veckor. För varje ny person som kommer måste hon förklara vad hon behöver hjälp med. Det är förstås utmattande. Till det kommer otryggheten i att aldrig veta om nästa person som kliver innanför dörren är ett nytt ansikte, och hur det i så fall kommer att kännas att bli omhändertagen av honom eller henne.

Är det såhär vi tar hand om våra gamla i Sverige 2015? Förväntar vi oss att Barbara ska känna sig trygg när hon ständigt möter nya människor i sitt hem, främlingar som ska ta hand om hennes allra intimaste behov? Eller struntar politikerna i Göteborg om Barbara känner sig trygg? För som områdeschefen framhåller är problemet med bristande kontinuitet både gammalt och välkänt.

För personalen är det inte heller roligt. De springer från brukare till brukare, alltid stressade och med dåligt samvete för att de inte hinner sitta ner och prata i ett par minuter. På tid som skulle ha gått till omvårdnad tvingas hemtjänstpersonalen resa mellan olika brukare. Tiden med de gamla förkortas också av att de anställda ständigt måste täcka upp för sjuka kolleger. Följaktligen säger personalen upp sig på löpande band. Det får inte hända men det händer ändå ofta att brukare glöms bort och lämnas utan hjälp.

I Skönsmon har man sedan ett par år lagt om hemtjänstens arbetssätt. Personalen har huvudansvar för schemaläggningen. Fler anställda gör att arbetsbelastningen minskat vilket i sin tur leder till betydligt mindre sjukfrånvaro och väsentligt lägre kostnader för vikarier. Brukarna får i snitt träffa 10 personer på en månad – från tidigare 25 per månad. Ändå kostar hemtjänsten i Skönsmon inte mer nu än före omläggningen.

Alltså, på riktigt: det har inte inneburit ökade kostnader att ge de äldre ett värdigt och omsorgsfullt bemötande.

I programmet kommenterar ansvarig politiker i Göteborg, Vänsterpartiets Daniel Bernmar, reportaget från Bergsjön. ”Jättetråkigt”, tycker han. Ja, han sträcker sig rentav till ”ett misslyckande”. Sannolikt är ”skamligt” ordet Bernmar letar efter men inte hittar.

I budgeten för Göteborgs stad står det många fina ord om feminism och genusperspektiv. Men vad spelar det för roll med alla ord och jämställdhetsprojekt om kommunen inte ens förmår skapa anständiga villkor för personalen på de egna, starkt kvinnodominerade arbetsplatserna?