Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vem skyddar våra beskyddare?

”Det är ett under att inte fler dör eller skadas i tjänsten” sammanfattar en polis läget. Så kan det givetvis inte fortsätta.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Flaggor vajade på halv stång utanför polishuset. En tyst minut hölls på Gustav Adolfs torg under måndagen. Blombuketter och kondoleanser kom in från allmänheten och kollegor runt om i landet. Den tragiska nyheten om att en 43-årig polisman i Göteborg omkommit under en jakt på beväpnade rånare slog ner som en bomb under söndagseftermiddagen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Utöver den stora sorg det innebär när en människa allt för tidigt ryckts ifrån oss är det en påminnelse om vad våra polisers vardag innebär. De deltar i biljakter, hamnar öga mot öga med beväpnade kriminella, får brandbomber kastade mot sig av ungdomsgäng, hotas i och utanför jobbet och ställs regelbundet mot våldsamma demonstranter. Ofta tvingas de arbeta och fatta svåra beslut under hård press och minsta felbeslut leder ofta till stor politisk debatt. 

Men alltför sällan får de den uppskattning de förtjänar. Förutom att de möts av stenkastning och glåpord under många utryckningar blir deras arbetsmiljö allt sämre. Situationen beskrivs som ”kaosartad” och personal saknas på många håll, poliser tvingas åka ensamma på larm, en del verksamheter är helt beroende av att det jobbas övertid samtidigt som de anställda i sin tur är beroende av att jobba övertid för att få ekonomin att gå ihop (SVT 21/7). 

Det får konsekvenser. Hittills i år har närmare 400 personer lämnat polismyndigheten av olika anledningar. I Stockholm är det en polis var tredje dag som lämnar in sin bricka (SVT 11/7). Inte heller lyckas polishögskolorna fylla sina platser – till den intagningsomgång som startade i januari i år står 160 av platserna tomma. När den ökade pressen och försämrade arbetsmiljön leder till att färre vill arbeta som poliser ökar bördan ytterligare för dem som stannar kvar. Det blir en ond spiral där problemen förstärker varandra.

När pressen och belastningen blir större på dem som stannar kvar så ökar risken för tragiska olyckshändelser. ”Det är ett under att inte fler dör eller skadas i tjänsten” sammanfattar en polis läget för SVT (23/7). Så kan det givetvis inte fortsätta.

I detta skede är det inte meningsfullt att spekulera i om just denna olycka beror på någon av ovan nämnda omständigheter eller inte. Det väsentliga att fokusera på är att de poliser som varje dag riskerar sina liv och sin säkerhet för att vi ska kunna leva våra liv i säkerhet ges en så trygg arbetsmiljö som möjligt. Det är faktiskt det minsta man kan begära.