Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vem i hela världen kan man lita på?

Ledare: Informationskriget tycks redan vara här. Hur ska man undvika att bli lurad?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sverige utsätts allt mer för desinformationskampanjer rapporterar Ekot, med hänvisning till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. De mest systematiska kampanjerna härrör från rysk mark.

MSB utökar nu sin bevakning av informationsflödet. Frågan är bara vad myndigheterna kan göra. Självfallet går det att uppmärksamma rena falsarier, som det falska brev som påstods ha skickats av försvarsminister Peter Hultqvist om vapenexport till Ukraina.

Men att sprida rena faktafel är bara effektivt om man medvetet vill skapa kaos. I regel är det inte särskilt lätt att dra gränsen mellan desinformation och information. Tendensiösa vinklar och urval förekommer i princip i all opinionsbildning.

Att avslöja sanningen är också ett sätt att påverka. Just nu skakas Demokraternas presidentkandidat, Hillary Clinton, av att ett stort antal mail från partiet läckt ut via Wikileaks och ryska hackare. Mailen avslöjar hur partitopparna med olika smutsiga metoder försökt stoppa Bernie Sanders kandidatur.

Det är förstås en central fråga ifall ryska intressen på det här sättet försöker påverka den amerikanska valrörelsen. Men det ändrar ju inte på sanningshalten i den besvärande information som kommit fram.

Det finns knappast något annat sätt att värja sig mot påverkan än att ta del av många olika informationskanaler, följa källor och helst diskutera saken med människor som tycker annorlunda än en själv. Att inte ständigt söka bekräfta sina förutfattade meningar.

Risken är också uppenbar att obekväm information på lösa grunder allt oftare kommer anklagas för att vara rysk propaganda – på samma sätt som Kreml ofta anklagar sina inhemska kritiker för att gå utlandets ärenden. Det är också en form av desinformation.