Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Markus Uvell: Vart tog den frihetliga högern vägen?

Är ökad statlig repression verkligen den svenska högerns enda svar på hur pandemin ska mötas?

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

De senaste månadernas coronadebatt har på flera sätt skilt sig från andra debatter. En märklig omständighet är att den annars så stridslystna frihetliga högern varit nästan osynlig i debatten kring hur pandemin bör mötas.

I USA finns ett tydligt höger-vänsterperspektiv i väljarnas syn på åtgärder mot pandemin. I en färsk undersökning från Pew Research menar hela 82 procent av demokraterna att restriktionerna lyfts för tidigt, jämfört med 31 procent av republikanerna. Med tanke på skillnaderna i syn på staten är det logiskt.

Den svenska debatten ger snarare bilden av det omvända mönstret: ju längre till höger, desto mer statlig repression efterfrågas.

Moderaterna, den frihetliga högerns kärna, har namnkunniga företrädare som ropar på hårdare restriktioner men mig veterligt inga som driver en mer liberal linje än partiet.

SvD:s ledarsida har under pandemin närmast framstått som en kampanjorganisation för statlig repression. Och från Timbro har det varit märkligt tyst om hur mycket personlig frihet som bör offras för att minska smittspridningen.

Naturligtvis kan högerföreträdare efterfråga hårdare restriktioner, men debatten är enögd. Vart tog den frihetliga högern vägen? Är ökad statlig repression verkligen den svenska högerns enda svar på hur pandemin ska mötas?

Ser man till väljarnas åsikter är bilden mer nyanserad. Det är visserligen, som Demoskop visat, främst hos M-, KD- och SD-väljare det finns visst stöd för ett krav om munskydd på offentlig plats.

Men det är samtidigt, vilket Kantar Sifo visat, främst samma partiers väljare som tycker krisbekämpningen har tagit för lite hänsyn till ekonomin. Den senare gruppen är dock liten, ska tilläggas – de flesta är nöjda med nuvarande avvägning.

Bland partiföreträdare, ledarsidor och tankesmedjor finns ytterst få högerröster som ifrågasätter att statlig repression är vad ett krisdrabbat Sverige behöver.

Kanske är det tanken att svensk politik numera handlar om GAL-TAN som spökar. Men ryktet om den gamla, ekonomiska höger-vänsterskalans död är överdrivet. Som visades i ett inlägg på bloggen Politologerna tidigare i år är svenska partiers generella höger-vänsterposition mycket starkare korrelerad till deras ekonomiska höger-vänsterposition än till deras GAL-TAN-position.

Den som tror att högerväljare uteslutande lockas av auktoritära TAN-budskap missförstår opinionen. En fri ekonomi är fortsatt ett av de värden högerväljare sätter allra högst.

Det gäller även SD-väljare, som har den tydligaste TAN-positionen av alla. Som bland annat SOM-institutet visat har SD:s väljare en syn på frågor om till exempel skattesänkningar och välfärdsstatens storlek som ligger mycket nära M-väljarnas.

Svaret på vart den frihetliga högern tog vägen är att den finns kvar i väljarkåren. Och ju mer debatten framöver kommer att börja handla om ekonomisk återhämtning, desto viktigare för de partier som vill locka dessa väljare att visa sin frihetliga sida. Ökad repression kommer varken ta Sverige ur krisen eller vinna valet.