Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Varför vill regeringen att vi ska ha det tråkigt?

Att förbjuda rökning på uteserveringar handlar inte om att värna icke-rökares intressen, utan om ren moralism.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På måndag blir Sverige lite tråkigare. Då börjar nämligen rökförbudet på uteserveringar att gälla, ett förbud som förutom att omfatta cigaretter även kommer gälla för elektroniska cigaretter – som inte innehåller tobak – och vattenpipor.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det utökade rökförbudet drabbar inte bara traditionella uteserveringar utan även de festivaler som har servering. På Way Out West i Slottsskogen räknas områdena runt barerna och restaurangerna som uteserveringar och där blir det totalt rökförbud. Däremot kommer det vara tillåtet att röka framför scenerna, eftersom där inte finns någon servering.

Detta visar hur godtyckligt rökförbudet blir. Det är även märkligt att rökare indirekt hänvisas till områden framför scenerna, där det i regel är mer trängsel och större risk att besvära andra med rök.

Diskussionen om rökförbud på uteserveringar handlar inte om huruvida cigaretter är skadliga för den fysiska hälsan – det är uppenbart. Snarare handlar det om huruvida människor ska vara fria att få göra dåliga val. Det är också värt att ha i åtanke att sådant som är osunt för kroppen kan vara sunt för själen. Politiker som vill styra medborgarna i en hälsosam riktning tenderar att fokusera uteslutande på det förstnämnda.

Rökning är emellertid ett val som inte bara är dåligt för rökaren själv, utan som även kan påverka andra negativt. Det förbud för inomhusrökning som infördes på krogarna 2005 var därför på många sätt rimligt, dels ur ett arbetsmiljöperspektiv och dels med hänsyn till andra gäster.

Utomhus finns dock större möjligheter att undslippa röken än inomhus. Det måste vara möjligt för rökare och icke-rökare att kunna samexistera i det offentliga rummet utan statliga förbud. Redan idag finns till exempel möjlighet för krogägare att göra sina uteserveringar rökfria – helt eller delvis.

Regeringen skriver i sin proposition att förbudet är nödvändigt mot bakgrund av intresset av att minska rökningen och risken för tobaksrelaterade sjukdomar. Men om syftet är att minska användning av tobak, varför då medvetet förbjuda användning av produkter som faktiskt inte innehåller tobak? I regeringens proposition står uttryckligen att vattenpipa ska förbjudas “även om rökmassan inte innehåller tobak”.

Detta innebär att de vattenpipscaféer som finns kommer att behöva lägga ned eller förändra sina verksamheter. Regeringen skriver att sådan rökning är en begränsad företeelse och antalet vattenpipscaféer få – likväl är det ett hårt slag mot de näringsidkare som drabbas. Människor riskerar att bli av med sina jobb för att den rödgröna regeringen beslutat att vattenånga ska likställas med cigarettrök.

Att förbjuda rökning på uteserveringar handlar inte om att värna icke-rökares intressen, utan om ren moralism. Hade det bara handlat om hälsoaspekten och att minska risken att utsättas för passiv rökning hade elektroniska cigaretter och vattenpipor inte behövt förbjudas. Vi får vara tacksamma att regeringen tillåter oss att dricka starköl i solen, än så länge.