Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Varför lämnar så många Göteborg?

Trots att det byggs som aldrig förr så flyttar barnfamiljerna ut från Göteborg. Vad är det med Göteborg som får så många att välja bort staden till förmån för en liten grannkommun?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborg är som en enda stor byggarbetsplats. Vissa kan inte sluta irriteras över alla dessa gropar och igenstängda vägar. Men om man kommer över omaket över att behöva byta väg och jämt och ständigt stöta på dammiga byggarbetsplatser så göms därunder Göteborgs framtid.

I Norra Masthugget, precis bredvid Amerikahuset, kan man nu se det nybyggda kontorshuset Emigranten som, hör och häpna, är en av de vackraste kontorshus som byggts i Göteborg på senare år. Det går - om man så vill - att skapa något nytt som på ett smidigt vis estetiskt harmoniserar med omgivningen.

Det är svårt att inte känna optimism, "Göteborg é staden på G", som humorgruppen Grotesco skrålade i en sång för ett par år sedan. Men under ytan händer faktiskt något helt annat. Och det är värt att stanna upp vid en stund.

Förra året hade Göteborg ett negativt flyttnetto på 2416 personer. Detta är alltså antalet personer som flyttade ut i Göteborg om man räknar bort alla inflyttade från andra kommuner. Sedan 2014 (minus 277 personer) har Göteborg haft ett negativt flyttnetto. Och det ökade varje år fram tills 2018 då vi hade en topp på 2763 personer netto utflyttade.

Det bör nyanseras vad detta handlar om: Göteborgs befolkning ökar ändå. Mellan 2018 och 2019 tillkom 7413 personer. Vad siffrorna ovan handlar om är flyttningsmönster mellan kommuner.

Medan befolkningsökningen i själva Göteborg främst handlar om migration från utlandet eller inflyttade studenter i 20-årsåldern så är det fler som flyttar ut från Göteborgs kommun till andra kommuner än det omvända.

Det har inte alltid varit så här. Mellan 1997 och 2002 så flyttade det netto årligen in fler personer än som flyttade bort. 1997 var det faktiskt lika många som flyttade in netto i Göteborg som 2019 flyttade ut. Utvecklingen vi ser nu har tagit fart det senaste decenniet.

Vart drar göteborgarna? Kungsbacka har en stabil inflyttningskurva. 2017 var flyttnettot 1172 personer. Samma år förlorade Göteborg 2732 personer. Proportionerna är slående om man tänker på att Göteborg är omkring sju gånger större än Kungsbacka befolkningsmässigt.

Liknande mönster finner vi om vi tittar på andra näraliggande kommuner. Mölndal har positivt flyttnetto varje år sedan 2009. Vissa år så högt som över tusen fler inflyttade än utflyttade. Likadant är det mer Lerum, Ale, Partille och Kungälv. Det är platser göteborgare sneglar på när de vill söka sig iväg men ändå behålla kontakten med storstaden.

Vad vi ser är en längre västsvensk demografisk trend som känns igen från både Malmö och Stockholm. Städerna växer visserligen, men tidigare boende flyttar till kranskommuner och snabbväxande orter utanför storstäderna. Yngre och utrikesfödda står för städernas befolkningsökning medan medelklassen med barn flyttar till grannkommunerna.

Bryter man ned göteborgssiffrorna efter åldersgrupp så blir det uppenbart att detta är fallet i Västsverige. I ålderskategorin 25 till 44 flyttas det som aldrig förr. Visserligen har Göteborg även ett negativt flyttnetto av de över 45. Men under småbarnsåren så har Göteborg, så långt som statstiken förts, aldrig haft ett positivt flyttnetto. Och de senaste åren drar utflyttningen i denna grupp iväg ordentligt.

Det som lockar är sannolikt inte bara möjligheten att köpa något större som passar barnfamiljen - till ett rimligt pris - utan även sådant som trygghet, tillräckligt stora bostäder, närhet till skola. De senaste årens gängkrig, skjutningar och uppmärksammade rån riktade mot unga har garanterat gjort sitt. Det som talar för att tryggheten motiverar alltfler till en flytt är att priserna inte längre är så låga i grannkommunerna som de en gång i tiden var. Men trots detta väljer göteborgarna att flytta dit.

Lägg därtill trafiksituationen i centrum, bygget av Västlänken och utarmningen av centrumhandeln (var ska Linnéborna köpa sina spikar när Kindstrands - som sista ordentliga järnhandel - lade ned?).

Skolvalsfiaskot i Göteborg är väl i sammanhanget bara ytterligare något som gör att grannkommunerna lockar. Sammantaget är det mycket som talar för en flytt, trots att nya stadsdelar dyker upp för jämnan.

Göteborgs framåtanda symboliseras av byggkranarna och staden har om fem till tio år en radikalt förändrad stadsbild. Men trots detta röstar göteborgarna med fötterna och de fötterna vandrar ut. Inte bara stadsbilden förändras, även demografin gör det.

Det vackra kontorshuset "Emigranten" minner med sitt namn inte bara om en tid då hamnen var porten till Nordamerika, dess namn är även passande i vår tid även om flyttlasset går till Kungsbacka och inte New York.