Prideveckan är igång i Stockholm. Förutom seminarier och debatterär veckan för många en stor fest. En fest så glittrig att många tycker att Pride har blivit ”för mycket”. En förbundsstyrelseledamot för Kristdemokraternas ungdomsförbund konstaterade på twitter att ”perversa veckan” var igång igen. Många ifrågasätter om veckan alls behövs längre eftersom Sverige redan är så tolerant och öppet. Till dem som tycker det vill jag ställa en motfråga – varför spelar inte bögar fotboll?
Frågan är kanske provocerande, men faktum är att det är enkelt att få den uppfattningen för den som kollar på lite statistik. Det har aldrig spelat en öppet homosexuell spelare i herrallsvenskan. I Storbritannien kom Justin Fashanu ut 1990, vilket till stor del förstörde hans karriär. Sedan dess har ingen aktiv Premier League-spelare kommit ut.
Givetvis är det inte så att bögar bara gillar mode och schlager, eller att de har en gen som gör dem sämre på fotboll. Svaret finns i kultur och attityd. Dels från läktaren men också rädsla för hur bemötandet blir från tränare och lagkamrater.
I en brittisk undersökning från 2016 uppgav var tolfte supporter att hen skulle sluta följa sitt favoritlag om de hade en öppet homosexuell spelare. I en undersökning bland allsvenska spelaresvarade 57% att de trodde att det skulle vara svårt att komma ut som gay (Aftonbladet 1/8 2015).
Trots att Sverige är ett av världens mest jämställda och toleranta länder finns fortfarande tabun och motvilja mot homosexualitet. Det gäller inte bara osäkra gymnasiekillar utan också, av allt att döma, erkända fotbollsstjärnor.
De prideveckor som äger rum runt om i landet kommer antagligen inte att omvända särskilt många homofober men kanske kan de få några osäkra personer att känna samhörighet och hopp. Det kommer såklart inte att hjälpa alla, men för dem som till slut vågar ta steget och berätta om sin sexualitet betyder det allt.
