Organisationen Vetenskap och Folkbildning (VoF) utnämner varje år en "Årets förvillare". Priset ges till personer och organisationer som sprider villfarelser, dålig vetenskap eller rena spekulationer.
För två år sedan utnämndes författaren Thomas Eriksson till årets förvillare. Tidningen Filter hade i ett reportage från samma år visat att Erikssons indelning av personligheter inte bygger på några vetenskapliga studier.
Trots detta sålde Eriksson in utbildningar och föreläsningar för miljonbelopp till offentlig sektor och företag. Eriksson hade gjort sig känd med boken "Omgiven av idioter". En veritabel försäljningssuccé som gjorde honom till en välkänd och ofta inbjuden expert i frågor som rör psykologi och beteendevetenskap.
Erikssons idéer är lockande för människor som lever i en tid där det egna jaget står i centrum. Människor delas in i generella färgkategorier utifrån deras påstådda personlighetstyp. Det är så generellt att alla kan känna igen sig i kategorierna.
Den västsvenske barnläkaren Mats Reimers liknande i en artikel hur färgteorierna kan liknas vid tilltron till horoskop (Dagens Samhälle (13/12 2019). Rätt harmlöst, förutsatt att ingen drar några organisatoriska slutsatser av det hela.
Trots detta har Eriksson givit intryck av att hans personlighetsteori är baserad på solid vetenskaplig grund. VoF hävdar att Erikssons idéer "skapat en jordmån för mindre nogräknade aktörer att sälja in helt ovetenskapliga personlighetstest av liknande typ till ett stort antal företag och organisationer".
Eriksson försvarar sig med att psykologi inte är en exakt vetenskap och att kritikerna drivs av avundsjuka över hans framgångar. Han kallar sig för beteendevetare då han jobbar med mänskligt beteende, som han uttrycker det i en intervju. Att det skulle krävas någon akademisk utbildning för att använda sig av titeln slår han ifrån sig med att vissa saker förstår man med magkänslan.
Men beteendevetenskap och psykologi är inte flum. Det görs gott om systematiska studier som faktiskt prövar olika metoder och tillvägagångssätt samt deras effektivitet. Eriksson råkar helt enkelt varit bättre på att marknadsföra sina påstådda rön. Men Erikssons teorier är faktiskt inte huvudproblemet. Charlataner finns det gott om. Det allvarliga är att folk med pengar och inflytande över den dagliga verksamheten i exempelvis offentlig sektor låter sig luras av Erikssons nonsens.
Frilansjournalisten Christian Dahlström beskriver i ett omfattande reportage hur svensk vård lägger miljonbelopp varje år på utbildningar riktade till läkare. Tyvärr verkar inte granskningen som Filter gjorde, och Dahlström följde upp, fått avsedd verkan. Antingen har man inte brytt som om att följa rapporteringen kring Erikssons utbildning eller så har man helt enkelt ignorerat resultaten.
Under 2019 lade fyra regioner tillsammans 11 miljoner på DISC-utbildningar, som alltså bygger på Erikssons personlighetsteorier. I toppen av denna skamliga satsning befinner sig Västra Götalandsregionen som spenderat 4 773 992 kronor på utbildningarna. Detta är den synliga kostnaden. Sedan tillkommer den osynliga kostnaden i form av utebliven arbetstid, ersättare för dem som varit på utbildningarna samt de rent administrativa utgifterna.
När frågan ställs till VG-regionen om varför de lägger så mycket pengar på nonsens blir svaret att de har riktlinjer som stipulerar att inga pengar ska läggas på utbildningar med DISC-profilen. På frågan om varför de ändå lagt över fyra miljoner på dylika utbildningar under 2019 finns inget bra svar. Man har helt enkelt inte följt sina egna riktlinjer.
I VG-regionens gemensamma riktlinjer "för användande av arbetspsykologiska test inom chefs-och medarbetarområdet" står bland annat att regionen enbart ska använda personlighetstest "som har dokumenterad vetenskaplig grund med fastställd god validitet".
Själva kärnan i medicinskt arbete är att det bygger på beprövad erfarenhet och evidensbaserade forskningsrön. Offentligheten är fylld av pseudovetenskap och märkliga myter. Det ska inte behöva sägas, men sjukvården måste freda sig mot detta. Hur ska allmänheten ha förtroende för verksamheten om den bränner pengar på utbildningar som drivs helt i avsaknad av vetenskapligt stöd?
Västra Götalandsregionen måste göra en hel del besparingar. En halv miljard ska dras in. På Sahlgrenska Universitetssjukhuset innebär det att 250 tjänster försvinner. Psykiatrikern Margareta Lagerkvist förklarade för GP att läget är så allvarligt att en person måste begå ett brott för att vara säker på att få rätt vård (18/11 2019). Samtidigt som det dras ned inom akutsjukvården för psykiskt sjuka så köper regionen alltså in meningslösa utbildningar.
Den patientnära sjukvården är regionen absoluta primäruppdrag. Det borde givetvis vara det sista regionen sparar in på. Varför slöseri med arbetstid och gemensamma medel i form av DISC-utbildningarna tycks undgå besparingsivern förblir ett mysterium.
