Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hedersförtryck. Amineh Kakabaveh och Guluzar Tarhan Selvir från VHEK presenterade i fredags en elevenkät om hederskultur och religion i Göteborgs förorter. Platsen var Caritas i Hjällbo.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vardagsförtrycket får inte förtigas

Det svenska majoritetssamhället har inte velat erkänna det kulturellt och religiöst motiverade förtryck som många kvinnor lever under.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Attityder och värderingar hos skolungdomar i Göteborgs utanförskapsområden har blivit riksnyhet. Organisationen Varken hora eller kuvad, VHEK, presenterade i fredags en studie baserad på en enkätundersökning riktad till 1200 skolungdomar i Göteborgs förorter. Studiens syfte var mäta förekomsten av så kallad hedersproblematik.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Resultaten är nedslående och visar på en stark hederskultur där framförallt flickors liv begränsas. Åtta av tio flickor beskriver att deras liv är hårt kontrollerat av föräldrar, men bara 15 procent av de tillfrågade pojkarna säger samma sak.

Åtta av tio pojkar anser däremot att de har ett ansvar att hålla koll på sina systrar. Mer än 75 procent av flickorna får bara umgås med andra flickor. Men mer än 90 procent av pojkarna får umgås med båda könen.

En uppgift som nått ut över hela Sverige var att en av tio sade sig stödja terrororganisationen IS. Siffran är faktiskt mer alarmerande än den verkar. En polis påpekade att det innebär att av de svarande med sunnimuslimsk bakgrund stödjer mer än var tredje IS.

Många unga i förorten verkar faktiskt uppfatta sig själva som mer religiösa än sina föräldrar. Det pekar på att radikalisering är något som sker här och nu. Det pågår ett påverkansarbete riktat mot ungdomarna.

Förutom statistiken fanns det nedslående information i de kommentarer som hade kunnat lämnas anonymt i samband med enkäten. Flickor skrev att även om den egna familjen inte förtryckte dem fanns det en yttre social kontroll i till exempel Angered. Flickor och kvinnor kan inte klä sig hur de vill och de kan inte gå ut och dricka öl. Någon vittnade om att hon kände sig mer fri i Libanon än i Göteborg.

Vid presentationen var vare sig politikerna i SDN Angered eller någon av de andra berörda stadsdelsnämnderna närvarande. Inte heller några chefer ur stadsdelsförvaltningarna. Det saknades också representanter för de aktuella skolorna och till och med för de samordnare som är anställda av staden för att motverka extremism.

Det enda kommunalråd som var där var Helen Odenjung (L). Det var också Liberalerna som tagit initiativ till att genomföra undersökningen. När förslaget var på remissrunda röstade de rödgröna nej.

Lyssnar man till exempel på de ledande socialdemokraterna i Göteborg hör man dem aldrig tala om problemen som uppstår som en följd av kulturella och religiösa värderingar. Förorternas problem får bara härledas till ekonomiska skillnader.

Men det är förstås inte bara rödgröna partier som varit dåliga på att erkänna problem som kommer från hedersförtryck och radikala muslimer. Mandatperioden 2010-14 företrädes Göteborgsmoderaterna i riksdagen av Abdirizak Waberi, tidigare ordförande för Islamiska förbundet, och mångårig rektor för omskrivna muslimska friskolan Römosseskolan.

Politiker av alla färger måste börja erkänna att det finns en utmaning mot det öppna samhället från hederskulturer och i synnerhet från politisk islam. Ett vardagligt förtryck som hittills främst drabbar kvinnor.