Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.


Ann-Sofie, ”Soffan”, Hermansson är före detta kommunstyrelsens ordförande (S) i Göteborg. Hon jobbar i dag som renhållningsarbetare på Renova och är krönikör på GP:s ledarsida.
 Bild: Adam Ihse/TT
Ann-Sofie, ”Soffan”, Hermansson är före detta kommunstyrelsens ordförande (S) i Göteborg. Hon jobbar i dag som renhållningsarbetare på Renova och är krönikör på GP:s ledarsida. Bild: Adam Ihse/TT

Ann-Sofie Hermansson: Valrörelsen borde handla om oss som håller igång Sverige

Två miljoner människor i Sverige har ett kroppsarbete. Inte sällan är det ett arbete som både är dåligt betalt och sliter på kroppen. Men insikten och stoltheten finns samtidigt där: utan oss skulle landet stanna.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Jag hade Axel Darvik med mig i sopbilen på Renova härom veckan. Darvik är gruppledare för Liberalerna i Göteborg och ledamot i kommunstyrelsen. Såklart är det valrörelse och våra politiker vill föra fram sina budskap. Men det utesluter inte ett ärligt intresse för en av kommunens viktiga samhällsbärande uppdrag, att sköta renhållningen i stan. Heder åt en av våra ledande politiker som sätter sökljuset på ett kroppsarbete som inte alltid syns i debatten.

Faktum är att två miljoner människor i Sverige har ett kroppsarbete. I utställningen ”Vi som arbetar med våra kroppar” av Annica Carlsson Bergdahl och Elisabeth Ohlson visar man upp en bild av vanliga människor inom olika yrken som alla har det gemensamt att de inte kan utföra sitt arbete hemifrån. Det handlar om arbetsvillkor, om klass och om värdighet. ”De är navet i samhället, deras arbete är nödvändigt dygnet runt. Stannar de hemma stannar Sverige.”

Utställningen finns att beskåda på Milleniumplatsen, Angeredsparken och Frölunda Kulturhus under sommaren och en bit in i höst. Det är 33 olika personer som visar upp yrken som tvättbiträden, truckförare, lagerarbetare, undersköterskor, hamnarbetare och många fler. Arbeten som är helt avgörande för att samhället över huvud taget ska fungera. Jag kan varmt rekommendera att ta del av utställningen.

Flera vittnar om hur slitsamt arbetet kan vara. ”Vi behöver mer personal, högre lön, rimliga arbetstider. Jag står upp minst åtta timmar om dagen. Jag är helt slut i fötterna och i benen efter en dag, även rygg, armar, axlar. Jag är glad att jag började med stödstrumpor när jag var 18 år. Många gånger har jag funderat på att lämna branschen, men jag kommer alltid tillbaka” säger Frida Tånghag som jobbar som kock i Göteborg.

Men stoltheten är samtidigt närvarande. Som när Khuanla Chalardyaem, tvättbiträde i Angered säger: ”Jag är glad varje gång jag ser en brandman. Han kan utföra sitt arbete tack vare att vi har tvättat hans utrustning. Hur ska läkarna kunna operera utan rock? Hotellstäderskan bädda kunna rent om vi inte tvättat lakanen? Vi tvättar skitiga arbetskläder men vi gör inget skitjobb. Vi levererar rena, prydliga kläder till alla våra viktiga samhällsfunktioner.”

Johannes Reinfors, truckförare från Gällivare sammanfattar välformulerat självförtroendet var och en känner i sitt yrke. ”De kan göra vad de vill i toppskikten, men slutar vi ta hand om våra barn och gamla, slutar vi bygga hus. Då blir ingenting gjort. Arbetarklassen är grunden som samhället vilar på.”

Jag skulle önska att valrörelsen kunde handla mer om kroppsarbetarnas arbetsvillkor. Så är det inte i dag. Tvärtom känner sig många av mina arbetskamrater osynliga i den politiska debatten. Fler politiska företrädare skulle i likhet med Darvik kunna vika en dag åt att sätta sig in i kroppsarbetets villkor. Två miljoner röstberättigade individer talar sitt tydliga språk. Det är ingen liten målgrupp. Tala med dem som håller igång Sverige. Det kan löna sig.