Ett av förra årets bästa svenska reportage hade titeln ”Allas lika värde – rapport från underjorden”. Det var journalisten Jens Ganman som hade följt en väktare och hans hund, i reportaget kallade Malik och Griseknoen, några alldeles vanliga nätter i en sydsvensk stad. De människor Malik möter i sitt arbete är narkomaner, hemlösa, kriminella och prostituerade, människor av alla nationaliteter och etniciteter, människor som fyller ordet ”utanförskap” med en ny betydelse.
Porträttet är kärvt men i huvudsak sympatiskt. Trots den mutlösa bestämdhet varmed Malik rensar parkeringshus, garage och cykelförråd på otillåtna nattgäster, bemöter han dem han jagar ut i natten med respekt.
Reportaget som publicerades på Jens Ganmans egen blogg är en naken beskrivning av hur jobbet kan se ut i den bransch som nu växer snabbt på grund av krisen inom Polisen.
Många poliser lämnar sitt yrke på grund av låg lön, dåliga arbetsförhållanden och de allt sämre förutsättningarna att göra ett bra jobb. Enligt ett inslag i P4 Väst på torsdagen har 911 poliser sagt upp sig under 2016, vilket är 120 stycken fler än året innan. Allt färre söker sig dessutom till utbildningarna, varför kraven på de sökande sänks. Och detta i en situation där Sveriges poliskår redan är rejält underdimensionerad.
Politikens svar är omorganisation, modesta miljonsatsningar och 1 000, kanske 2 000 nya poliser. Det säger sig självt att sådana åtgärder inte råder bot på en situation där utredningshögarna växer, uppklarningsprocenten ligger under 15 procent, inbrott och skadegörelse så gott som aldrig leder till straff, där polisen i många områden blir attackerad, där stök i offentliga miljöer hotar människors grundläggande känsla av trygghet och de brutala brotten mot äldre ökar.
Vad som skulle behövas är en jättesatsning på kanske 10 000 nya poliser, rejäla löneökningar och en polischef med gedigen polisär bakgrund. Men, möjligen bortsett från det sistnämnda, tycks sådana välbehövliga upprustningar fjärran. I verkligheten sköts en allt större del av arbetet för trygghet och säkerhet av privata vaktbolag. Faktum är att det i dag finns fler väktare än poliser i Sverige; 20 000 poliser mot drygt 30 000 anställda i vaktbolagen. Och branschen omsätter ungefär 40 miljarder kronor – att jämföra med de drygt 20 miljarder som Polisen har att röra sig med (GP 13/7-16).
Det är självklart utmärkt att det finns privata vaktbolag som komplement till Polisen. Men någonstans finns det en gräns och mycket snart lär vi få en debatt om våldsmonopolets privatisering, om väktare som måste få rätt att bära skjutvapen, om inhägnade och bevakade bostadsområden och annat av det slaget. Om politikerna vill slippa en sådan debatt måste Polisen få förstärkningar av helt nya proportioner - och det omgående.
