1930-talsanalogierna haglar i den politiska debatten. På självaste valdagen vädjade till exempel DN:s ledarsida till oss väljare att värna demokratin, eftersom ”1930-talets idéer på nytt gör sig påminda i Europa.” Är analogin berättigad? Står vi inför ett nytt 1930-tal? Och bör vi i sådana fall vara rädda för demokratins framtid?
Frågan kan tyckas märklig. För visst var mellankrigstiden en mörk tid för demokratin? Nja, om ska man tro statsvetarna Agnes Cornell, Jørgen Møller och Svend-Erik Skaaning finns det all anledning att nyansera bilden av den mörka mellankrigstiden. I den nyligen publicerade artikeln ”The Real Lessons of the Interwar Years” noterar de att de demokratier som bröt samman under perioden - som Tyskland, Ungern och Italien - i de flesta fall blev demokratier först i efterdyningarna av första världskriget. De var således väldigt unga demokratier.
Faktum är att inte en enda etablerad demokrati (definierad som en stat som varit demokratisk i åtminstone tio år innan första världskriget startade) bröt samman under mellankrigstiden.
Det som är anmärkningsvärt är att dessa demokratier lyckades överleva – och i flera fall fördjupa demokratin (till exempel införa kvinnlig rösträtt) - trots att Europa upplevde en av de värsta ekonomiska kriserna under 1900-talet och trots att antidemokratiska rörelser kunde söka inspiration och stöd hos starka icke-demokratiska ”förebilder” som Italien, Tyskland och Sovjetunionen. Kort sagt, demokratin stod pall i demokratiskt erfarna länder som England, Frankrike och Danmark.
Kontrasten mellan dagens Sverige och de nyetablerade demokratier som faktiskt bröt samman är också slående. Ofta brukar det heta att Hitler kom till makten i demokratiska val. Vad man ofta glömmer är att valen – precis som hela Weimarrepublikens historia – präglades av ett omfattande politiskt våld som vi inte har sett maken till i Sverige i modern tid. Bara mellan 1930–1932 dödades över 300, och skadades över 40 000, nazister och kommunister i regelrätta gatustrider runt om i Tyskland.
Till det ska läggas något hundratal dödade och tusentals skadade socialdemokrater och medlemmar i andra höger- och vänstermiliser. När tyskarna gick till sina sista fria val 1932 hade de väpnade miliserna över en miljon medlemmar och våldet var ständigt närvarande. Situationen kunde knappast vara mer olik den som präglar svenska val idag. Att jämföra 1930-talets Tyskland med dagens Sverige blir med andra ord lite som att jämföra äpplen med päron.
Dagens västeuropeiska demokratier kan falla tillbaka på mycket längre demokratiska traditioner än de etablerade demokratier som stod pall under det stormiga 1930-talet. Det politiska våld som karaktäriserade många av de nya demokratier som föll samman lyser också med sin frånvaro.
Om vi kan dra någon lärdom av mellankrigstiden är det således att det är mycket osannolikt att demokratin är hotad i Västeuropa idag. Nästa gång någon drar paralleller mellan vår tid och 1930-talet, fråga dem vad de menar.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.