Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jobbigt att vara utan.  Bild: Christine Olsson / TT
Jobbigt att vara utan. Bild: Christine Olsson / TT

Karin Pihl: Vad gör du om det plötsligt inte kommer vatten ur kranen?

Vi tar vattnet för givet. Det borde vi inte göra. Politikerna har försummat VA-frågorna.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Under tisdagen blev det stopp i spårvagnstrafiken i Majorna. Orsaken var en akut vattenläcka på Bangatan mellan Stigbergstorget och Fjällgatan. Skadan på vattenledningen gjorde att marken öppnade upp sig precis bredvid spåret. Vattnet stängdes av för boende i närheten, och Västtrafik var tvunget att stoppa trafiken av säkerhetsskäl.

”Det är en ledning från 1965 som har sprungit läck”, sa Roger Andersson, enhetschef på Göteborgs stads kommunala förvaltning Kretslopp och vatten, till GP.

Den trasiga vattenledningen är en påminnelse om hur skört samhället kan vara. Det blir ett hål i en ledning. Vips blir ett flertal hushåll utan vatten och kollektivtrafiken måste stoppas.

LÄS MER: Vattenläcka stoppar spårvagnstrafiken genom Majorna

Att det kommer vatten i kranen är något vi tar för givet. Men det borde vi inte göra. Läckan på Bangatan är bara ett exempel i raden på vattenläckage och problem kopplat till vatten och avlopp som skett i svenska kommuner de senaste åren. En kommunöverskridande vattenförsörjningsplan för Göteborgsregionen, publicerad i fjol, konstaterar att förnyelsetakten på ledningsnätet i Göteborg går för långsamt. Förnyelsetakten på Göteborgs vattenledningar ligger på 0,44 procent per år. Det innebär att det skulle ta 220 år till dess att hela nätet är utbytt.

Det är inte hållbart. En förnyelsetakt på under 0,7 procent innebär att det finns en risk för att det kan uppstå en ”puckel” av ledningar som måste bytas ut samtidigt, skriver rapporten.

Göteborgsregionen är inte ensam om att ställas inför problem kopplat till vattenledningar.

LÄS MER: Sverige faller sönder medan ministrarna twittrar

Branschorganisationen Svenskt Vatten har tidigare konstaterat att det svenska VA-systemet är ”en tickande bomb”. Investeringsbehovet har ökat från 16 till 23 miljarder per år, och de största behoven är upprustningen av ett gammalt ledningsnät. Större delen av de kommunala vatten- och avloppsanläggningarna byggdes på 1950-, 60- och 70-talen, i Göteborgsregionen framförallt mellan 1960 och 1980 som följd av miljonprogramsområdenas utbredning.

Riskerna med ett gammalt VA-system är uppenbara. Gamla ledningar som går sönder, vilket flera hushåll fick erfara i veckan, skapar problem i människors vardagsliv. Det behöver knappt sägas. I stället för att ha rinnande vatten i kranen var de drabbade i området tvungna att gå ner till en tillfällig vattenstation för att hämta dricksvatten. Att köra diskmaskinen eller duscha var inte att tänka på. Och som vi såg kan trasiga ledningar påverka andra samhällsfunktioner, som kollektivtrafiken.

Brister i VA-systemen kan också innebära hälsorisker. 2008 insjuknade 2 400 personer boende i Lilla Edets kommun i vinterkräksjuka. Det motsvarar 30 procent av de som får sitt dricksvatten från det kommunala systemet, och just dricksvattnet ansågs vara den troligaste smittkällan. Dåvarande miljöchefen sa då till GP att kommunen inte hade någon reservvattentäkt för att det av politikerna ansetts vara för dyrt, eller för tekniskt komplicerat (GP 13/9 2008).

Trots att vatten och avlopp är närmast att betrakta som avgörande för att samhället över huvud taget ska fungera finns frågan inte särskilt högt upp på den politiska dagordningen. Kanske för att man tar vatten i kranen för givet, ungefär som att det finns syre i luften.

Vatten och avlopp är kommunala angelägenheter, men då problemet är stort i hela landet måste det betraktas som en nationell fråga, både sett till finansiering och kompetens. Det måste till massiva investeringar i VA-systemen. Kommunerna kan inte lämnas ensamma.

LÄS MER: Arkitekturen behöver demokratiseras